Pushing Cows på Spotify!

Pushing Cows - 1875

Nu ligger den äntligen på Spotify och iTunes och allt vad det heter nuförtiden! Omslaget är gjort av den överbegåvade Nova von Byxknapp.

Spotify m.fl. 2013 TODO

KLAR   1. Capital B
KLAR   2. Cherry
KLAR   3. Craig Thomas
KLAR   4. Everywhere's Georgetown
KLAR   5. It's not always the same
KLAR   6. Nothe
KLAR   7. Pillows
KLAR   8. Poke
KLAR   9. Magnavox
       10. Reanimator
KLAR   12. Savoir faire
KLAR   13. Snap to grid
       14. Threell
       15. Papercut tongue
       16. Mule
       18. Nouveaux Riches
       19. Thirsty
       20. Lily

SAMT: fotografera det där granna skivomslaget Nova gjorde.

XCOM

Kvällen förde ett stråk av nostalgi med sig när jag kompilerade en samling av allt vi någonsin* spelat in, till antagligen endast min och Antes stora förtjusning.


* naturligtvis går det inte att få med allt eftersom någon raderade den där sessionen när jag lirade ett fantastiskt syntsolo uppe på pojkrummet för en herrans massa år sedan, men det är väl glömt och förlåtet vid det här laget, herr Olsson?

Släpplåda

Skype + Dropbox = nya låtar

Skön gammal låt på fula badrumsmattor!

Friends!

Skön låt!


2012-12-29: Hej framtida du, här var en gång i tiden ett klipp men det tog dom bort så klart. Så är det med dåtiden; först säger dom "hej! Bädda in det här! Det är bra!" för att sedan bara ta bort det. När tidsresor är uppfunna, kom hit till mig och förklara varför dåtidens internetmänniskor gjorde så. Jag blir då inte klok på det.

Lördagstanke

Varför hade jag glömt bort hur jävla bra Keane är? Jag har inte lyssnat på deras två senaste men jag kan definitivt rekommendera de två första.

Lyssna på dom nu!

I andra nyheter borde vi/jag kanske skriva något om den nya låten vi spelade in (Lily), men det får bli någon annan gång. Det är viktigare att ni lyssnar på låten än att jag skriver om den.

Alltså inte "skriver om" den, utan skriver OM den. Jaja!

Blå corona

Lily

Oh Lily, my Lily
I feel so silly
as I say this to you!
Let them laugh!
Let them leer!
Let them walk astray and miss the path
that leads away from fear
Oh Lily, my dear

Oh Lily, my Lily
The voices they are so silly
I don’t even know what they are really!
Let me feel!
Let me ignore
these electron layers, come on, peel!
You can hear me, I am sure!
Oh Lily, I mourn

Oh Lily, my Lily
I feel so silly
as my nails come off.
Let them run!
Let them flee!
Let their bigotry blind them like the sun!
Love’s binary, it’s you and me
Oh Lily, my Lily

Oh Lily, my Lily
I must go, the alarm is weeping
“He’s insane”, is what they sing
but I will show them who is silly!

En hatt och en synt

Snart så!

Jag rekommenderar!

From the Basement! Livemusik inspelad någonstans av någon, för allmän beskådning! Radiohead! Någon mer! Gå! Nu!

Artisten vs Musiken

Jag kunde inte sluta tanka pa recensionen vi fick tidigare, vilken slog an ett ganska falskt ackord inom mig. Det ar sa enkelt att jag har en helt annan syn pa musik, skapandet av musik och musikbranchen an vad som forvantas av mig.

Det ar ganska latt att ha forebilder av vad andra manniskor bor gora med sina liv och det ar annu lattare at upprepa vad alla andra sager och gor. Man behover inte tanka da, vilket kan vara forodande om tankandet skulle ga for langt. Att ga sa langt i ens uppforande att man inte kan skilja pa vad som ar forvantat och vad som ar egentlighet blir da vad de flesta gor.

Att vi skapar musik ar sjalvklart. Att vi inte ar var musik ar inte lika sjalvklart. Att vi ar ett band ar sjalvklart. Att vi ar fem valdigt olika individer ar inte lika sjalvklart. Om vi valjer att vara seriosa i framtoningen eller komiska, inte som band, men som individer, har det ingenting att gora med den musiken vi gor. Lyssna pa latarna sa kommer du marka vilket spektrum, fran kanslighet till allvarsamhet till rationalism, vara sma sjalar har.

