(Ur högtalaren: ingenting)

Synd och skam åt den som ger sig, och visst, Mid Milk kom ju upp efter mycket tjat, så visst lönar det sig att gnälla.

Det har skrivits en del låtar/låttexter på sistone. Vad detta kan bero på är oklart, men helt säkert är att kaffe och ensamhet är två viktiga faktorer.

Jag kom att tänka på en gammal låt jag tyckte om för ett tag sedan (inte för att jag inte tycker om låten längre, men, jaja, misstolka om du vill då för tusan). Det var den där Sara Zetterkvist, eller vad hon nu kallade sig för, som med sitt band hade en låt vid namn Lonesome road.

Det var ett tag sedan jag hörde den. Får göra lite research...

Fast först ska jag bada!

(Ur högtalarna: "Mad Kow" - Weezer)

Hoho jaja, vilken helg det har varit (tors-sön). Har varit i Kalmar igen, hos vår käre vän/kollega/sångare/sologitarrist Ante, fast den här gången tillsammans med vår trummis Joel. Tanken bakom den här helgen var väl helt enkelt att bli så knackade som möjligt, som man säger i vissa delar av landet.

Och visst lyckades vi. Visste ni att tequila i samband med "Jesus kan och Jesus vill!"-ironi på en fullproppad buss kan leda till sura blickar och kommentarer? Jo, jag trodde nästan det.

(Ur högtalarna: "Your room" - Weezer)

Nu blev jag kaffesugen, vilket är mer än vad man kan säga om i lördags. Då var jag inte direkt sugen på någonting, förutom en ny mage. Usch och fy. Men den mörkhyade skönheten inne på ICA gjorde så att man mådde lite bättre. I en kvart ungefär, för sedan skulle vi hem.

(Ur högtalarna: "Long time sunshine" - Weezer)

Helgen vecka någonting (mellan den 5:e och 7:e oktober) ska vi spela in igen. Joel ska dra med sig en basist från Karlshamn, där han pluggar för tillfället.

Och Ante har köpt en elgitarr.

Och sedan var det nog inge' mer.

(Ur högtalarna: "Unprepared" - Superdrag)

Nyss - eller nästan i alla fall - hemkommen från en fyradagarsvisit i Kalmar hos min käre vän och kollega Ante. Denna visit resulterade i att en ny låttext skrevs (God of Weathers) samt att Tweepop blev uppladdad.

Förlåt om jag skrattar åt mig själv, men jag fann mig själv med att lyssa på...

(Ur högtalarna: "I'm not an actor of love" - Michael Learns to Rock)

vars text skulle kunna vara skriven av mig. Haha, hrm.

Var inte de danska förresten?

Nej nu ska jag gå och koka kaffe, och vänta på att Tweepop ska bli klar.

(Ur högtalarna: "Beetlebum" - blur)

Det är tisdag, klockan är 18.15, och Ante sitter med all säkerhet framför TV:n och tittar på Gilmore Girls.

Jo, vi har ju skickat in ett nytt demo till P3, som sagt. Håll tummarna nu.

(Ur högtalarna: "Thief - You stole all that was me" - Weezer, deras andra bästa bästa låt, fast jag är osäker på låttiteln)

Okej, med en sådan här banal inledning kan det ju bara bli bättre, som en vis man sa en gång. Spelade lite Creedence igår. Eller, lite och lite, snarare lite. Lite väl mycket, så att säga. Men, men, det är ju aldrig någon som har dött av lite Creedence, som John Fogerty sa en gång.

Idag postades det andra demot till P3 Demo. Låtarna vi (eller moi, snarare) tog med var Azusa samt Woodruff. Det är bara att hålla tummarna, eller de av fingrarna man har kvar.

(Ur högtalarna: vänta...sådärja, "Namedropping" - Pushing Cows, eller spöklåten som den är känd för mig själv)

Som jag brukar säga: hoho jaja. Missade tåget med fyra minuter idag, så det blir inget hälsa-på-syster-i-Forshaga för min del. Fyra minuter! Inser du vilken liten tidsrymd det är egentligen? Det är nästan en fjärdedel av den tid det tog för oss att skriva Le Peon; det är nästan fyra gånger så länge som en normal neo-låt; det är dubbelt så mycket som antalet tavlor jag har i det här rummet; och det är definitivt längre tid än vad många personer i låtsatsförhållanden spenderar tillsammans i sängen för att gosa med varandra.

För ungefär en kvart sedan var jag sugen på att spela punk. Vet inte varför, men suget avtog ganska snart. Om det skulle återkomma, kan jag ju bara lyssna till Bobis...

Började tänka häromdagen när jag skulle skriva en text, på vad man egentligen skriver om, och varför, och hur. Inte hur man fysiskt sett sitter när man skriver, eller hur man håller pennan, utan hur man använder språket med avseende på metaforer, versmått och sådant.

Om man t.ex. skriver om något som man egentligen inte vill dela med sig av, kan man ju snöra in texten i svårtolkade metaforer och/eller liknelser. Detta bör kanske göras med en viss aktning om någon försöker sig på att tolka texten; jag minns när en god vän till mig skulle tolka texten till Namedropping (som handlar om sommaren), och fick det till slentriansex på golvet... Ack, ack, ja.

Vidare kan det bli problem, om man skriver en text på ett visst versmått, och sedan försöker sätta in texten till en melodi som lämpar sig bättre för ett annat.

Hmm.

(Ur högtalarna: "Blast off" - Weezer)
(I munnen: kaffe, två sockerbitar, mjölk)
(Fast blandat)

(Ur högtalarna: "Thirsty" - Pushing Cows, fast jag ska nog lyssna på introt till "Meta" igen...)

Ärligt talat, det har faktiskt inte hänt något, så det här är ganska onödigt. Ska förvisso till syrran i Forshaga imorgon och vara där i en vecka, men det har ju inget med Pushing Cows att göra.

Hoho jaja.