(Ur högtalarna: "Queer" - Garbage)
Jaha, fredag och vin. Och Ante i soffan. Som vanligt, med andra ord.
När vår gode vän och kollega Simon (alias Timon alias Simpelompan) spelade jag, Ante och han ånyo in den gamla slagdängan Another World. Den första minns alla; det var ju den där Daniel hade ätit en dålig kebab och fick sjunga med magont. Det lärde oss en viktig läxa: konst gör ont!
Vår hårdhänte trummis tillika vän Joel var även han här på besök; dessvärre kallade tjänsten hem honom igen.
(Ur högtalarna: "My lover's box" - Garbage)
Vi drack inte bara öl och tequila och pratade pushing cows-minnen när dessa båda lurvar var här, nej, nej, vi definierade vårt ljud också. Det är extremt svårt* att så här på några rader redogöra för de djupa diskussioner och argument som framlades, men i framtiden lutar ljudbilden mer åt låtar som Magnavox, Papercut tongue och den senaste slagdängan, Another world. Funk med tjofräs, ungefär!
(Ur högtalarna: "Trouble in the message centre" - Blur)
Nu skannar jag in lite bilder från besöktet, tills bilderna tar slut, jag tar slut eller båda, vilket som nu kommer först.
fredag 5 augusti 2005
tisdag 19 april 2005
(Ur högtalarna: "Fun time" - Weezer)
Kaffe och tisdag, som glass och nötter. Observera dock att du kan byta ut veckodagen mot vilken som helst.
Vårt senaste mästerverk är Radio India, en låt inte helt utan komplikationer. Den har väl tagit gott och väl fyra-fem veckor att spela in (nej, inte effektiv tid. I så fall får man slå an en sträng i taget per timme, eller liknande. Fråga din närmaste ingenjörskompis om den korrekta uträkningen.)
Först och främst så hette den inte ens Radio India från början, utan Ants without fears, en liten låt som Danne och Ante knåpat ihop i den grå forntiden. Jag och Ante spelade in de mesta av instrumenten (som vanligt i hans lägenhet, till hans grannars förtret). Sedan...
(Ur högtalarna: "Lullaby for Wayne" - Weezer)
...försvann Ante iväg till Österrike en vecka, under vilken - sett ur låtens perspektiv - absolut ingenting hände.
(Ur högtalarna: "I swear it's true" - Weezer)
Här tar vi en fem-minutare. Vi hade alltså en låt som var...
Ante blåste och pustade och frustade, men sången ville inte lägga sig still på spåret. Antagligen hade det att göra med de skräckackord han la på synten. Så...
(Ur högtalarna: "Mr. Radio" - ELO)
...vi suckade lite, mixade vidare med låten och ställde oss in på att lägga sången sist av allt (med andra ord: vila idag, jobba imorgon).
När Dagen D kom, insåg vi att resultatet vi hade kommit fram till passade sig bättre utan sång. Eftersom...
(här kommer en snabbspolning)
...och då sa Jesus...
(en till)
...så Ants without fears är fortfarande oinspelad, och väntar dessutom på en melodi. Men ur detta kaos föddes alltså Radio India. Så kan det gå! Eller rättare sagt: så gick det!
Kaffe och tisdag, som glass och nötter. Observera dock att du kan byta ut veckodagen mot vilken som helst.
Vårt senaste mästerverk är Radio India, en låt inte helt utan komplikationer. Den har väl tagit gott och väl fyra-fem veckor att spela in (nej, inte effektiv tid. I så fall får man slå an en sträng i taget per timme, eller liknande. Fråga din närmaste ingenjörskompis om den korrekta uträkningen.)
Först och främst så hette den inte ens Radio India från början, utan Ants without fears, en liten låt som Danne och Ante knåpat ihop i den grå forntiden. Jag och Ante spelade in de mesta av instrumenten (som vanligt i hans lägenhet, till hans grannars förtret). Sedan...
(Ur högtalarna: "Lullaby for Wayne" - Weezer)
...försvann Ante iväg till Österrike en vecka, under vilken - sett ur låtens perspektiv - absolut ingenting hände.
(Ur högtalarna: "I swear it's true" - Weezer)
Här tar vi en fem-minutare. Vi hade alltså en låt som var...
- väldans, väldans intressant
- omöjlig att lägga sång på
Ante blåste och pustade och frustade, men sången ville inte lägga sig still på spåret. Antagligen hade det att göra med de skräckackord han la på synten. Så...
(Ur högtalarna: "Mr. Radio" - ELO)
...vi suckade lite, mixade vidare med låten och ställde oss in på att lägga sången sist av allt (med andra ord: vila idag, jobba imorgon).
När Dagen D kom, insåg vi att resultatet vi hade kommit fram till passade sig bättre utan sång. Eftersom...
(här kommer en snabbspolning)
...och då sa Jesus...
(en till)
...så Ants without fears är fortfarande oinspelad, och väntar dessutom på en melodi. Men ur detta kaos föddes alltså Radio India. Så kan det gå! Eller rättare sagt: så gick det!
fredag 28 januari 2005
(Ur högtalarna: "There goes the fear" - Doves. Men det är bara för att jag inte når att ändra, så det får väl vara det som Jens spelar. Helvete med.)
Jaja jaja, eftersom ingen annan i vårt lata band orkat skriva årets första inlägg så får väl jag själv ta och bita i den sura tjurens horn. Eller, skriva o skriva, diktera. Jag sitter i soffan och dikterar för Jens, MUHAHAHAHAHA. Jag menar, hur fan ska jag kunna skriva utan en tumme?
(Ut högtalarna: nåt mer med Doves, jag vet inte, han byter väl förhoppningsvis snart.)
Vad minns jag från 2004? Inte mycket. Inget ont om musiken men några turnélejon är de rakt fan inte, de där grabbarna. Fan, till och med jag har ju varit på fler ställen, och jag är ändå en stor gul nalle med kalsonger och en grön, skön tenniströja! Jaja, vi får väl slå våra huvuden ihopa, jag och min ägare, fastän jag tvivlar att det gör lika ont för honom.
Januari
Verkar inte hänt så jävla mycket. Var någon incident med nåt fruntimmer, eller två, eller hur det var, och så skrev pågarna några låtar om det. Been there, done that, bought the T-shirt. Kom med nåt nytt, för fan.
Februari
Nu börjar det hända lite, men fortfarande inget turnerande, oj vad förvånad jag blir. Jaja, Black crotalus ser dagens ljus, en slags eftersläntare till januariincidenten. Typisk prettotitel a'la Jens, om ni frågar mig. Märkvärdigt värre, oh la la, eller nej.
Mer? Tja, Is Obi home är en annan. Jag vet inte, men jag misstänker att Jens inte orkade hitta fler ackord till verserna (ett ackord närmare bestämt, jag menar, hallå?).
Mars
The Karlshamn Tapes spelas in, dvs Namedropping, Down, Sunshit och Please call later. Tydligen spelade de in skiten på skolan i Karlshamn, men hjälp från Micke och några till, men fan vet jag. De kanske bara drack öl och försökte spela, som de brukar göra.
Det kan hända att låtarna spelades in i februari också, men: 1) det går inte att lita på Jens såll till minne, 2) jag skiter egentligen i vilket.
April
Var var vi...april, ja. Do the blacksmith, nån slags upp-och-dansa-text från Jens sida som blandades med toner från Antes gråa klump till musikhjärna. Jag vet inte, men när jag försöker dansa till den går det bara inte, så jaja, nice try killar, come again!
Maj
Den femtonde maj bestämde sig de två hårt arbetande musikerna (host host blink blink) Jens och Ante att, nej, nu måste vi verkligen ta en paus, och vad gjorde de då? De söp sig fulla så klart, och spelade in Bossanova girl. Och som alla vet, handlade mest den inspelningen om att Ante aldrig förstod takten Jens spelade i, Jens hela tiden ändrade i Antes bidrag till texten eftersom hans ego inte tillät annat, och att Ante - efter att ha lagt sista sångstämma - gick och spydde. Moget, grabbar!
Augusti
Sedan, som man säger, hände det inte så jävla mycket förrän i augusti, då Den Stora Reparveckan v.30 inföll. Eftersom jag inte var med i Osby (där repet tydligen ägde rum), så kan jag ju inte berätta så mycket om det, eller hur?
Men, men, två låtar blev inspelade i alla fall, C# Major och Craig Thomas will be your captain tonight, varav jag bara sett röken av den ene.
September
Januariincidenten spelas in, Frida Feltcher. Bra låt, synd bara att Jens mongotrummor sabbar hela föreställningen.
November
Herrarna Jens och Andreas spelar in en låt som mest påminner om två små barn som vill testa pappas nya synt - Magnum Opus.
Annars var det blandad kompott i november; Poke, lite 8-bitars trummor på elgitarrer; (the long-awaited) Suicide of Christmas, uttrycker även min åsikt om julens jävla julklappskrav (jag menar, vem fan ger egentligen för att det är roligt??), och så Nouveaux riches, en stilla, skön gitarrslinga till nån slags jävla sockersöt text av Jens som inte riktigt var min kopp av te, men men, grabben har ju ett helt nytt år på sig att fixa till sin lyrik.
December
Ah, nu snackar vi låtar. Under mellandagarna spelas The AT-sessions in, speciellt tillägnat Anna Ternheim. Magnavox, en låt som jag rivet loss till många gånger, senast igår fredag. Papercut tongue, perfekt på förfesten, som man kan stå och gunga till (eller i mitt fall, sitta). Och så C# Minor, när du vill komma innanför blusen på bruden där ni sitter ute i lusthuset under månens sken...
Ja, goda vänner och lata bandmedlemmar, det var min syn på 2004. Om jag glömt nåt är det avsiktligt, som när jag blev ollad av en full idiot på nollespelningen i Karlshamn!
Monstret hälsar förresten, cha!
Jaja jaja, eftersom ingen annan i vårt lata band orkat skriva årets första inlägg så får väl jag själv ta och bita i den sura tjurens horn. Eller, skriva o skriva, diktera. Jag sitter i soffan och dikterar för Jens, MUHAHAHAHAHA. Jag menar, hur fan ska jag kunna skriva utan en tumme?
(Ut högtalarna: nåt mer med Doves, jag vet inte, han byter väl förhoppningsvis snart.)
Vad minns jag från 2004? Inte mycket. Inget ont om musiken men några turnélejon är de rakt fan inte, de där grabbarna. Fan, till och med jag har ju varit på fler ställen, och jag är ändå en stor gul nalle med kalsonger och en grön, skön tenniströja! Jaja, vi får väl slå våra huvuden ihopa, jag och min ägare, fastän jag tvivlar att det gör lika ont för honom.
Januari
Verkar inte hänt så jävla mycket. Var någon incident med nåt fruntimmer, eller två, eller hur det var, och så skrev pågarna några låtar om det. Been there, done that, bought the T-shirt. Kom med nåt nytt, för fan.
Februari
Nu börjar det hända lite, men fortfarande inget turnerande, oj vad förvånad jag blir. Jaja, Black crotalus ser dagens ljus, en slags eftersläntare till januariincidenten. Typisk prettotitel a'la Jens, om ni frågar mig. Märkvärdigt värre, oh la la, eller nej.
Mer? Tja, Is Obi home är en annan. Jag vet inte, men jag misstänker att Jens inte orkade hitta fler ackord till verserna (ett ackord närmare bestämt, jag menar, hallå?).
Mars
The Karlshamn Tapes spelas in, dvs Namedropping, Down, Sunshit och Please call later. Tydligen spelade de in skiten på skolan i Karlshamn, men hjälp från Micke och några till, men fan vet jag. De kanske bara drack öl och försökte spela, som de brukar göra.
Det kan hända att låtarna spelades in i februari också, men: 1) det går inte att lita på Jens såll till minne, 2) jag skiter egentligen i vilket.
April
Var var vi...april, ja. Do the blacksmith, nån slags upp-och-dansa-text från Jens sida som blandades med toner från Antes gråa klump till musikhjärna. Jag vet inte, men när jag försöker dansa till den går det bara inte, så jaja, nice try killar, come again!
Maj
Den femtonde maj bestämde sig de två hårt arbetande musikerna (host host blink blink) Jens och Ante att, nej, nu måste vi verkligen ta en paus, och vad gjorde de då? De söp sig fulla så klart, och spelade in Bossanova girl. Och som alla vet, handlade mest den inspelningen om att Ante aldrig förstod takten Jens spelade i, Jens hela tiden ändrade i Antes bidrag till texten eftersom hans ego inte tillät annat, och att Ante - efter att ha lagt sista sångstämma - gick och spydde. Moget, grabbar!
Augusti
Sedan, som man säger, hände det inte så jävla mycket förrän i augusti, då Den Stora Reparveckan v.30 inföll. Eftersom jag inte var med i Osby (där repet tydligen ägde rum), så kan jag ju inte berätta så mycket om det, eller hur?
Men, men, två låtar blev inspelade i alla fall, C# Major och Craig Thomas will be your captain tonight, varav jag bara sett röken av den ene.
September
Januariincidenten spelas in, Frida Feltcher. Bra låt, synd bara att Jens mongotrummor sabbar hela föreställningen.
November
Herrarna Jens och Andreas spelar in en låt som mest påminner om två små barn som vill testa pappas nya synt - Magnum Opus.
Annars var det blandad kompott i november; Poke, lite 8-bitars trummor på elgitarrer; (the long-awaited) Suicide of Christmas, uttrycker även min åsikt om julens jävla julklappskrav (jag menar, vem fan ger egentligen för att det är roligt??), och så Nouveaux riches, en stilla, skön gitarrslinga till nån slags jävla sockersöt text av Jens som inte riktigt var min kopp av te, men men, grabben har ju ett helt nytt år på sig att fixa till sin lyrik.
December
Ah, nu snackar vi låtar. Under mellandagarna spelas The AT-sessions in, speciellt tillägnat Anna Ternheim. Magnavox, en låt som jag rivet loss till många gånger, senast igår fredag. Papercut tongue, perfekt på förfesten, som man kan stå och gunga till (eller i mitt fall, sitta). Och så C# Minor, när du vill komma innanför blusen på bruden där ni sitter ute i lusthuset under månens sken...
Ja, goda vänner och lata bandmedlemmar, det var min syn på 2004. Om jag glömt nåt är det avsiktligt, som när jag blev ollad av en full idiot på nollespelningen i Karlshamn!
Monstret hälsar förresten, cha!
måndag 24 januari 2005
Jag måste säga att på senare dar har jag blivit mer och mer förtjust i syntar. Syntar är grejor. Syntar är vad vi behöver. Det är ju som så att Vissa syntljud för låten att låta mer fyllig. Unplatten som vi brukar säga over there. Nästa inköp/byte blir en midisynt. för det ska ni veta, det är grejor det.
Tack för mig. för övrigt ska jag skicka iväg 4 st demoskivor till diverse skivbolag idag eller imorgon beroende på vilken dag jag väljer att skicka dem.
Tack för mig. för övrigt ska jag skicka iväg 4 st demoskivor till diverse skivbolag idag eller imorgon beroende på vilken dag jag väljer att skicka dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)