Nar jag lyssnar pa vara latar lyssnar jag oftast pa en text som Jens har skrivit. Jag domer inte da texten grundat pa vad jag tycker om Jens som person. Texterna ar framforallt intelligent skrivna men de ar ocksa skrivna som poesi. Det innebar att vi inte kan ta for givet att han skriver om sig sjalv, eller ens nagot sjalvupplevt. Det vi kan gora dock, ar att ta texten for vad den ar och separat fran Jens som har skrivit det. Gor vi sa, ar da vi pratar om Musiken.

Att band och artister i musikindustrin maste ha en "image" ar en sjalvklarhet, nastan oberoende pa vem du fragar. Det de flesta inte tanker pa ar att den "image" inte har nagot som helst att gora med musiken de skapar. Imagen har endast med affarsverksamheten och artisternas ego att gora. Artisterna bakom ar manniskor med kanslor och tankar, med sma och stora problem, med mangsidighet och enfaldhet, precis som alla vi andra. Lyssnar man pa musiken kan vi kanske fa en glimt av dem, men framfor allt en glimt av livet sjalvt. Och livet har vi alla.

Tyvarr! Ingen image, men lyssna garna pa var musik.

PS. Kann er fria att ta bort detta inlagget om ni inte haller med.

På ett moln av ljud

Nu finns vi även på SoundCloud!

http://soundcloud.com/pushing-cows

Herregud, finns det ingen gräns på denna multimediala upplevelse? Snart finns vi väl till och med på CD-ROM!

Dagens klurit (2 poäng)

Vi har alltid varit mycket för hemmabyggen i det här bandet, även om det faktiska genomförandet oftast stannar på just tankenivån. Min gode kollega Andreas och jag hade ett tag den briljanta idéen om att det borde gå att bygga en flerkanalsmixer genom att använda hörlursskarvkontakter. Vem vet, det kanske var en miljonindustri vi gick miste om där?

Jag fick en stämapparat av min käresta i julklapp. Den inte bara stämmer, den kan även hålla takten! Så idag la jag ett och ett ihop kopplade metronomen till min blåa fina V-Amp och voilá - en trummaskin!

Nu visade det sig att filmen jag spelade inte bara har dåligt ljud - den är ganska monoton också! Jag i min iver tänkte att all universums ljud skulle uppenbara sig, men i slutänden blev det bara en film om en hand som vrider på en massa rattar med ett evigt pipande i bakgrunden.

Jaja, nu ska jag försöka spela in en låt med hjälp av den här monotonin!

Pushing Cows finns nu på Facebook och på Twitter!

Jajamensan, precis som titeln säger så har nu också Pushing Cows trillat in i dom sociala medierna. Vi har ju redan varit ganska balla och haft lite "dela med dig" alternativ på sidan, men nu finns vi också med i den smeten!

Pushing Cows på Facebook:

http://www.facebook.com/pages/Pushing-Cows/132947690103234

Pushing Cows på Twitter:

http://twitter.com/pushingcows

Vi har blivit recenserade!

Läs domen här!

UPPDATERING: Låtarna som fanns med på demon var Pillows, Nothe och Mule.

Det är synd om mig och det finns bevis

(Ur högtalarna: "To your love" - Fiona Apple)

Det är synd om mig för jag är sjuk, mer eller mindre. Snörvel och halsont och illamående far fram i kroppen likt tre apokalyptiska riddare på väg hem från krogen en tisdagsnatt. Jag har till och med försökt att kurera mig med pepparkakor, men det blir man ju bara lös i magen av.

Men det var inte konsistens vi skulle prata om.

När jag efter min sedvanliga morgonpromenad (nej, faktiskt!) kom innanför dörren och steg in i värmen, kom jag att tänka på en låt som jag starkt förknippar med att vara sjuk: Mid Milk.

(Ur högtalarna: "The way things are" - Fiona Apple)

Mid Milk fyllde åtta år för drygt två månader sedan, men jag minns inspelningen än idag. Där sitter jag i min lägenhet i Osby, sjuk som jag vet inte vad, när det plingar på dörren. Jag tar mig upp på skrangliga ben och öppnar dörren med min likbleka hand.

Där ute står ett gäng grabbar sugna på att spela in i Dannes källare, för där fanns ett trumset (trummor var på den här tiden ett väldigt exotiskt instrument för oss).

Min stilla, hostfyllda bedja om att få kurera mig i hemmet skrockades bort, och flera flitiga händer klädde mig och rövade bort mig till den mörka och kalla källaren.

(Ur högtalarna: "Get gone" - Fiona Apple)

Där satt jag sen och skakade, och inte ens i takt till musiken. Jag har ett svagt minne av att jag skulle lägga trumkompet, men att vår kära kändisbasist Anders fick ta över när jag äntligen fick bege mig hemåt igen - ensam, kall och halvdöd.

Men, vad gör man inte för konsten?

Ladda hem Mid Milk här.

Äntligen är anders ren

Häromdagen köpte jag en underbar bit av elektronik som heter diktafon. Det har gjort livet lite lättare, speciellt musiklivet. Nu är det bara att spela in utan något som helst krångel när man får en ide. Den får plats under sängen också.

Så denna låten som heter 8b spelade jag in live på denna diktafon och till allas häpnad har mikrofonen en förvånansvärd kvalitet. Inget brus och stort frekvensomfång.

Texten är förhäxande. Jag har sjungt andra delen av låten (refrängen?) hundratals gånger, i duschen, i köket, på gatan och i andershemmet.

Låten finner ni här

Andreas

Demoskiva

(Ur högtalarna: "Acheron/Unearthing the Orb" - The Sword)

I väntan på att Ante ska få tummen ur andershålet och göra överenskommet inlägg här, fann jag något som jag varken funnit eller aktivt letat efter de senaste åren: någon som recenserar demoskivor.

En gång för länge sedan var åtminstone två herrar i detta band stundtals sysselsatta med att bränna ut CD-R-skivor med texten "PUSHING COWS" på (åtminstone de gånger vi inte skrev ut framsidor på de där självhäftande pappren herr Olsson skaffade).

(Ur högtalarna: "Tres Brujas" - The Sword)

Av någon anledning satt vi alltid i ett kök och paketerade dessa sköra plastskäror, Kalmar som Osby. Naturligtvis var man tvungen att skriva ett säljande brev att skicka med, som visade på hur seriösa och framförallt bäst vi var.

Vad jag minns fick vi sällan svar.

(Ur högtalarna: "Arrows in the dark" - The Sword)

I min antika elektroniska inkorg finner jag dock några svar, däribland ett från en viss herr Elf från Somco Records. Den 21 augusti 2003 tackar han för vår demo men låter meddela att de inte har möjlighet att ge ut vår musik. Somco Records sida är inte uppdaterad sedan 2005, så vi vet nog alla vem som vann den striden!

Ja, vi vann alltså, och fick 200 erfarenhetspoäng.

(Ur högtalarna: "The Chronomancer, Pt.1: Hubris" - The Sword)

Lite mer sökande i inkorgen vittnar om ännu ett refuserat demoinskick, den här gången daterat 17 maj 2005. En herre vid namn Stefan Lindström från Misty Music tackar för insänd skiva med ett vänligen men bestämt nej.

(Ur högtalarna: "Lawless Lands" - The Sword)

Men, visst, att skicka in skivor för att recension är en annan femma, även om det rent praktiskt är lika olika som päron och päron. Vad jag minns har vi bara blivit recenserade en gång tidigare, i en obskyr ungdomsbilaga för några år sedan. Det var tre låtar, tror jag, men jag minns bara att Everywhere's Georgetown var en av dessa. Tjommen som recenserade gillade demot men tyckte effekten på elgitarren var något utsvävande (han använde någon liknelse jag varken minns nu eller höll med om då).

(Ur högtalarna: "Warp Riders" - The Sword)

Som jag skrev i början av inlägget så fann jag av en händelse en sida som recenserar demoskivor, och då började CD-R-brännartarmen skrika (den tycks för övrigt ligga väldigt nära kaffetarmen). Sagt och gjort, längst in i garderoben fann jag två obrända skivor, och fem minuter senare var följande född:


Nu ska den bara ner i ett brev och så - iväg!

I övriga nyheter: vår stackars maskot förlorade nosen nyligen. Sänd honom en tanke!