(Ur högtalarna: "That's when I reach for my revolver" - Graham Coxon)
Ojojojojojojojojojoj, är väl en ganska bra inledning. Först och främst: vi (dvs ditt favoritband) finns numera med på demoradio.se, en radiokanal på nätet. Eller, vi ska finnas där. Nu när jag kollar så gör vi det icke, fastän jag har laddat upp vår låt och allting. Jaja, i alla fall, kolla in där lite då och då. Någon jävla gång måste vi väl komma med. Har för mig att de där trattarna som handhar tjänsten har en kvalitetskontroll på uppladdade låtar som tar runt ett dygn innan de läggs in i pipeline för spelning. Det om det!
(Ur högtalarna: "That's when I reach for my revolver" - Graham Coxon)
Ja vadå då! Jag tycker den är bra.
Jag och Ante har traggat lite med en viss person och detta kan komma att resultera i att vi hamnar på en samlings-CD som skall säljas på diverse skivställen runt om i landet. Men detta ligger i framtiden, än så länge. Framtidens mars skulle man väl kunna säga.
(Ur högtalarna: "That's when I reach for my revolver" - Graham Coxon)
Vissa helgstrapatser har bidragit i två nya texter - Frida Feltcher samt I'm OK - som Ante har nickat och godkänt.
(Ur högtalarna: "Don't think about always" - Graham Coxon)
Nej, det är ju lätt att vara efterklok.
Köp.
onsdag 28 januari 2004
tisdag 6 januari 2004
Kan inte komma på något dakboksinlägg som är/var så långt och så roande som det jens skrev den 5e januari 2004. Så nu när jag ska skriva ett dagboksinlägg känner jag mig lite i underläge. Men jag ska väl ge det ett försök.
Från början.
Om jag har räknat rätt så föddes idén till Pushing Cows sommaren 2001. Det betyder att det är två år sedan som vi började att hålla på med musik. Förutom Joel då. Namnet kom vi på innan bandet fanns. Det vill säga att Jag och Jens kom på namnet innan vi hade skrivit vår första låt. Vi var medvetna om att vi ville starta ett band men hur seriöst vi tog på det vet jag inte. Vi skrev i alla fall vår första låt den sommaren efter det att vi hade kommit på namnet. I denna fas innefattar bandet endast Jens och Andreas. Det var inte meningen att vi skulle bli fler i bandet men mer om detta senare. I vilket fall som helst skrev vi vår första låt på svenska. Varför detta då kan man ju fråga sig. Mitt svar är: Ingen aning! Låten hette och heter fortfarande Pladask. Vår andra låt Var The Gin & Tonic song. Den var en dikt från början, men jag frågade jens om han kunde skicka någon text till mig som jag kunde skriva musik till. Eftersom jag inte hade spelat gitarr så länge då var jag inte direkt fullärd på gitarren vad gäller att skriva låtar. Jag satt mig ner på sängen och drog några ackord på min nylonsträngade gitarr. Jag kom fram till en ackordföljd som ser ut på följande vis:
Vers
Em C D Em
Refr
Em C D G
Mellanspel
G D C
Dessa ackordföljder tyckte och tycker fortfarande låter bra men vad jag på dessa två och etthalvt år har upptäckt är att dessa ackordföljder är världens mest använda. Per gessle använder dem i var och varannan låt om inte varje. Jag tror nog att alla band använder nån av de ackordfölderna i nån låt vare sig de vill eller inte. (Det kan ju dock förkomma i en annan tonart). Summan av detta babblet är i alla fall att vi försöker att vara mer eftertänksamma på våra val av ackordföljder. Bra eller dåligt? Det är upp till var och en. Men jag tror att det är en av orsakerna till varför vi är så produktiva. Istället för att använda ackordföljden G Em C D i varje låt(som Gessle medvetet gör) så pressar vi oss, mer eller mindre, för att komma på nya. Man vill komma på nya grejor hela tiden och det är så jävla roligt när resultatet visar sig bli bra.
