Kaffe och tisdag, som glass och nötter. Observera dock att du kan byta ut veckodagen mot vilken som helst.
Vårt senaste mästerverk är Radio India, en låt inte helt utan komplikationer. Den har väl tagit gott och väl fyra-fem veckor att spela in (nej, inte effektiv tid. I så fall får man slå an en sträng i taget per timme, eller liknande. Fråga din närmaste ingenjörskompis om den korrekta uträkningen.)
Först och främst så hette den inte ens Radio India från början, utan Ants without fears, en liten låt som Danne och Ante knåpat ihop i den grå forntiden. Jag och Ante spelade in de mesta av instrumenten (som vanligt i hans lägenhet, till hans grannars förtret). Sedan...
(Ur högtalarna: "Lullaby for Wayne" - Weezer)
...försvann Ante iväg till Österrike en vecka, under vilken - sett ur låtens perspektiv - absolut ingenting hände.
(Ur högtalarna: "I swear it's true" - Weezer)
Här tar vi en fem-minutare. Vi hade alltså en låt som var...
- väldans, väldans intressant
- omöjlig att lägga sång på
Ante blåste och pustade och frustade, men sången ville inte lägga sig still på spåret. Antagligen hade det att göra med de skräckackord han la på synten. Så...
(Ur högtalarna: "Mr. Radio" - ELO)
...vi suckade lite, mixade vidare med låten och ställde oss in på att lägga sången sist av allt (med andra ord: vila idag, jobba imorgon).
När Dagen D kom, insåg vi att resultatet vi hade kommit fram till passade sig bättre utan sång. Eftersom...
(här kommer en snabbspolning)
...och då sa Jesus...
(en till)
...så Ants without fears är fortfarande oinspelad, och väntar dessutom på en melodi. Men ur detta kaos föddes alltså Radio India. Så kan det gå! Eller rättare sagt: så gick det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar