I väntan på att Ante ska få tummen ur andershålet och göra överenskommet inlägg här, fann jag något som jag varken funnit eller aktivt letat efter de senaste åren: någon som recenserar demoskivor.
En gång för länge sedan var åtminstone två herrar i detta band stundtals sysselsatta med att bränna ut CD-R-skivor med texten "PUSHING COWS" på (åtminstone de gånger vi inte skrev ut framsidor på de där självhäftande pappren herr Olsson skaffade).
(Ur högtalarna: "Tres Brujas" - The Sword)
Av någon anledning satt vi alltid i ett kök och paketerade dessa sköra plastskäror, Kalmar som Osby. Naturligtvis var man tvungen att skriva ett säljande brev att skicka med, som visade på hur seriösa och framförallt bäst vi var.
Vad jag minns fick vi sällan svar.
(Ur högtalarna: "Arrows in the dark" - The Sword)
I min antika elektroniska inkorg finner jag dock några svar, däribland ett från en viss herr Elf från Somco Records. Den 21 augusti 2003 tackar han för vår demo men låter meddela att de inte har möjlighet att ge ut vår musik. Somco Records sida är inte uppdaterad sedan 2005, så vi vet nog alla vem som vann den striden!
Ja, vi vann alltså, och fick 200 erfarenhetspoäng.
(Ur högtalarna: "The Chronomancer, Pt.1: Hubris" - The Sword)
Lite mer sökande i inkorgen vittnar om ännu ett refuserat demoinskick, den här gången daterat 17 maj 2005. En herre vid namn Stefan Lindström från Misty Music tackar för insänd skiva med ett vänligen men bestämt nej.
(Ur högtalarna: "Lawless Lands" - The Sword)
Men, visst, att skicka in skivor för att recension är en annan femma, även om det rent praktiskt är lika olika som päron och päron. Vad jag minns har vi bara blivit recenserade en gång tidigare, i en obskyr ungdomsbilaga för några år sedan. Det var tre låtar, tror jag, men jag minns bara att Everywhere's Georgetown var en av dessa. Tjommen som recenserade gillade demot men tyckte effekten på elgitarren var något utsvävande (han använde någon liknelse jag varken minns nu eller höll med om då).
(Ur högtalarna: "Warp Riders" - The Sword)
Som jag skrev i början av inlägget så fann jag av en händelse en sida som recenserar demoskivor, och då började CD-R-brännartarmen skrika (den tycks för övrigt ligga väldigt nära kaffetarmen). Sagt och gjort, längst in i garderoben fann jag två obrända skivor, och fem minuter senare var följande född:
Nu ska den bara ner i ett brev och så - iväg!
I övriga nyheter: vår stackars maskot förlorade nosen nyligen. Sänd honom en tanke!