Vidare
Efter det att vi skrivit Pladask, G&T och vi ett tjåg andra låtar ville vi ju spela in dem för att se om de var nåt bra och inte att förglömma, om vi var bra. Det var vi inte. Men vi var dock bra på att skriva låtar redan då. Låtar som än idag är bra är tex Threell, Toiletfun, G&T, Shuttlecock, Skin, James Joyce m fl. (Notera att jag inte är objektiv i mina uttalanden). Vi spelad in de här låtarna med Jensans blåa fina gitarr och en datormick. En helt vanlig mikrofon som man får till när man köper en dator. Den sämsta tänkbara mikrofonen med andra ord. Då tyckte vi att det lät bra och var stolta över det vi hade presterat och marknadsförde en skiva som hette Bob is furious. Till alla er som lyssnade på denna skiva och sa till oss att den var bra har jag en sak att säga: "Det var ju snällt av er att inte trycka ner oss i marken så att vi aldirg mer skulle spela in men också lite fegt för att ni inte gav oss lite konstruktiv kritik. Men tack än en gång för er uppmuntran.".
När vi sen allt mer höll på med musiken blev vi också bättre och mer intresserade av att spela in mer och kanske och prestera bättre. vi fick nys om att det Unicum (Joels dåvarande band) hade byggt en studio på pulsen (fritidsgården). Vi bestämde oss för att spela in ett par tre låtar och vi fick genast förfrågningar om folk som ville vara med. Joel ville spela trummor och Anders Carlsson ville spela bas. Dessa två spelade ju redan i band och hade hållt på med musik i hela deras liv. Vi spelade in The Gin & Tonic song, Threell och Skin. Anders kunde inte vara med på G&T så vi ringde Manne som var basist i Unicum. Så han spelade in basen på den låten.
Dessa tre låtar gav vi till kompisar och dyllikt för gehör. Jag spelade dem för Daniel när vi var på sundogymmet och tränade en gång och han började sjunga med direkt. Han har någon slags gåva som betyder att alla låtar han hör kan han efter en eller två lyssningar. Daniel har alltid sjungit i duschen när vi har haft idrott i skolan och jag har alltid anat att han har en bra röst. Så en kväll satt jag, Jens och Daniel hemma i jens dåvarande lägenhet och jag och Jens började spela några av våra låtar för honom. Han tyckte att dem var bra och han fastnade särskillt för en låt: Paradise. Vi bestämde oss då för att en ledig dag från skolan att spela in den. Det gjorde vi också samt en annan låt vilken var Ride me. Daniel visade sina talanger och vi hade fått en femte medlem, en leadsångare. Så vid det laget bestod bandet av: jag, Jens, Joel, Anders och Daniel. Efter Paradiseinspelningen så började vi att spela in mer och bättre. Bland annat så spelade vi in Azusa och Woodruff i studio blå.
Vi fick också vår första spelning då när hela bandet var ganska nytt. Vi spelade sex låtar och det gick väldigt bra för att vara den första spelningen. Visst hade det kunnat vara bättre men det var ju faktikst första gången.
Efter detta började anders koncentrera sig med på sitt andra band Solyom så han gled med tiden ur bandet. Istället för Anders kom vår räddare Simon. När vi skulle spela in Confused hade vi ingen basist, men Joel hade börjat skolan i Karlshamn och lärde känna denna simon som sades vara asgrym på basen. Joel frågade oss andra om det gick bra om Simon fick vara med och spela in denna underbara låt. Det fick han och tur var väl det för det är Simon som idag är vår basist. Och har det sagt så kan det lika gärna konstateras. Simon är en asgrym basist. Han kommer på basgångar som vi andra bara kan drömma om. Så nu är vi här där vi är idag. Ett band bestående av: mig, Jens, Joel, Daniel och Simon.
Sammanfattning av bandmedlemmar
Ordinare medlemmar:
Andreas Olsson
Jens Thuresson
Joel Månsson
Daniel Gunnarsson
Simon
Anders Carlsson
Inhyrda musiker:
Mikael Jonsson
Emanuel Strid (manne)
Teddy Ekström
Detta var ett långt inlägg men längre blir det inte så gonatt och god fortsättning.
//Kilroy rules
Från början.
Om jag har räknat rätt så föddes idén till Pushing Cows sommaren 2001. Det betyder att det är två år sedan som vi började att hålla på med musik. Förutom Joel då. Namnet kom vi på innan bandet fanns. Det vill säga att Jag och Jens kom på namnet innan vi hade skrivit vår första låt. Vi var medvetna om att vi ville starta ett band men hur seriöst vi tog på det vet jag inte. Vi skrev i alla fall vår första låt den sommaren efter det att vi hade kommit på namnet. I denna fas innefattar bandet endast Jens och Andreas. Det var inte meningen att vi skulle bli fler i bandet men mer om detta senare. I vilket fall som helst skrev vi vår första låt på svenska. Varför detta då kan man ju fråga sig. Mitt svar är: Ingen aning! Låten hette och heter fortfarande Pladask. Vår andra låt Var The Gin & Tonic song. Den var en dikt från början, men jag frågade jens om han kunde skicka någon text till mig som jag kunde skriva musik till. Eftersom jag inte hade spelat gitarr så länge då var jag inte direkt fullärd på gitarren vad gäller att skriva låtar. Jag satt mig ner på sängen och drog några ackord på min nylonsträngade gitarr. Jag kom fram till en ackordföljd som ser ut på följande vis:
Vers
Em C D Em
Refr
Em C D G
Mellanspel
G D C
Dessa ackordföljder tyckte och tycker fortfarande låter bra men vad jag på dessa två och etthalvt år har upptäckt är att dessa ackordföljder är världens mest använda. Per gessle använder dem i var och varannan låt om inte varje. Jag tror nog att alla band använder nån av de ackordfölderna i nån låt vare sig de vill eller inte. (Det kan ju dock förkomma i en annan tonart). Summan av detta babblet är i alla fall att vi försöker att vara mer eftertänksamma på våra val av ackordföljder. Bra eller dåligt? Det är upp till var och en. Men jag tror att det är en av orsakerna till varför vi är så produktiva. Istället för att använda ackordföljden G Em C D i varje låt(som Gessle medvetet gör) så pressar vi oss, mer eller mindre, för att komma på nya. Man vill komma på nya grejor hela tiden och det är så jävla roligt när resultatet visar sig bli bra.
Vidare
Efter det att vi skrivit Pladask, G&T och vi ett tjåg andra låtar ville vi ju spela in dem för att se om de var nåt bra och inte att förglömma, om vi var bra. Det var vi inte. Men vi var dock bra på att skriva låtar redan då. Låtar som än idag är bra är tex Threell, Toiletfun, G&T, Shuttlecock, Skin, James Joyce m fl. (Notera att jag inte är objektiv i mina uttalanden). Vi spelad in de här låtarna med Jensans blåa fina gitarr och en datormick. En helt vanlig mikrofon som man får till när man köper en dator. Den sämsta tänkbara mikrofonen med andra ord. Då tyckte vi att det lät bra och var stolta över det vi hade presterat och marknadsförde en skiva som hette Bob is furious. Till alla er som lyssnade på denna skiva och sa till oss att den var bra har jag en sak att säga: "Det var ju snällt av er att inte trycka ner oss i marken så att vi aldirg mer skulle spela in men också lite fegt för att ni inte gav oss lite konstruktiv kritik. Men tack än en gång för er uppmuntran.".
När vi sen allt mer höll på med musiken blev vi också bättre och mer intresserade av att spela in mer och kanske och prestera bättre. vi fick nys om att det Unicum (Joels dåvarande band) hade byggt en studio på pulsen (fritidsgården). Vi bestämde oss för att spela in ett par tre låtar och vi fick genast förfrågningar om folk som ville vara med. Joel ville spela trummor och Anders Carlsson ville spela bas. Dessa två spelade ju redan i band och hade hållt på med musik i hela deras liv. Vi spelade in The Gin & Tonic song, Threell och Skin. Anders kunde inte vara med på G&T så vi ringde Manne som var basist i Unicum. Så han spelade in basen på den låten.
Dessa tre låtar gav vi till kompisar och dyllikt för gehör. Jag spelade dem för Daniel när vi var på sundogymmet och tränade en gång och han började sjunga med direkt. Han har någon slags gåva som betyder att alla låtar han hör kan han efter en eller två lyssningar. Daniel har alltid sjungit i duschen när vi har haft idrott i skolan och jag har alltid anat att han har en bra röst. Så en kväll satt jag, Jens och Daniel hemma i jens dåvarande lägenhet och jag och Jens började spela några av våra låtar för honom. Han tyckte att dem var bra och han fastnade särskillt för en låt: Paradise. Vi bestämde oss då för att en ledig dag från skolan att spela in den. Det gjorde vi också samt en annan låt vilken var Ride me. Daniel visade sina talanger och vi hade fått en femte medlem, en leadsångare. Så vid det laget bestod bandet av: jag, Jens, Joel, Anders och Daniel. Efter Paradiseinspelningen så började vi att spela in mer och bättre. Bland annat så spelade vi in Azusa och Woodruff i studio blå.
Vi fick också vår första spelning då när hela bandet var ganska nytt. Vi spelade sex låtar och det gick väldigt bra för att vara den första spelningen. Visst hade det kunnat vara bättre men det var ju faktikst första gången.
Efter detta började anders koncentrera sig med på sitt andra band Solyom så han gled med tiden ur bandet. Istället för Anders kom vår räddare Simon. När vi skulle spela in Confused hade vi ingen basist, men Joel hade börjat skolan i Karlshamn och lärde känna denna simon som sades vara asgrym på basen. Joel frågade oss andra om det gick bra om Simon fick vara med och spela in denna underbara låt. Det fick han och tur var väl det för det är Simon som idag är vår basist. Och har det sagt så kan det lika gärna konstateras. Simon är en asgrym basist. Han kommer på basgångar som vi andra bara kan drömma om. Så nu är vi här där vi är idag. Ett band bestående av: mig, Jens, Joel, Daniel och Simon.
Sammanfattning av bandmedlemmar
Ordinare medlemmar:
Andreas Olsson
Jens Thuresson
Joel Månsson
Daniel Gunnarsson
Simon
Anders Carlsson
Inhyrda musiker:
Mikael Jonsson
Emanuel Strid (manne)
Teddy Ekström
Detta var ett långt inlägg men längre blir det inte så gonatt och god fortsättning.
//Kilroy rules
måndag 5 januari 2004
("You won't get with me tonight" - Weezer)
Nej, och inte mig heller verkar det som.
Länk. Skål.
En summering behövs kanske, eller ännu hellre en årskrönika, men eftersom jag inte minns hälften av den tredjedel som hände under 2003 så ger jag fan i det. Men en liten summering av 2003 ska jag väl kunna bjuda på. ("The world has turned and left me here" - Weezer) Vi börjar bakifrån, och håller oss enbart till inspelningar. (Paranteslänk.)
Jul och nyår 2003/2004
Vi spelade in Kilroy. Ante var bakfull.
(Okej, den här kan man kanske inte räkna som en enskild månad, men vafan, någonstans var jag ju tvungen att börja!)
December
My golfclub's girlfriend blir inspelad dagen efter den skrevs. Ante spelar in Help me och Sometime sunshine.
November
Everywhere's Georgetown och Boat spelas in. Dessutom passar vi på att mixa om Jougon.
Oktober
Vår första technolåt, A#iumpan, spelas in. Ante spelar in två låtar på egen hand (One stair up och We are the septic tank experts).
September
Jag spelar in utkastet till låten Go. Tror jag. I själva verket har jag blandat ihop två låttitlar, vilket visar sig senare. Utkastet döps till vadheterden.
Ante och Danne kör en session tillsammans, som resulterar i bland annat Can you see with one eye, plus en låt till som jag inte kommer ihåg titeln på, men som är ganska snuskig.
Ante spelar på egen hand in låtarna The birth of a star och Villany.
Första versionen av Jougon spelas in, samt en aningen bättre version av January.
Augusti
Jag muckar från fängelset lumpen.
Juli
Enbart Musicdrug, som jag, Ante och Daniel spelade in hemma hos Antes mamma i Hässleholm. En låt där Daniel för övrigt tar i ända nere från tårna.
Juni
Inget. Möjligtvis skrevs några låtar. Jag får kolla efter i låtpärmen om vi har några texter som är datummärkta med ordet JUNI. Eller så vilade vi lesset av oss.
Maj
Oj, här hittar jag lite. Nyinspelning av låtarna James Joyce och Skin, som i princip blev två helt nya låtar (om du är en av de stackars jävlar som har de första versionerna av de två ovanstående låtarna vet du i så fall vad jag menar. Inte längre några trummor i otakt, exempelvis.)
Nymixning av telefonlåten Cherry, som egentligen skulle behöva spelas in helt och hållet på nytt.
En tusen gånger bättre live-version av To do list, inspelad i replokalen i Osby, i bäckmörker, med Ante på bas och sång, och jag sovande över gitarren. I samma veva spelade vi in låtarna Neoboy in neoland, Disney (med Ante på trummor för första gången) samt Kingdom (en låt som vi för övrigt glömde lägga in solo i, helt ärligt).
April
Den gamle trotjänaren Shuttlecock blir återinspelad. Första (och om jag inte minns fel, även sista) gången vi använder vårt egenutvecklade trumprogram Trum.
Utöver våra vanliga, allvarsamma rutiner när det gäller inspelningar, spelas det även in ett par underground-låtar, kända som The Basement Tapes. Det är våra egna, akustiska tolkningar på våra egna låtar. Låtarna som fick utstå tortyren heter It's not always the same, Azusa samt Toiletfun. Det vill säga, det var de låtarna som överlevde. Många fler tolkades, men klarade inte våra hårda krav. Jag menar, vem vill minnas Dannes fina falsksång på
tolkningen utav Woodruff?
Mars
Ante var den ende produktive den här månaden. Han spelade på egen hand in (nya) versioner på Theme, Reductio ad Absurdum och Untitled Desires, en låt som han för övrigt ännu inte har förstått sig på.
Februari
Välförtjänt nyinspelning av Ride me (som sagt, har du hört originalinspelningen så... Jag säger bara: Daniel som Jarl Kulle). It's not always the same spelas in trots kritik från vår dåvarande (som ändå inte var vår dåvarande) basist.
Januari
Nu ska vi se, så att vi får allt i rätt ordning. Har jag inte helt fel för mig så spelade jag och Ante in 2110 i Annelis lägenhet (eftersom hon avgudar oss) månaden innan, men slutmixen av låten blev nog inte klar förrän i januari.
Ursuite spelas in i vår temporära replokal under en tobaksaffär i Osby, tack vare vår gode vän och kollega Teddy (som också avgudar oss). Eller rättare sagt, låten mixas om till det bättre.
Min avskedslåt till morfar, White, spelas in i replokalen, faktiskt på min blåa gitarr (ungefär som på Den Gamla Goda Demo-Demo-Tiden).
Echophonetic - låten som hette något annat från början men sedermera döptes om pga min bristande kunskaper i engelska - spelas in, om jag inte minns helt fel, i min soffa.
Ytterligare en välförtjänt nyinspelning utförs, nämligen på Paradise (återigen, har du hört originalet så...).
pushing cows egna kelgris, låten Down, spelas in hemma i Osby. (Inte helt oväntat i min soffa.)
Sammanfattning
Se där, det var det. Antagligen har jag glömt både låtar och månader, men för tusan, vad kräver ni av en man som snart ska fylla 21 och dessutom dricker öl på en måndag?
("Broken face" - The Pixies)
Detta vill jag ha ut av 2004:
Nej, och inte mig heller verkar det som.
Länk. Skål.
En summering behövs kanske, eller ännu hellre en årskrönika, men eftersom jag inte minns hälften av den tredjedel som hände under 2003 så ger jag fan i det. Men en liten summering av 2003 ska jag väl kunna bjuda på. ("The world has turned and left me here" - Weezer) Vi börjar bakifrån, och håller oss enbart till inspelningar. (Paranteslänk.)
Jul och nyår 2003/2004
Vi spelade in Kilroy. Ante var bakfull.
(Okej, den här kan man kanske inte räkna som en enskild månad, men vafan, någonstans var jag ju tvungen att börja!)
December
My golfclub's girlfriend blir inspelad dagen efter den skrevs. Ante spelar in Help me och Sometime sunshine.
November
Everywhere's Georgetown och Boat spelas in. Dessutom passar vi på att mixa om Jougon.
Oktober
Vår första technolåt, A#iumpan, spelas in. Ante spelar in två låtar på egen hand (One stair up och We are the septic tank experts).
September
Jag spelar in utkastet till låten Go. Tror jag. I själva verket har jag blandat ihop två låttitlar, vilket visar sig senare. Utkastet döps till vadheterden.
Ante och Danne kör en session tillsammans, som resulterar i bland annat Can you see with one eye, plus en låt till som jag inte kommer ihåg titeln på, men som är ganska snuskig.
