Dagboksinlägg den tjugoförsta juni tvåtusensju. Det var längesen jag skrev och det får man väl ursäkta sig för, men det har väl inte varit helt utan anledning. Pushing cows låg ju och vilade i lite mer än ett år för att sen explodera i kreativitet, produktivitet och inte att glömma: allt öldrickande.
Det har förfarit sig så att varje gång jag och Jens har träffats sen jag kom hem från utlandet, har vi spelat in minst två låtar. Det innefattar allt ovan (kreativitet, produktivitet och öldrickande). Ölen har gjort sitt goda och skall därför inte glömmas bort i musikskaparprocessen.
För c:a två till tre år sen pratade medlemmarna av PC att vi skulle bestämma en musikstil, ett sound som vi skulle försöka hålla oss till. Det lät bra till en början men idag låter det inte alls bra. Ett sånt bestämmande har många konsekvenser. Den första mest allvarliga konsekvensen skulle vara att vi måsta byta riktning. Att ändra en naturlig riktning är inte bara svårt utan kan vara förödande. Det andra är att sluta skapa. När PC skapar så finns det regler och så länge vi vet vad de reglerna innebär så kommer vi att bryta mot dem. Om vi då ska sätta upp ett gäng regler som vi måste hålla oss till kommer det finnas en massa överblivet skapande som inte har någonstans att ta vägen. Summan av ovan två är att det blir mindre roligt. Och att det är roligt är det viktigaste. Man skulle kunna byta ut Roligt med närande, upplyftande, givande mm.
Denna sammankomst har varit ett bevis på att vi inte kan hålla oss inom ramar. Luften är tjock av ideer som bara väntas på att fångas och göras om till ljud eller oljud som sparas eller tas bort.
Jag, Andreas, kan absolut inte hålla mig inom en viss musikstil. Vår musik kan ändå kännas igen. Det finns så mycket annat som definerar musik än just genren.
Med detta sagt tar jag mitt ölglas och tittar på ideerna som flyter runt i rummet och avslutar med meningen: Trevlig Midsommarafton!
