(Ur högtalarna: någon låt med Ozma, vet inte vad den heter)

Jojo, då har snön kommit. Hit till Skåne i alla fall. Eller, Osby för den delen. Det vräker ner, som Svennarp som skulle ha sagt.

Inte trevligt, med tanke på att lumpen väntar runt hörnet nästa helg för min del. Usch och tvi.

Något som är mer trevligare är den ständigt växande G, Em, C, D-listan. Här är några fler kandidater:

• "Hey baby" - Bruce Channel
  
• "Underneath your clothes" - Shakira
  
• "The first cut is the deepest" - PP Arnold
  

Jag och Ante roade oss med att göra diagram i helgen också. Jag hittade en liten tabell med frekvensen hos olika heltoner (C, D, E, F, G, A, H), men vi ville veta halvtonernas frekvenser också, så vi (Ante det vill säga) gjorde upp en tabell i Excel ur vilket han sedan ritade upp ett linjediagram. I detta ritades även en trendlinje upp, med tillhörande ekvation, vilken vi kunde använda för att bestämma halvtonernas frekvens (G#, C# etc.). Puh!

Slomo blev som sagt inspelad i helgen. Detta är en synnerligen gammal låt, med en tillhörande knepig text. Vi roade oss med att lyssna på gamla inspelningar (från Demo demo-perioden). Det lät...intressant. Mycket intressant.

Annorlunda, med andra ord.

(Ur högtalarna: någon annan låt med Ozma, låt 8 på CD:n)

Nej nu ska jag skynda mig.

(Ur högtalarna: "Pink triangle" (akustisk version) - Weezer)

Så där. Nu är det fixat. Alltså det där med låttexttolkningssystemet (långt ord). Kanske bortkastad tid, men för farao, någonting måste man ju hitta på.

Tänkte på en text jag slängde för ungefär två veckor sedan, och kom underfund med att jag nog inte skulle ha gjort det för den var ganska bra ändå fastän den egentligen var tämligen elak dock sann.

(Ur högtalarna: "Private message" - Weezer)

Tid går.

(Ur högtalarna: "Living without you" - Weezer)

Det sker inte så mycket i musikväg här hemma för tillfället. Ante har visserligen gjort en ny låt som jag inte blev klar över vad den hette.

(Ur högtalarna: "Misstep" - Weezer)

Det enda jag har kommit fram till är en ackordföljd på A5, C5, E5 (högt) och G5, och det känns ju inte riktigt innovativt eller bra. Dessutom tycker jag att det låter lite väl depressivt. Jag måste lära mig göra lite roligare musik. Eller rättare sagt: muntrare.

Hmm, G, C, D? Hur många gånger kan man variera det?

(Ur högtalarna: "Jamie" - Weezer)

Tittade på Unplugged på MTV igår. Det var någon special. I alla fall, det sista de visade var Sheryl Crow - med ett dragspel - som framförde en av sina låtar. Kom inte ihåg vad den hette - Dear någonting.

I alla fall, jag tyckte jag kände igen ackordföljden och när de visade en närbild på en av kompgitarristerna besannades mina farhågor: det var G, Em, C, D, fast allting var höjt fem-sex band.

Ok, det är kanske inte världens största katastrof att göra en låt på G, Em, C och D - ackorden passar ju helt uppenbart ihop och låter väldigt harmoniskt, men när ska det ta slut?

(Ur högtalarna: "Booby trap" - Weezer)

En liten G, Em, C, D-lista (med undantag för variationer och som inte på något sätt listar låtar som är dåliga, utan bara låtar som använder sig av ackordföljden. Listan är inte heller komplett och bör därför bara ses som en komisk kommentar till musikvärlden. Fan vad långt det här blev, jag kanske skulle ha struntat i parantesen?):

• Weezer - "Butterfly"
• Suger Ray - "Rivers"
• De flesta av 1950- och 1960-talets låtar, bla Diana.
• Sheryl Crows - "Dear någonting"
• Pearl Jam - "Last kiss"

(Ur högtalarna: "Butterfly" - Weezer)

Ok, den blev kanske inte så lång, men jag kan väl få återkomma?