Ett nytt år, en ny tår...säger dom som vet och har ögon att gråta med (och de som gråter gråter antagligen för att dom lyssnar på ett visst band jag inte tänker nämna vid namn men som rimmar på pushing cows).

Jaha, då var det dags för nyårskrönika för det överfula bandet pushing cows, vars hemsida du med största sannolikhet du kommit in på av misstag. Men men, är man en stor, gul nalle i behov av mat och logi så får man väl hora för mindre, antar jag. Låt oss börja i början av år 2007...



Januari


Av någon outgrundlig anledning så dröjer herrarna Jens och Andreas sig gärna kvar i det förgångna, vilket de än en gång statuerade med låten Perfect 12, dock i en akustisk version. En akustisk version är en inspelning av låten där man inte korrigerar några fel, vilket framgår ganska tydligt när man lyssnar på gossarnas inspelning. Det är väldigt djärvt gjort av dom, faktiskt!


Det spelades in fler akustiska versioner av gamla låtar (däribland Magnavox), men ett "tekniskt fel" gjorde så att ljudet klipper på dessa sessioner (läs meningen en gång till och lägg märke till att jag har satt citationstecken kring orden tekniskt fel).

Några dagar senare spelade de in Craig Thomas will be your captain tonight, ett medryckande stycke musik. Dom har till och med fått med ett gökur mot slutet!


Eller, ja, det låter som det i alla fall.


Och som vanligt kunde dom inte låta bli att lägga in tramsigheter på slutet, väldigt oväntat gjort grabbar.

I samma veva spelade dom in Savoir Faire, en låttitel dom valde med största sannolikhet för att göra det svårt för vanligt folk att stava till det. Kul! Verkligen! Ante skrev melodin och Jens spelade bas, något han gör då och då när tillräckligt lång tid har förflutit. Dock inte tillräckligt långt den här gången, Thuresson!


Den handlar om Gud, Jesus och något mer, eller vad det nu var, jag minns inte så noga. Jag var väl intryckt bakom soffan som vanligt.



Maj


Jaha, She is spelas in. Den börjar med något som låter som startsignalen till ett gammalt bilspel till Commodore 64, samt en hickning. Därefter är det bara att sätta igång med buggningen!


Jag minns inga direkta anekdoter från den inspelningen, bortsett från att det var jävligt stökigt i rummet.

Cherry spelade dom in på nytt, dom jäklarna, i någon slags lounge-version. Det är väl tänkt att man ska dricka martini i finkläder när man lyssnar på den. Önsketänkande från deras sida, bandet-som-spelat-in-i-kallingarna-flest-gånger!



Juni


Här hände det en typiskt grej som genierna i bandet pushing cows inte är helt främmande för: de skriver och arrangerar en hel låt i flera timmar - bara för att i nästa sekund spela in en annan! Tänk er det arbetssättet på ett modernt företag idag! Isthmus är låten som aldrig blev något, lite som den här...


Vad spelade dom in istället då, undrar då du som rent masochistiskt fortfarande läser detta? Jo, låten Snap to grid! En låt som - kan jag avslöja eftersom jag inte bryr mig - ingår i en större berättelse. Spännande! (Läs det sista ordet med en viss ironi.)


För ovanlighetens skull sjöng en viss doktor Daniel Gaylord på den här biten, och det blev bättre än förväntat (med mina låga standarder, det vill säga).

Nästa så kallade låt de spelade in blev Reanimator, en text som jag säkert gjort mig lustig över i andra sammanhang. Med discobas (som jag fått förklarade för mig låter så här: hög-låg-hög-låg-hög-låg-hög-låg-hög-låg-hög-låg) och självspelande synt som främsta kännetecken klättrade den högt på Svensktoppen under några veckor.

Nej, jag driver så klart med er.

Låten som skulle haft längre refräng i slutet, A thousand lakh, spelades även den in i denna månad. Spela låten baklänges och lyssna på ett utdrag ur Antes mytologiska bok, vet ja!

Ante spelade in två akustiska låtar vid namn Darling och Icebreaker, och för att vara en annars aningen cynisk nalle måste jag nog ändå erkänna att det här är jävligt bra låtar!

Nej, jag får ingen lalo för att skriva så.




