30 maj 2002

(Ur högtalarna: ingenting, men snart så...)

Vi har repat en gång inför vår nästa spelning, som blir på en kommande studentfest (läs: 5 juni). Hittills har vi kommit överrens om följande låtar: Say it ain't so (Weezer), Buddy Holly (Weezer), It's not always the same (Pushing Cows), Woodruff (arbetstitel, Pushing Cows), Threell (Pushing Cows), och sen blir det väl lite andra låtar också från vår förra spelning. Förmodligen. Fast ärligt talat har jag inte en jävla susning.

Dessutom har vi lite materialbrist till spelningen. Vi har en elgitarr samt en mikrofon, och det kommer man inte långt med gott folk. Det vi skulle behöva är följande: bas, basförstärkare, gitarrförstärkare (helst två), ytterligare en elgitarr, ett trumset, ytterligare en mick, samt en kazoo. Okej, kazoon är kanske inte så kritisk som det andra, men visst låter de roligt?

25 maj 2002

(Ur högtalaren: akustiska versionen av "Undone (The sweater song)" - Weezer)

Prag, hoho jaja, vilken stad. Inte en enda instrumentaffär hittade vi där, dock ett dussintals musikaffärer där en CD-skiva med Radiohead kunde kosta så mycket som 200 svenska kronor. Oj, vad billigt.
Vilka i Pushing Cows blev utslagna utav alkohol då? Jo, dessa:

• Ante (på bussen ner och på hotellet)
• Danne (dito, samt att vi ritade honom i ansiktet, igen)
• Joel (dito, fast han var nog lite smålurig hela tiden tycker jag)
• Anders, eller jag menar den där hemliga basisten (dito, och på gräsmattan)

Sedan var det nog inte fler.
Allvarligt.
Jag skötte mig.
På heder och samvete.
Jag dricker bara för att det är gott.

17 maj 2002

Ur högtalarna: Weezer - "Yellow Camaro"

Å, man är ju helt lyrisk. Äntligen har vi spelat in något nytt (Le Peon). Hemmainspelad, men va fan, det är ju mer än vad vissa gör.

På söndag bär det av till Prag av alla jävla städer. Får se vad de har att erbjuda i musikväg.

13 maj 2002

Hade en flyktig tanke idag om att betala räkningarna, men det var nog bara flum på lågnivå tror jag.

Har skrivit ytterligare två nya texter utöver den som Ante redan har sett (dvs. Namedropping), och dessa heter Too short to play samt Nightly mood. Den sista kan jag hålla med om att titeln låter lite väl överpretantiöst, men, men, som horan sa.

Och när fan ska vi börja spela in igen, Ante?

10 maj 2002

Vi har, som sagt, haft vår första spelning. Det skedde för två dagar sedan, och nu när man har lugnat ner sig lite så känns det precis lika jävla roligt som sekunden efter sista ackordet i Perfect 12 (den sista låten vi spelade).
Men det slår inte på långa vägar det faktum att vår egen maskot, Gula Nallen, lyckades hamna på bild i Norra Skåne. Ja herre gud, finns det någonting som den björnen inte klara av?

6 maj 2002

Fan, nu är det inte långt kvar. Till spelning alltså. Två dagar.
Vi repade igenom låtlistan idag (Skin, Threell, Mid milk, The Gin & Tonic-song, I just wanna feel it, Perfect 12). Vi repade halvt om halvt igår med, men då bara jag, Ante och Joel och en jävla massa otur. Först rök en sträng på Antes lånegitarr, sedan la låneförstärkaren av (en säkring gick), sedan gick en sträng av på min gitarr, och sist men inte minst gick Joels ena trumpinne itu. Typiskt vår tur.

2 maj 2002

(Ur högtalaren: My favourite chords - The Weakerthans)

Nu är spelning inte långt borta. Man skulle kunna säga att den är jävligt nära, men hade man sagt så hade man säkert upprört någon som anser sig vara mer värd.

Jag känner några sådana.

Det gör nog alla.