Officiell sida för bandet Pushing Cows, som består av några gossar, en stor gul nalle, musik samt tramsigheter.


onsdag 2 februari 2011

Artisten vs Musiken

Jag kunde inte sluta tanka pa recensionen vi fick tidigare, vilken slog an ett ganska falskt ackord inom mig. Det ar sa enkelt att jag har en helt annan syn pa musik, skapandet av musik och musikbranchen an vad som forvantas av mig.

Det ar ganska latt att ha forebilder av vad andra manniskor bor gora med sina liv och det ar annu lattare at upprepa vad alla andra sager och gor. Man behover inte tanka da, vilket kan vara forodande om tankandet skulle ga for langt. Att ga sa langt i ens uppforande att man inte kan skilja pa vad som ar forvantat och vad som ar egentlighet blir da vad de flesta gor.

Att vi skapar musik ar sjalvklart. Att vi inte ar var musik ar inte lika sjalvklart. Att vi ar ett band ar sjalvklart. Att vi ar fem valdigt olika individer ar inte lika sjalvklart. Om vi valjer att vara seriosa i framtoningen eller komiska, inte som band, men som individer, har det ingenting att gora med den musiken vi gor. Lyssna pa latarna sa kommer du marka vilket spektrum, fran kanslighet till allvarsamhet till rationalism, vara sma sjalar har.

Nar jag lyssnar pa vara latar lyssnar jag oftast pa en text som Jens har skrivit. Jag domer inte da texten grundat pa vad jag tycker om Jens som person. Texterna ar framforallt intelligent skrivna men de ar ocksa skrivna som poesi. Det innebar att vi inte kan ta for givet att han skriver om sig sjalv, eller ens nagot sjalvupplevt. Det vi kan gora dock, ar att ta texten for vad den ar och separat fran Jens som har skrivit det. Gor vi sa, ar da vi pratar om Musiken.

Att band och artister i musikindustrin maste ha en "image" ar en sjalvklarhet, nastan oberoende pa vem du fragar. Det de flesta inte tanker pa ar att den "image" inte har nagot som helst att gora med musiken de skapar. Imagen har endast med affarsverksamheten och artisternas ego att gora. Artisterna bakom ar manniskor med kanslor och tankar, med sma och stora problem, med mangsidighet och enfaldhet, precis som alla vi andra. Lyssnar man pa musiken kan vi kanske fa en glimt av dem, men framfor allt en glimt av livet sjalvt. Och livet har vi alla.

Tyvarr! Ingen image, men lyssna garna pa var musik.

PS. Kann er fria att ta bort detta inlagget om ni inte haller med.

fredag 21 januari 2011

På ett moln av ljud

Nu finns vi även på SoundCloud!

http://soundcloud.com/pushing-cows

Herregud, finns det ingen gräns på denna multimediala upplevelse? Snart finns vi väl till och med på CD-ROM!

måndag 17 januari 2011

Dagens klurit (2 poäng)

Vi har alltid varit mycket för hemmabyggen i det här bandet, även om det faktiska genomförandet oftast stannar på just tankenivån. Min gode kollega Andreas och jag hade ett tag den briljanta idéen om att det borde gå att bygga en flerkanalsmixer genom att använda hörlursskarvkontakter. Vem vet, det kanske var en miljonindustri vi gick miste om där?

Jag fick en stämapparat av min käresta i julklapp. Den inte bara stämmer, den kan även hålla takten! Så idag la jag ett och ett ihop kopplade metronomen till min blåa fina V-Amp och voilá - en trummaskin!

Nu visade det sig att filmen jag spelade inte bara har dåligt ljud - den är ganska monoton också! Jag i min iver tänkte att all universums ljud skulle uppenbara sig, men i slutänden blev det bara en film om en hand som vrider på en massa rattar med ett evigt pipande i bakgrunden.

Jaja, nu ska jag försöka spela in en låt med hjälp av den här monotonin!

onsdag 12 januari 2011

Pushing Cows finns nu på Facebook och på Twitter!

Jajamensan, precis som titeln säger så har nu också Pushing Cows trillat in i dom sociala medierna. Vi har ju redan varit ganska balla och haft lite "dela med dig" alternativ på sidan, men nu finns vi också med i den smeten!

Pushing Cows på Facebook:

Pushing Cows på Twitter:

måndag 10 januari 2011

Vi har blivit recenserade!

Läs domen här!

UPPDATERING: Låtarna som fanns med på demon var Pillows, Nothe och Mule.

onsdag 24 november 2010

Det är synd om mig och det finns bevis

(Ur högtalarna: "To your love" - Fiona Apple)

Det är synd om mig för jag är sjuk, mer eller mindre. Snörvel och halsont och illamående far fram i kroppen likt tre apokalyptiska riddare på väg hem från krogen en tisdagsnatt. Jag har till och med försökt att kurera mig med pepparkakor, men det blir man ju bara lös i magen av.

Men det var inte konsistens vi skulle prata om.

När jag efter min sedvanliga morgonpromenad (nej, faktiskt!) kom innanför dörren och steg in i värmen, kom jag att tänka på en låt som jag starkt förknippar med att vara sjuk: Mid Milk.

(Ur högtalarna: "The way things are" - Fiona Apple)

Mid Milk fyllde åtta år för drygt två månader sedan, men jag minns inspelningen än idag. Där sitter jag i min lägenhet i Osby, sjuk som jag vet inte vad, när det plingar på dörren. Jag tar mig upp på skrangliga ben och öppnar dörren med min likbleka hand.

Där ute står ett gäng grabbar sugna på att spela in i Dannes källare, för där fanns ett trumset (trummor var på den här tiden ett väldigt exotiskt instrument för oss).

Min stilla, hostfyllda bedja om att få kurera mig i hemmet skrockades bort, och flera flitiga händer klädde mig och rövade bort mig till den mörka och kalla källaren.

(Ur högtalarna: "Get gone" - Fiona Apple)

Där satt jag sen och skakade, och inte ens i takt till musiken. Jag har ett svagt minne av att jag skulle lägga trumkompet, men att vår kära kändisbasist Anders fick ta över när jag äntligen fick bege mig hemåt igen - ensam, kall och halvdöd.

Men, vad gör man inte för konsten?

Ladda hem Mid Milk här.

lördag 2 oktober 2010

Äntligen är anders ren

Häromdagen köpte jag en underbar bit av elektronik som heter diktafon. Det har gjort livet lite lättare, speciellt musiklivet. Nu är det bara att spela in utan något som helst krångel när man får en ide. Den får plats under sängen också.

Så denna låten som heter 8b spelade jag in live på denna diktafon och till allas häpnad har mikrofonen en förvånansvärd kvalitet. Inget brus och stort frekvensomfång.

Texten är förhäxande. Jag har sjungt andra delen av låten (refrängen?) hundratals gånger, i duschen, i köket, på gatan och i andershemmet.

Låten finner ni här

Andreas