Oktober


När oktober kom hade Ante flyttat tillbaka till Holland, och epidemin vi känner som pushing cows spreds på så vis över ett större området (vissa hävdar att man ska klassa musiken som tinnitus eftersom den gör ont att lyssna på, medan andra säger att det mer är som vinterkräksjukan eftersom dom mår illa av den).


Doktor Daniel Gaylord och Jens spelade då in - med minsta möjliga medel, som brukligt, för att ha något att skylla på - låten Molly. Eftersom jag inte har kunnat avgöra huruvida den var seriöst menat, så låter jag den tala för sig själv.



Så där ja, det var väl det hela. En massa luckor där inget är inspelat - inte ens en jullåt har dom spelat in! Fy farao, jag menar, hur svårt kan det vara att slänga ihop ett par ackord, eller vad det heter. Och lite bjällror. Och dist.



Nähä, nu är det dags för mitt bad. God fortsättning!
Vi hörs för jag lär väl få skriva ännu en krönika om ett år!

Nalleslaveri!

(Ur högtalarna: "The End Chapter- III- The End Complete" - Coheed and Cambria)

Den senaste en och halv veckan har jag nästan uteslutande lyssnat på detta hårfagra band, Coheed and Cambria.

Något jag även frågat mig flertalet gånger under denna period är: varför? Det är knappast musik som jag lyssnar på i någon annan form, jag tycker texterna är fruktansvärt simpla och melodierna är så där inbakat poppiga (d.v.s., "vi-är-jättemörka-vi-lovar-för-vi-har-distade-gitarrer-och-långt-hår-fast-refrängen-går-i-G-Em-C-D").

Ändå lyssnar jag på det.

För de oinsatta så gör Coheed and Cambria låtar som utspelar sig i frontmannens egenpåhittade tecknade historia (i seriealbumsform, kallad The Amory Wars), som utspelar sig i någon galax långt, långt borta (ungefär).

Så låtarna berättar om händelseförloppet i historien, vilket - kan jag tänka mig - förklarar varför de oftast är så banala som de är.

(Ur högtalarna: "Blood red summer" - Coheed and Cambria)

Ändå lyssnar man, som sagt.

Jag tog även en titt på ett av seriealbumen som tidigare nämnts, och det var inte någon höjdare det heller.

Och ändå lyssnar man.

För att inte snacka om deras överambitiösa låttitlar på musikalbumen! Eller vad sägs om Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness?

(Scen: musikaffär, medelålders man bakom disk, missförstådd gothtjej vill handla).

Tjejen: "Cha, har ni Coheed and Cambria?"

Mannen: "Jadå, vilken skiva vill du ha?"

Tjejen: "Jo, jag vill ha: Good Apollo, I'm burning...."

(Tre timmar senare)

Tjejen: "...volume femtioelva: burning turning blabla bla..."

Ungefär så faktiskt!

(Ur högtalarna: "The Velorium Camper II: Backened Of Forever" - Coheed and Cambria)

Ovanstående låt, med fullständig information om artist och album, blir således:

Coheed and Cambria - In Keeping Secrets Of Silent Earth 3 - The Velorium Camper II: Backened Of Forever

Säg det snabbt tre gånger!

Då är Bob is furios bättre.

(Ur högtalarna: "Mild und Leise" - Paul Lansky)

Vill man skala bort banala låttexter kan man istället dra hem Mild und Leise från Paul Lanskys del av internet. Om man kan sin Radiohead, så känner man ganska snabbt igen vilken låt på Kid A som innehåller en sampling från den här Mild und Leise, mer exakt 43 sekunder in i de konstiga tonerna.


Nu ska jag dricka kaffe!

(Ur högtalarna: "Molly" - oss)

Jag och en viss Dr. Daniel körde en inspelningssession igår kväll.

Den började seriöst.

Jag lovar.

Alltså, allvarligt.

Vi testade lite olika texter, lite olika melodier, lite olika ölsorter.

Det var nog ölsorterna som gjorde sitt.

(Ur högtalarna: "Atlantic to interzone" - Klaxons)

Efter lite fler öl bestämde vi oss för att köra en liveinspelning. Dessvärre fungerar dessa bäst när vi kört på Antes fina utrustning, d.v.s. mixerbord och bra mikrofon.

