Det är synd om mig och det finns bevis

(Ur högtalarna: "To your love" - Fiona Apple)

Det är synd om mig för jag är sjuk, mer eller mindre. Snörvel och halsont och illamående far fram i kroppen likt tre apokalyptiska riddare på väg hem från krogen en tisdagsnatt. Jag har till och med försökt att kurera mig med pepparkakor, men det blir man ju bara lös i magen av.

Men det var inte konsistens vi skulle prata om.

När jag efter min sedvanliga morgonpromenad (nej, faktiskt!) kom innanför dörren och steg in i värmen, kom jag att tänka på en låt som jag starkt förknippar med att vara sjuk: Mid Milk.

(Ur högtalarna: "The way things are" - Fiona Apple)

Mid Milk fyllde åtta år för drygt två månader sedan, men jag minns inspelningen än idag. Där sitter jag i min lägenhet i Osby, sjuk som jag vet inte vad, när det plingar på dörren. Jag tar mig upp på skrangliga ben och öppnar dörren med min likbleka hand.

Där ute står ett gäng grabbar sugna på att spela in i Dannes källare, för där fanns ett trumset (trummor var på den här tiden ett väldigt exotiskt instrument för oss).

Min stilla, hostfyllda bedja om att få kurera mig i hemmet skrockades bort, och flera flitiga händer klädde mig och rövade bort mig till den mörka och kalla källaren.

(Ur högtalarna: "Get gone" - Fiona Apple)

Där satt jag sen och skakade, och inte ens i takt till musiken. Jag har ett svagt minne av att jag skulle lägga trumkompet, men att vår kära kändisbasist Anders fick ta över när jag äntligen fick bege mig hemåt igen - ensam, kall och halvdöd.

Men, vad gör man inte för konsten?

Ladda hem Mid Milk här.