Officiell sida för bandet Pushing Cows, som består av några gossar, en stor gul nalle, musik samt tramsigheter.


lördag 10 januari 2009

En årskrönika senare än vanligt




Suck.
Då var det dags igen.
Den dessvärre traditionsenliga årskrönikan, ihopslavad av ingen mindre än er mer eller mindre trogne nallebjörn till maskot.
Många frågar sig varför en så stilig, gul björn som moi tvingas dras med dönickarna i det här bandet (som för övrigt innehar världsrekordet i mest spridda geografiska medlemsplacering), och ska jag vara helt ärlig så är det rockbandslivet som lockar (eller snarare lockade, eftersom jag numer vet att sex, droger och rock'n'roll är en avlägsen utopi när man har att göra med sådana här mjukisar).
Nåväl, låt oss börja med den kanske kortaste årskrönikan till dags dato.


Juni

Bandets längsta medlem (Daniel) gick ihop med bandets högsta lugg (Jens) och skapade en märklig tingest vid namn Dummy rummy, som enligt luggen själv egentligen var en experimentell historia (vilket jag inte klandrar dem för, det är ju i alla fall en liten bit på vägen mot sex, droger och rock'n'roll, om än bara några enstaka millimeter).
Professionalismen som bandet själv hävdar existerar kännetecknas i den här så kallade låten av de pråliga trummorna (handklapp på knäna) och det avancerade syntsolot (vissling).


Juli

Sommaren bjöd inte bara på värme och bortglömda husnycklar, utan även en tripp för Jens till Amsterdam (nej, via flyg, kära läsare) där bandmedlemmen med den längsta frisyren fortfarande huserar och går omkring på sin balkong i bara underkläderna (Ante). Dessa båda herrar förlöste under plågsamma konstnärliga stunder (läs: öl och nostalgiskt fyllesnack) två låtar vid namn Capital B och Unknown on the ground.



Den första handlar om ihopflyttning och den andre om ond, bråd död, så allt är väl som vanligt då med andra ord i landet Pushing Cows!


...och detta, kära vänner som delar min plågsamma färd med detta bands aldrig avslutande resa genom musikuniversum, var faktiskt allt som hände Pushing Cows under 2008! Gud så skönt, skulle jag ha utbrustit om jag inte skrev detta under sträng bevakning (samt var beroende av en viss herres logi och mat). Men, många frågetecken återstår; vad hände med låten Nothe, och varför blev det ingen jullåt? Frågor som säkert många vill ha svar på, men minst av alla jag.

Jag tänkte avsluta den här årskrönikan med ett filmklipp som visar hur duktiga valparna är på att komma ihåg sina egna låtar. God fortsättning!


video


Gula Nallen