Jag har en halvtrasig elgitarr samt en datormikrofon.

Men det fungerade!

Dessvärre valde sångaren (ingen nämnd, ingen glömd) att sjunga som en fransk vampyr. Därefter la vi in punkrocktrummor.

Men det är en låt i alla fall!

Den finns under kategorin övrigt... Lyssna, och räds!

(Ur högtalarna: "Monkey gone to heaven" - Pixies)

Som en fortsattning till jensans forra inlagg ska jag nu skriva en fortsattning.

Pushingcows tog en vandning igen. Eftersom mycket andras i livet sa Packade jag mina saker och drog till hassleholm, men endast for att lasta av det ovesentliga infor flytten tillbaka till amsterdam.

Fastan pushingcows inte hade manga moten sa var vi valdigt produktiva nar vi val traffades. Dessutom var resultaten slaende bra och tillochmed fick vi en lat inspelad dar daniel sjunger. Tack for det daniel. Det var ocksa att otroligt roligt att skriva musik for pushingcows igen. For den som vill ha en storre utredning om amnet far garna skriva till oss och fraga.

Nu kommer jag att koncentrera mig pa att skriva musik for Jordgubb, som ar mitt band har i Amsterdam. Dar ar latskrivningen helt annorlunda, fast jag har tagit in nagra element fran latskrivningen i pushing cows.

Vi skrev ocksa fler latar an vad vi spelade in, dessutom spelade vi ocksa in demolatar som inte har funnits for lyssning pa pushingcows.se

Men musiken fortsatter och vi alla hoppas pa att kunna skriva mer musik snart.


Tack for mig sa lange.

(Ur högtalarna: "Demon John" - Jeff Buckley)

Först och främst: den här låten är väldigt bra (fastän min käresta anser det omvända). Väldigt, väldigt bra. Men, det finns en sak som stör mig: ända sedan jag hörde den låten för första gången, har jag trott att han sjunger "Paranoia, politician, demon!" (spola fram till 02:30 i låten).

För säkerhets skull googlade jag då upp låttexten, men nej då, det finns varken "politician" eller "paranoia" med. "Demon" förekommer ett par gånger.

Ett annan sak som stör mig är att jag inte kan följa med i texten samtidigt som jag hör låten.



Tiden gick...


En något grundligare undersökning gjordes...


Svaret som presenterades var lite pinsamt...


Det var nämligen så att...


...låtfan inte heter "Demon John"! Det heter "Gunshot Glitter"! Jävla skit. Jaja, nu pratar vi aldrig mer om det.

(Ur högtalarna: "Gunshot Glitter" - Jeff Buckley)

I pushing cows-världen förändras saker och ting igen, nu när Ante i blommig kjol och träskor flytter ner till Holland. Å andra sidan har vi inte varit helt produktionslösa hitintills i år:

två sköna akustiska inspelningar ligger och väntar på att bli inspelade på riktigt ("Icebreaker" och "Darling"), vi har fortfarande vårt hemliga projekt, många texter spottas ut.

Som Gula Nallen skulle sagt: rör mig inte!

(Ur högtalarna: "Ride it on" - Jens und Jessica)

Darling

I remember a tale
The burning sun
Nature is gone
From now on
we travel as shades

The anchor on screen
Screaming a song
but the key is wrong
From now on
we travel as steam

My darling, you are so still
I hold on to you until
the next sun comes crawling

My darling, you feel so thin
Like paper or plastic or silk

Hämta låten här.

Reanimator

In the land where C. D. Ward roams
Hellish songs from demonic tongues
can't keep spring from letting in

Holster those claws and draw your combs
Unbutton that hide and smile
Tilt your head for the sun in Kled!

We're walking down the sandy pavements
Not thinking 'bout old fights n' repayments
Breeze of warmth that isn't getting colder
N' when Brown Jenkins gets tired let him ride on your shoulders

Look! Even Dagon got his summerscale on
Strolling along humming a song
hand-in-hand with the morphineman

Don't let Chtulu fool you
Keep your jacket on
Enjoy the first spring sun
But keep your jacket on!

Hämta låten här.