Pushing Cows

(Ur högtalarna: vänta...sådärja, "Namedropping" - Pushing Cows, eller spöklåten som den är känd för mig själv)

Som jag brukar säga: hoho jaja. Missade tåget med fyra minuter idag, så det blir inget hälsa-på-syster-i-Forshaga för min del. Fyra minuter! Inser du vilken liten tidsrymd det är egentligen? Det är nästan en fjärdedel av den tid det tog för oss att skriva Le Peon; det är nästan fyra gånger så länge som en normal neo-låt; det är dubbelt så mycket som antalet tavlor jag har i det här rummet; och det är definitivt längre tid än vad många personer i låtsatsförhållanden spenderar tillsammans i sängen för att gosa med varandra.

För ungefär en kvart sedan var jag sugen på att spela punk. Vet inte varför, men suget avtog ganska snart. Om det skulle återkomma, kan jag ju bara lyssna till Bobis...

Började tänka häromdagen när jag skulle skriva en text, på vad man egentligen skriver om, och varför, och hur. Inte hur man fysiskt sett sitter när man skriver, eller hur man håller pennan, utan hur man använder språket med avseende på metaforer, versmått och sådant.

Om man t.ex. skriver om något som man egentligen inte vill dela med sig av, kan man ju snöra in texten i svårtolkade metaforer och/eller liknelser. Detta bör kanske göras med en viss aktning om någon försöker sig på att tolka texten; jag minns när en god vän till mig skulle tolka texten till Namedropping (som handlar om sommaren), och fick det till slentriansex på golvet... Ack, ack, ja.

Vidare kan det bli problem, om man skriver en text på ett visst versmått, och sedan försöker sätta in texten till en melodi som lämpar sig bättre för ett annat.

Hmm.

(Ur högtalarna: "Blast off" - Weezer)
(I munnen: kaffe, två sockerbitar, mjölk)
(Fast blandat)