Ante spelar på egen hand in låtarna The birth of a star och Villany.
Första versionen av Jougon spelas in, samt en aningen bättre version av January.
Augusti
Jag muckar från fängelset lumpen.
Juli
Enbart Musicdrug, som jag, Ante och Daniel spelade in hemma hos Antes mamma i Hässleholm. En låt där Daniel för övrigt tar i ända nere från tårna.
Juni
Inget. Möjligtvis skrevs några låtar. Jag får kolla efter i låtpärmen om vi har några texter som är datummärkta med ordet JUNI. Eller så vilade vi lesset av oss.
Maj
Oj, här hittar jag lite. Nyinspelning av låtarna James Joyce och Skin, som i princip blev två helt nya låtar (om du är en av de stackars jävlar som har de första versionerna av de två ovanstående låtarna vet du i så fall vad jag menar. Inte längre några trummor i otakt, exempelvis.)
Nymixning av telefonlåten Cherry, som egentligen skulle behöva spelas in helt och hållet på nytt.
En tusen gånger bättre live-version av To do list, inspelad i replokalen i Osby, i bäckmörker, med Ante på bas och sång, och jag sovande över gitarren. I samma veva spelade vi in låtarna Neoboy in neoland, Disney (med Ante på trummor för första gången) samt Kingdom (en låt som vi för övrigt glömde lägga in solo i, helt ärligt).
April
Den gamle trotjänaren Shuttlecock blir återinspelad. Första (och om jag inte minns fel, även sista) gången vi använder vårt egenutvecklade trumprogram Trum.
Utöver våra vanliga, allvarsamma rutiner när det gäller inspelningar, spelas det även in ett par underground-låtar, kända som The Basement Tapes. Det är våra egna, akustiska tolkningar på våra egna låtar. Låtarna som fick utstå tortyren heter It's not always the same, Azusa samt Toiletfun. Det vill säga, det var de låtarna som överlevde. Många fler tolkades, men klarade inte våra hårda krav. Jag menar, vem vill minnas Dannes fina falsksång på
tolkningen utav Woodruff?
Mars
Ante var den ende produktive den här månaden. Han spelade på egen hand in (nya) versioner på Theme, Reductio ad Absurdum och Untitled Desires, en låt som han för övrigt ännu inte har förstått sig på.
Februari
Välförtjänt nyinspelning av Ride me (som sagt, har du hört originalinspelningen så... Jag säger bara: Daniel som Jarl Kulle). It's not always the same spelas in trots kritik från vår dåvarande (som ändå inte var vår dåvarande) basist.
Januari
Nu ska vi se, så att vi får allt i rätt ordning. Har jag inte helt fel för mig så spelade jag och Ante in 2110 i Annelis lägenhet (eftersom hon avgudar oss) månaden innan, men slutmixen av låten blev nog inte klar förrän i januari.
Ursuite spelas in i vår temporära replokal under en tobaksaffär i Osby, tack vare vår gode vän och kollega Teddy (som också avgudar oss). Eller rättare sagt, låten mixas om till det bättre.
Min avskedslåt till morfar, White, spelas in i replokalen, faktiskt på min blåa gitarr (ungefär som på Den Gamla Goda Demo-Demo-Tiden).
Echophonetic - låten som hette något annat från början men sedermera döptes om pga min bristande kunskaper i engelska - spelas in, om jag inte minns helt fel, i min soffa.
Ytterligare en välförtjänt nyinspelning utförs, nämligen på Paradise (återigen, har du hört originalet så...).
pushing cows egna kelgris, låten Down, spelas in hemma i Osby. (Inte helt oväntat i min soffa.)
Sammanfattning
Se där, det var det. Antagligen har jag glömt både låtar och månader, men för tusan, vad kräver ni av en man som snart ska fylla 21 och dessutom dricker öl på en måndag?
("Broken face" - The Pixies)
Detta vill jag ha ut av 2004:
- Hörnskrivbord
- Nyinspelning (alt. akustiska versioner) av Azusa, Woodruff, Cherry, Square Queen, Namedropping
- Inspelning av Daphne Zuniga (jag vill faktiskt höra hur den låter med en massa grejor!)
- Förstärkare
- Förlängda studier på skrivarlinjen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)