Bilder från blå pärmen

Jag tittade av en händelse in i mina garderob idag och fann något jag inte bläddrat i på länge: vår blåa Pushing Cows-pärm. Den är sprängfylld med...ja, ärligt talat, ganska mycket skit egentligen.

Men det är bra skit!

Det är skit som utvecklat oss som låtskrivare (och, i vissa mindre smickrande stycken, som illustratörer), som visar hur vi gjorde (och varför vi inte bör göra om det).

Det är skit som, helt enkelt, är ganska roligt att bläddra igenom.

Låt oss börja med ett bit papper, ett slags diplom jag fick när jag en gång för snart 10 år sedan hävdade att jag bara använt ordet "love" en gång i alla mina texter (vilket naturligtvis inte stämde):

Det finns en ändlös mängd av textfragment, vars syfte eller bakgrund för mig idag är helt obegripligt (eller bortglömt):


Det finns inköpslistor:


Det finns sex år gamla låtar som spelades in så sent som förra året, fast med ny text:


Men det finns bara en text som är ansvarig för allting: