Det är synd om mig och det finns bevis

(Ur högtalarna: "To your love" - Fiona Apple)

Det är synd om mig för jag är sjuk, mer eller mindre. Snörvel och halsont och illamående far fram i kroppen likt tre apokalyptiska riddare på väg hem från krogen en tisdagsnatt. Jag har till och med försökt att kurera mig med pepparkakor, men det blir man ju bara lös i magen av.

Men det var inte konsistens vi skulle prata om.

När jag efter min sedvanliga morgonpromenad (nej, faktiskt!) kom innanför dörren och steg in i värmen, kom jag att tänka på en låt som jag starkt förknippar med att vara sjuk: Mid Milk.

(Ur högtalarna: "The way things are" - Fiona Apple)

Mid Milk fyllde åtta år för drygt två månader sedan, men jag minns inspelningen än idag. Där sitter jag i min lägenhet i Osby, sjuk som jag vet inte vad, när det plingar på dörren. Jag tar mig upp på skrangliga ben och öppnar dörren med min likbleka hand.

Där ute står ett gäng grabbar sugna på att spela in i Dannes källare, för där fanns ett trumset (trummor var på den här tiden ett väldigt exotiskt instrument för oss).

Min stilla, hostfyllda bedja om att få kurera mig i hemmet skrockades bort, och flera flitiga händer klädde mig och rövade bort mig till den mörka och kalla källaren.

(Ur högtalarna: "Get gone" - Fiona Apple)

Där satt jag sen och skakade, och inte ens i takt till musiken. Jag har ett svagt minne av att jag skulle lägga trumkompet, men att vår kära kändisbasist Anders fick ta över när jag äntligen fick bege mig hemåt igen - ensam, kall och halvdöd.

Men, vad gör man inte för konsten?

Ladda hem Mid Milk här.

Bilder från blå pärmen

Jag tittade av en händelse in i mina garderob idag och fann något jag inte bläddrat i på länge: vår blåa Pushing Cows-pärm. Den är sprängfylld med...ja, ärligt talat, ganska mycket skit egentligen.

Men det är bra skit!

Det är skit som utvecklat oss som låtskrivare (och, i vissa mindre smickrande stycken, som illustratörer), som visar hur vi gjorde (och varför vi inte bör göra om det).

Det är skit som, helt enkelt, är ganska roligt att bläddra igenom.

Låt oss börja med ett bit papper, ett slags diplom jag fick när jag en gång för snart 10 år sedan hävdade att jag bara använt ordet "love" en gång i alla mina texter (vilket naturligtvis inte stämde):

Det finns en ändlös mängd av textfragment, vars syfte eller bakgrund för mig idag är helt obegripligt (eller bortglömt):


Det finns inköpslistor:


Det finns sex år gamla låtar som spelades in så sent som förra året, fast med ny text:


Men det finns bara en text som är ansvarig för allting:

Årets band

Ja herrejesus, av en ren händelse klickade jag runt på internätet och råkade hamna på vår alldeles egen Last.fm-plats - som jag helt hade glömt bort!

Jag gick in på vår kontrollpanel (tänk Star Trek) och tog fram lite statistik. Ojojoj...kolla här bara, man får ju stora dåndimpen:

Två låtar spelade under en vecka...och på delad förstaplats dessutom! Ja jag vet inte vad jag ska säga... Om ni upplever att internet är segt någon dag, ja då är det kanske för att det är en massa Pushing Cows-fans som lyssnar på vår musik!


I övriga nyheter så valde vi kanske fel bandnamn, den där dagen för snart tio år sedan på väg hem från BRIO, på cykelvägen bredvid den blommiga ängen. I alla fall om man ska tro svenska Wikipedia:

Konsten att resonera i sömnen

Ett oväntad besök resulterade i inte fullt så oväntade inspelningar, även om några av dem var det.
Okej, jag ber om ursäkt för föregående mening, den var onödigt tillkrånglad. Det jag ville ha sagt var följande: besöket var oväntat, inte att vi spelade in.
Låtarna vi valde att spela i var dock oväntade, i alla fall en av dem.
(Åter igen måste jag be om ursäkt. Jag ska passa mig i fortsättningen.)
Vi spelade in två nya låtar - Pillows och Mule - och passade på att färdigställa Nothe som vi påbörjade förra året i Amsterdam.

Figur 1. De tre drivkrafterna bakom Pushing Cows: kaffe, lalo,
och monsterstatistik

Det blev tre väldigt skilda låtar; för mig är Mule en engelsk sommardag, Nothe rockhiphopshippiemellanspelsflum, och Pillows en bombastisk megasyntofoniorkester.
Men vi blev väldigt nöjda med allihop!

Figur 2. Med stor inbillning kan man låtsas att det är Gula Nallen
som sjunger.

Låtarna hittar du antingen där du vanligtvis "hittar" din musik, under respektive låttext här på bloggen, eller i följande lista: Pillows, Nothe, Mule.

Hej vi lever

Då sitter man här och undviker svininfluensan för fulla muggar (muggar med handsprit?). Två av medlemmarna från ert favoritband var och drack pilsner i helgen och kom då fram en potentiell arbetsmetod för att producera låtar (överhuvudtaget). Den kommer se ut så här:

1. Han som kallas Jens spelar in instrumentaliska utkast
2. Han som kallas Daniel får dessa som mp3:or i sin AJ-FÅN
3. Han som kallas Daniel skriver eventuellt en text till dessa
4. Han som kallas Daniel sjunger och gnolar på dessa utkast tills han kommer på en sångmelodi
5. De som kallas Jens och Daniel var för sig samlas och testspelar ihop
6. De som kallas Jens och Daniel var för sig dricker kaffe och börjar prata tv-spel i stället
7. De som kallas Jens och Daniel var för sig skiljs åt och han som kallas Jens spelar in låtarna på riktigt
8. Han som kallas Jens mejlar eventuellt ut slasksången och slasklåten till övriga inblandade i Pushing Cows för en andra bedömning
   
9. De som kallas Jens och Daniel var för sig träffas en tredje gång och lägger då den slutgiltiga sången

Figur 1. Sniff sniff.

Två utkast är nerspolade (när man lyssnar så spelar man upp, men när man spelar in så måste man väl enligt samma analogi spola ner?) och skall skickas till alla intresserade. Intresserad? Hör av dig!

Figur 2. "Bra-ihoprullad-sladd" enligt J. Thuresson

Är allt gratis bra?

En viss för mig okänd artist vid namn Montt Mardié har lagt upp en av sina låtar gratis på The Pirate Bay. Han uppmuntrar folk att remixa den och göra egna versioner.
Man kan säga vad man vill om PR-kupper och liknande (hur många visste vem han var innan detta gjordes? varför finns det en donationslänk till PayPal på sidan?), men var han tvungen att göra en så fruktansvärt dålig låt?

Hej SCB

Det verkar som om vår populäraste låt är Cherry, vilket jag har kommit fram till genom strikt ovetenskapliga metoder.

Att hata är en konst

Jag har sökt alternativa ljudinspelningsprogram en längre tid nu (och med ljudinspelningsprogram menar jag inte i stil med ljudinspelaren, utan flerspårsinspelning).
Det alternativa är att de ska vara gratis/fria att använda.
Det är väldigt storsint av mig, men dessvärre har jag kommit fram till slutsatsen att dessa program lider av samma sjukdom, nämligen Den Halvhjärtade Ansträngningen.
Den Halvhjärtade Ansträngningen visar sig främst då upphovsmakaren inte längre orkar arbeta på sitt projekt, och eftersom det är gratis så kan ingen gnälla på honom - du har ju inte betalat för något! Ibland finns källkoden att tillgå så att andra kan ta vid, men oftast vill man ju bara ha ett fungerande program, inte hundrafemtio textfiler med C++-kod.

Mitt första försök till alternativa ljudinspelningsprogram var Audicity. Det var så horribelt att arbeta med att jag funderade på att ge upp musiken helt och hållet och börja valla får istället.

Det andra försöket, och det som jag dröjt mig kvar längst vid, är KRISTAL. Jag vet inte om det är värre, eftersom man luras in att tro att det faktiskt är bättre än vad det är. Jag har lyckats spelat in några låtar med det (till Yellow Bear-projektet), men det hänger sig och har allmänt konstiga arbetsmetoder.

Jag blev så irriterad på KRISTAL nu att jag ska ta mig en Daim. Groar!

Spårtramserier

En brevväxling häromkvällen med min käre vän och kollega Deas påminde mig om den ibland förekommande avsaknaden av logisk och/eller relevant spårnamngivning.

Ni förstår, när man spelar in så spelar man in alla instrument på varsitt så kallat spår för att underlätta mixningen utav alla dessa. När man så spelar in t.ex. en gitarr så hamnar den på ett eget spår (i en egen ljudfil), som man lämpligen bör kalla för "gitarr" (kanske rent av "gitarr i refrängen", för att vara övertydlig). Detta eftersom människan inte föddes med ljudvågsavkodande ögon (det är därför vi har öron) och inte kan särskilja ett gitarrspår från ett med inspelade trummor.

Jag utlyser härmed en tävling. Här under följer en lista med spårnamn (rättare sagt, deras ljudfilsmotsvarighet). Den som prickar flest rätt på vad de innehåller för typ av inspelning (gitarr, trummor, sång, synt, etc.) vinner en kram. Lycka till!

1. BASSE1.wav
2. JA_MEJNAR_VAFAAN.wav
3. ante tar det piano.wav
4. ett twaow.wav
5. parakitmusse.wav
6. pliffpliaff.wav
7. pliffpluff.wav
8. jens plockar som en get.wav
9. första bajset.wav
10. I'm a pirat and I say mjau.wav
11. dischobengt.wav
12. Metrosexuell 130 BPM.wav
13. Jenny spelarggitarr.wav
14. mastodontfilmsmads.wav
15. min blockavox.wav
16. rymden anfaller.wav
17. joel gala3.wav
18. bas HÅLL KÄFTEN DANNE.wav
19. fantasiiiii refr 2.wav
20. äckel bengt.wav
21. Extra klipp och klistra i bryggan på jens gitarr.wav
22. anonym jävel del 2.wav
23. kolla på slutet är verkligen slutet på solot.wav
24. Hånnadegen.wav
25. hönekaka.wav
26. spara den, ja sa han.wav
27. aban liadant slutkläm fast lide annorlunda.wav
28. ja just det, det är ju JA VI FATTAR NU bas.wav
29. ja just det, det är ju Lokalbedöverskans bas.wav
30. kongas i svettjajävlarimejvajagärsvettig.wav
31. lasse har chokladskivor på skalpen.wav
32. Nys, maestro, nys!.wav
33. början till ett solo tror jag men vafan killen ska väl ha sitt roliga.wav
34. bry du dig inte om det faffa.wav
35. glasögonorm.wav
36. det var ju fräckt ju lite sparsmakad faktiskt.wav
37. du skulle sett mig där inne.wav
38. jävla mobil som stör gitarr.wav
39. tur jag spelade fel där för då är du ju inte ensam om det sång.wav
40. jenseglkadföreaNDREaas glömde sparea.wav
41. vers kommer du ihåg dannes bedövning.wav
42. bara vara din, Robert Wells.wav
43. hund kallar dom det tss jag kallar det piano.wav
44. shes a fisk in your fart.wav

Jag tror vi håller där.

En årskrönika senare än vanligt

Suck.
Då var det dags igen.
Den dessvärre traditionsenliga årskrönikan, ihopslavad av ingen mindre än er mer eller mindre trogne nallebjörn till maskot.
Många frågar sig varför en så stilig, gul björn som moi tvingas dras med dönickarna i det här bandet (som för övrigt innehar världsrekordet i mest spridda geografiska medlemsplacering), och ska jag vara helt ärlig så är det rockbandslivet som lockar (eller snarare lockade, eftersom jag numer vet att sex, droger och rock'n'roll är en avlägsen utopi när man har att göra med sådana här mjukisar).
Nåväl, låt oss börja med den kanske kortaste årskrönikan till dags dato.


Juni

Bandets längsta medlem (Daniel) gick ihop med bandets högsta lugg (Jens) och skapade en märklig tingest vid namn Dummy rummy, som enligt luggen själv egentligen var en experimentell historia (vilket jag inte klandrar dem för, det är ju i alla fall en liten bit på vägen mot sex, droger och rock'n'roll, om än bara några enstaka millimeter).
Professionalismen som bandet själv hävdar existerar kännetecknas i den här så kallade låten av de pråliga trummorna (handklapp på knäna) och det avancerade syntsolot (vissling).


Juli

Sommaren bjöd inte bara på värme och bortglömda husnycklar, utan även en tripp för Jens till Amsterdam (nej, via flyg, kära läsare) där bandmedlemmen med den längsta frisyren fortfarande huserar och går omkring på sin balkong i bara underkläderna (Ante). Dessa båda herrar förlöste under plågsamma konstnärliga stunder (läs: öl och nostalgiskt fyllesnack) två låtar vid namn Capital B och Unknown on the ground.

Den första handlar om ihopflyttning och den andre om ond, bråd död, så allt är väl som vanligt då med andra ord i landet Pushing Cows!


...och detta, kära vänner som delar min plågsamma färd med detta bands aldrig avslutande resa genom musikuniversum, var faktiskt allt som hände Pushing Cows under 2008! Gud så skönt, skulle jag ha utbrustit om jag inte skrev detta under sträng bevakning (samt var beroende av en viss herres logi och mat). Men, många frågetecken återstår; vad hände med låten Nothe, och varför blev det ingen jullåt? Frågor som säkert många vill ha svar på, men minst av alla jag.

Jag tänkte avsluta den här årskrönikan med ett filmklipp som visar hur duktiga valparna är på att komma ihåg sina egna låtar. God fortsättning!

Gula Nallen

Jag är en stofil

(Ur högtalarna: "Evil" - Interpol)

Det ska erkännas, jag är en stofil när det kommer till nya tekniker. Jag är gärna kvar i det nostalgiska 80- och 90-talet med de halvsnabba datorerna och de småplottriga spelen. Jag vet hur en hårddisk fungerar, men är rädd för att ta reda på om de har ändrats rent tekniskt de senaste tio åren. Jag vill ha en hård CD-skiva i handen som man kan klämma på och säga "min!".

(Ur högtalarna: "747" - The Nerg)

Men idag blev det en jävla ändring på det; jag köpte nämligen min första MP3:a idag! Det var låten "Evil" av Interpol som jag för några dagar sedan helt apropå ingenting kom ihåg. Sagt och gjort, gick in på CDON för några minuter sedan, letade upp den, klickade på Köp och någon minut senare låg den på min hårddisk (som jag fortfarande inte är helt säker på hur den fungerar).

Tio spänn kostade det. Tio spänn! Jag har en Bruce Springsteen-skiva i mina ägor som jag lyssnat på en halv gång (jag skojar inte), och den gav jag åtminstone 79 kronor för. Rent ekonomiskt gjorde jag en vinst idag, sett till kvalité per krona.

(Ur högtalarna: "Out of time" - blur)

Äh, va fan, jag ändrar...

(Ur högtalarna: "Evil" - Interpol)

Jag menar, jag har ju ändå betalat tio spänn för den...

(Ur högtalarna: "Kungen är död" - Kent)

I övriga nyheter: jag har beställt en V-Amp 2. Gössit!

Nu djävlar

(Ur högtalarna: "Broken Boy Soldier" - The Raconteurs)

Då var det dags igen för en liten uppdatering av internets mest välbesökta sida, alla kategorier (porr inräknat). Och den här gången blir det blogg av hela skiten!

Det tog lite tid, kanske framför allt med dagboksinläggen som skulle klistras in här med rätt datum. 99 stycken blev det allt som allt, ända från år 2002, men nu finns det här arkiverat och klart. Allt detta klipp-och-klistra innebar självklart att man skumläste vartenda gammalt inlägg, och det ska jag säga dig, kära Pushing Cows-nörd, mycket dumt har det skrivits under åren. Men, men, kan man inte bjuda på sig själv så får man väl bjuda på whisky, och det är ju dyrare i längden, eller hur?

(Ur högtalarna: "Together" - The Raconteurs)

Det blir lite vajsing med låtarna nu bara, det finns ju inget system att lägga upp dom här. Visserligen kommer vi fylla ut vår Last.fm-sida med låtar, men det blir ju rätt så spritt. Det var då jag kom på den något briljanta idéen om att skapa årssamlingar i form av torrenter och lägga upp. Snabbt och smärtfritt, och alla låtar från ett visst år samlat behändigt.

(Ur högtalarna: "Walk you home tonight" - Badly Drawn Boy)

Efter lite trixande med torrentprogrammet så hade jag då en så kallad torrentfil, med alla låtar från 2007 som bandet gjort. Men sen då? Var lägger man denna torrent med fria låtar, som man vill att folk ska dela med sig av och lyssna på?

Ingenstans, visade det sig!

(Ur högtalarna: "Last kiss" - Pearl Jam)

Det råder nämligen ett jävla förvirring kring vad nedladdning är. Torrentfiler är lika med piratkopierat material, enligt den massmediala uppfattningen, vilket ju är helt befängt eftersom det bara är ännu ett protokoll för att överföra information. Och låtarna jag hade samlat är ju våra egna, med en dela-med-sig-licens, det är med andra ord inte olagligt att ladda hem dessa och dela ut.

(Ur högtalarna: "400 slag" - Kent)

Men själva ordet torrent sprider skräck runt om i världen. Jag skulle kunna lägga upp torrentfilen på vår webbserver, men efter att ha läst lite skräckhistorier valde jag att inte göra det. Det finns tydligen webbhotell som stänger av användare som lägger upp dylika små filer, oavsett om materialet det hänvisar till är skyddat eller ej, på grund av ovanstående ekvivalens mellan torrent och piratkopiering.

Vilket retar mig ganska mycket.

Torrentfilen är på 13 kilobyte. Det är inte så mycket. Det var inte ens en stor mängd data för tio år sedan, eller knappt tjugo. Denna 13 kilobyte stora fil säger åt de som laddar hem den och öppnar den i sitt BitTorrent-program att våra fria låtar finns för nedladdning. Låtarna i sig skulle inte ens ligga på vårt webbhotell - de finns här hemma hos mig! När någon öppnar torrentfilen börjar de nämligen ladda från mig (och eventuellt alla andra som har tagit hem dessa filer tidigare).

Fria låtar, med enda restriktionen att man inte får ändra i dom. Annars är det fritt att dela dom vidare och dansa och ragga och allt vad folk gör när dom hör en bra låt.

Men nej då, det är omöjligt.

Vilket är helt absurt.

Jag menar, har du varit på IKEA någon gång? Överallt finns det små pennhållare med de där små blyertspennorna. Dessa tar folk gladeligen eftersom de erbjuds, inte nödvändigtvis för att de behöver dom. Här erbjuder man folk gratis musik utan kräva något i gengäld, men ingen vill ta emot! Jag förstår det inte alls.

Jag kollade runt efter musiksidor som skulle kunna stödja denna form av fria musiknedladdning, men kammade i princip noll. Det finns dussintals av musiksidor där man får ladda upp sina låtar. Dessa hamnar på deras servrar och tar plats och bandbredd när någon vill ladda hem filen. Men ingen erbjuder band att enbart spara torrentfiler, och låta banden själva tillhandahålla bandbredden för sina album!

Vilket också är helt absurt!

Jag menar, tänk på den här idén: band som vill ge ut sina album gratis, fritt för nedladdning, erbjuds att lägga upp albumet i form av torrentfil. Detta skulle kanske på sin höjd ta 20-30 kilobyte på mitt serverutrymme. Albumfilerna är fortfarande kvar hos artisten, som själv får se till att vara uppkopplad om han vill att någon ska kunna ladda hem albumet.

Jag - i form av musiksida som erbjuder fria album - har en minimal utrymmes- och bandbreddsanvändning, eftersom torrentfilerna är så små och inga låtar behöver laddas hem från min server. Det är helt upp till banden och tillhandahålla den tjänsten!

Varför finns det inget sådant?


(Andningspaus.)


Jaja, jag fann ett ställe att lägga upp torrent(erna) på. Sök på "pushing cows" där ni brukar ladda hem. Kom bara ihåg - när ni laddar hem våra låtar och delar med er av dem så gör ni det helt lagligt!

(Ur högtalarna: "The Willing Well II: From Fear Through The Eyes Of Madness" - Coheed and Cambria)

10:23

I väntan på kaffe efter tidig matteföreläsning sitter man då här och funderar. Böjligheten i mitt vänstra ringfinger blir bättre för var dag, men ändå vågar jag inte böja helt än. Det har gjort mig frustrerad i mitt gitarrspelande, tack vare att jag är högerhänt. Alla ackord har fått spelas som powerchords, vilket ur ett rent nostalgiskt perspektiv visserligen är roligt (tänk Pushing Cows första eller andra året), men i mer lugna stunder blir lite väl intensivt.


Det är väldigt frustrerande, att vilja men inte kunna. Vetskapen om att man egentligen kan, men att en temporär fysiologisk defekt hindrar en.

(Ur högtalarna: klick.....klick......))

(Ur bakgrunden: plinget i mellanspelet till "Nothe")

Sitter här i den blå soffan hemma hos Ante och väntar på att han ska spela in sina lager av gitarrpling på den nya låten "Nothe". Det blir den tredje låten vi spelat in sedan jag åkte ner här för lite mer än en vecka sedan. Det är skönt att veta att man fortfarande rent musikaliskt kan samarbeta och spela in precis som mången gånger förr. Jag var och lyssnade på en repning med Antes andra band här nere - Hallon - och det var en intressant upplevelse. Hallon är mer ett band som uppträder och gör låtar. Pushing Cows har aldrig varit ett uppträdande band eftersom vi aldrig egentligen strävat aktivt efter att få spelningar. För mig har det varit att testa idéer, spela in och sedan (oftast) njuta av resultatet. Det är nog ett väldigt fåtal Pushing Cows-låtar man kan spela live. Dock betyder ju inte detta automatiskt att Pushing Cows är dött som band, tvärtom. Det är bara ett litet band som med oregelbundna intervaller spelar in låtar som dom trivs med, och det är själva syftet. Jag är vid det här laget ganska trött på meningen "Då har ni väl lagt ner bandet nu?" efter man berättat var alla de mer eller mindre fasta bandmedlemmarna bor, som om det vore det enda humana att göra. Svensken vill ha en framgångssaga, den idioten. Han kan inte acceptera evighetsprojekt, paradoxalt nog, fastän verandan han påbörjade därhemma sommaren 1992 fortfarande inte är färdigbyggd.

OZMA är ett sådant där band som jag har växt upp med, precis som Supergrass (som jag tidigare nämnt). När jag lyssnar på deras låtar är det oftast av nostalgiska skäl.

Förutom med en låt.

Denna vederstyggelse till låt heter Coffee Shop Girl. Bortsett från att melodin inte är så där värst mycket att hänga i julgranen, så är texten rent vedervärdig. Eller vad sägs om:

Her name is Meg but her name tag says "Megan"

She takes her coffee black 'cause she's a vegan

Ursäkta? Det är kanske dagens sanning att veganer alltid dricker sitt kaffe utan några tillsatser, men det är inget jag hört talas om. Ett annat exempel på lyriken i sången:

If she knew that I thought she's a hottie

would she still give me that free biscotti?

Jag menar, allvarligt, för helvete...

(Ur högtalarna: "Baseball" - OZMA)

(Ur högtalarna: "Sofa (of My Lethargy)" - Supergrass)

Likt Moses brinnande buske meddelade internet mig för ett par minuter sedan att Supergrass ska släppa en ny skiva i slutet av mars. Deras nya video Bad Blood återfinnes på en länk fem ord tidigare.

(Ur högtalarna: "Never done nothing like that before" - Supergrass)

Supergrass är ett sådant där band som jag har ett speciellt förhållande till, eftersom jag började lyssna på dom i samband med att det här bandet skapades. Visserligen hade jag köpt deras självbetitlade album tidigare, men i ärlighetens namn var jag nästan rädd för vissa låtar.

(Ur högtalarna: "Caught by the fuzz" - Supergrass)

(Ur högtalarna: "Cheapskate" - Supergrass)

Det ska bli intressant att se hurdana låtar det blir. De senaste skivorna har varit lite väl psykedeliska på sina håll, men Bad Blood verkar ju vara en ren rockrökare, som vi i branschen säger.

(Ur högtalarna: "Richard III" - Supergrass)

I övrigt så var tanken med det här inlägget egentligen att skriva om egenheten vissa artister har gällande publikvrål på albumspår, men Supergrass är lite tuffare.

Ett nytt år, en ny tår...säger dom som vet och har ögon att gråta med (och de som gråter gråter antagligen för att dom lyssnar på ett visst band jag inte tänker nämna vid namn men som rimmar på pushing cows).

Jaha, då var det dags för nyårskrönika för det överfula bandet pushing cows, vars hemsida du med största sannolikhet du kommit in på av misstag. Men men, är man en stor, gul nalle i behov av mat och logi så får man väl hora för mindre, antar jag. Låt oss börja i början av år 2007...



Januari


Av någon outgrundlig anledning så dröjer herrarna Jens och Andreas sig gärna kvar i det förgångna, vilket de än en gång statuerade med låten Perfect 12, dock i en akustisk version. En akustisk version är en inspelning av låten där man inte korrigerar några fel, vilket framgår ganska tydligt när man lyssnar på gossarnas inspelning. Det är väldigt djärvt gjort av dom, faktiskt!


Det spelades in fler akustiska versioner av gamla låtar (däribland Magnavox), men ett "tekniskt fel" gjorde så att ljudet klipper på dessa sessioner (läs meningen en gång till och lägg märke till att jag har satt citationstecken kring orden tekniskt fel).

Några dagar senare spelade de in Craig Thomas will be your captain tonight, ett medryckande stycke musik. Dom har till och med fått med ett gökur mot slutet!


Eller, ja, det låter som det i alla fall.


Och som vanligt kunde dom inte låta bli att lägga in tramsigheter på slutet, väldigt oväntat gjort grabbar.

I samma veva spelade dom in Savoir Faire, en låttitel dom valde med största sannolikhet för att göra det svårt för vanligt folk att stava till det. Kul! Verkligen! Ante skrev melodin och Jens spelade bas, något han gör då och då när tillräckligt lång tid har förflutit. Dock inte tillräckligt långt den här gången, Thuresson!


Den handlar om Gud, Jesus och något mer, eller vad det nu var, jag minns inte så noga. Jag var väl intryckt bakom soffan som vanligt.



Maj


Jaha, She is spelas in. Den börjar med något som låter som startsignalen till ett gammalt bilspel till Commodore 64, samt en hickning. Därefter är det bara att sätta igång med buggningen!


Jag minns inga direkta anekdoter från den inspelningen, bortsett från att det var jävligt stökigt i rummet.

Cherry spelade dom in på nytt, dom jäklarna, i någon slags lounge-version. Det är väl tänkt att man ska dricka martini i finkläder när man lyssnar på den. Önsketänkande från deras sida, bandet-som-spelat-in-i-kallingarna-flest-gånger!



Juni


Här hände det en typiskt grej som genierna i bandet pushing cows inte är helt främmande för: de skriver och arrangerar en hel låt i flera timmar - bara för att i nästa sekund spela in en annan! Tänk er det arbetssättet på ett modernt företag idag! Isthmus är låten som aldrig blev något, lite som den här...


Vad spelade dom in istället då, undrar då du som rent masochistiskt fortfarande läser detta? Jo, låten Snap to grid! En låt som - kan jag avslöja eftersom jag inte bryr mig - ingår i en större berättelse. Spännande! (Läs det sista ordet med en viss ironi.)


För ovanlighetens skull sjöng en viss doktor Daniel Gaylord på den här biten, och det blev bättre än förväntat (med mina låga standarder, det vill säga).

Nästa så kallade låt de spelade in blev Reanimator, en text som jag säkert gjort mig lustig över i andra sammanhang. Med discobas (som jag fått förklarade för mig låter så här: hög-låg-hög-låg-hög-låg-hög-låg-hög-låg-hög-låg) och självspelande synt som främsta kännetecken klättrade den högt på Svensktoppen under några veckor.

Nej, jag driver så klart med er.

Låten som skulle haft längre refräng i slutet, A thousand lakh, spelades även den in i denna månad. Spela låten baklänges och lyssna på ett utdrag ur Antes mytologiska bok, vet ja!

Ante spelade in två akustiska låtar vid namn Darling och Icebreaker, och för att vara en annars aningen cynisk nalle måste jag nog ändå erkänna att det här är jävligt bra låtar!

Nej, jag får ingen lalo för att skriva så.




Oktober


När oktober kom hade Ante flyttat tillbaka till Holland, och epidemin vi känner som pushing cows spreds på så vis över ett större området (vissa hävdar att man ska klassa musiken som tinnitus eftersom den gör ont att lyssna på, medan andra säger att det mer är som vinterkräksjukan eftersom dom mår illa av den).


Doktor Daniel Gaylord och Jens spelade då in - med minsta möjliga medel, som brukligt, för att ha något att skylla på - låten Molly. Eftersom jag inte har kunnat avgöra huruvida den var seriöst menat, så låter jag den tala för sig själv.



Så där ja, det var väl det hela. En massa luckor där inget är inspelat - inte ens en jullåt har dom spelat in! Fy farao, jag menar, hur svårt kan det vara att slänga ihop ett par ackord, eller vad det heter. Och lite bjällror. Och dist.



Nähä, nu är det dags för mitt bad. God fortsättning!
Vi hörs för jag lär väl få skriva ännu en krönika om ett år!

Nalleslaveri!

(Ur högtalarna: "The End Chapter- III- The End Complete" - Coheed and Cambria)

Den senaste en och halv veckan har jag nästan uteslutande lyssnat på detta hårfagra band, Coheed and Cambria.

Något jag även frågat mig flertalet gånger under denna period är: varför? Det är knappast musik som jag lyssnar på i någon annan form, jag tycker texterna är fruktansvärt simpla och melodierna är så där inbakat poppiga (d.v.s., "vi-är-jättemörka-vi-lovar-för-vi-har-distade-gitarrer-och-långt-hår-fast-refrängen-går-i-G-Em-C-D").

Ändå lyssnar jag på det.

För de oinsatta så gör Coheed and Cambria låtar som utspelar sig i frontmannens egenpåhittade tecknade historia (i seriealbumsform, kallad The Amory Wars), som utspelar sig i någon galax långt, långt borta (ungefär).

Så låtarna berättar om händelseförloppet i historien, vilket - kan jag tänka mig - förklarar varför de oftast är så banala som de är.

(Ur högtalarna: "Blood red summer" - Coheed and Cambria)

Ändå lyssnar man, som sagt.

Jag tog även en titt på ett av seriealbumen som tidigare nämnts, och det var inte någon höjdare det heller.

Och ändå lyssnar man.

För att inte snacka om deras överambitiösa låttitlar på musikalbumen! Eller vad sägs om Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness?

(Scen: musikaffär, medelålders man bakom disk, missförstådd gothtjej vill handla).

Tjejen: "Cha, har ni Coheed and Cambria?"

Mannen: "Jadå, vilken skiva vill du ha?"

Tjejen: "Jo, jag vill ha: Good Apollo, I'm burning...."

(Tre timmar senare)

Tjejen: "...volume femtioelva: burning turning blabla bla..."

Ungefär så faktiskt!

(Ur högtalarna: "The Velorium Camper II: Backened Of Forever" - Coheed and Cambria)

Ovanstående låt, med fullständig information om artist och album, blir således:

Coheed and Cambria - In Keeping Secrets Of Silent Earth 3 - The Velorium Camper II: Backened Of Forever

Säg det snabbt tre gånger!

Då är Bob is furios bättre.

(Ur högtalarna: "Mild und Leise" - Paul Lansky)

Vill man skala bort banala låttexter kan man istället dra hem Mild und Leise från Paul Lanskys del av internet. Om man kan sin Radiohead, så känner man ganska snabbt igen vilken låt på Kid A som innehåller en sampling från den här Mild und Leise, mer exakt 43 sekunder in i de konstiga tonerna.


Nu ska jag dricka kaffe!

(Ur högtalarna: "Molly" - oss)

Jag och en viss Dr. Daniel körde en inspelningssession igår kväll.

Den började seriöst.

Jag lovar.

Alltså, allvarligt.

Vi testade lite olika texter, lite olika melodier, lite olika ölsorter.

Det var nog ölsorterna som gjorde sitt.

(Ur högtalarna: "Atlantic to interzone" - Klaxons)

Efter lite fler öl bestämde vi oss för att köra en liveinspelning. Dessvärre fungerar dessa bäst när vi kört på Antes fina utrustning, d.v.s. mixerbord och bra mikrofon.

Jag har en halvtrasig elgitarr samt en datormikrofon.

Men det fungerade!

Dessvärre valde sångaren (ingen nämnd, ingen glömd) att sjunga som en fransk vampyr. Därefter la vi in punkrocktrummor.

Men det är en låt i alla fall!

Den finns under kategorin övrigt... Lyssna, och räds!

(Ur högtalarna: "Monkey gone to heaven" - Pixies)

Som en fortsattning till jensans forra inlagg ska jag nu skriva en fortsattning.

Pushingcows tog en vandning igen. Eftersom mycket andras i livet sa Packade jag mina saker och drog till hassleholm, men endast for att lasta av det ovesentliga infor flytten tillbaka till amsterdam.

Fastan pushingcows inte hade manga moten sa var vi valdigt produktiva nar vi val traffades. Dessutom var resultaten slaende bra och tillochmed fick vi en lat inspelad dar daniel sjunger. Tack for det daniel. Det var ocksa att otroligt roligt att skriva musik for pushingcows igen. For den som vill ha en storre utredning om amnet far garna skriva till oss och fraga.

Nu kommer jag att koncentrera mig pa att skriva musik for Jordgubb, som ar mitt band har i Amsterdam. Dar ar latskrivningen helt annorlunda, fast jag har tagit in nagra element fran latskrivningen i pushing cows.

Vi skrev ocksa fler latar an vad vi spelade in, dessutom spelade vi ocksa in demolatar som inte har funnits for lyssning pa pushingcows.se

Men musiken fortsatter och vi alla hoppas pa att kunna skriva mer musik snart.


Tack for mig sa lange.