Officiell sida för bandet Pushing Cows, som består av några gossar, en stor gul nalle, musik samt tramsigheter.


måndag 27 januari 2003

(Ur högtalarna: "Baseball" - Ozma)

Bra melodi, bra text. Bra Ozma.

(Ur högtalarna: "Battlescars" - Ozma)

Ska ändra om så att alla kan skriva dagboksinlägg. Ja, inte alla då, men de som är med i bandet i alla fall. Du fattade säkert första gången.

Det är en lång låt, den där Battlescars.

(Ur högtalarna: "Rain of the golden gorilla" - Ozma)

Någon som såg Hem till Midgård? Relativt dåligt, faktiskt. Under den första kvarten hann de ta Sara Sommerfeld hela två gånger på brösten. Jag anklagar dem inte; om jag skulle skriva ett TV-manus i vilken en grann tös skulle medverkat i så... Jaja, du förstår.

Eller gör du det?

Nytt på musikfronten: den här vecka ska vi skicka iväg hela sju demoskivor till olika skivbolag.

Okej, även jag har en liten fågel i örat som kvittrar P3 Demo, P3 Demo, men P3 Demo kan gå och dra något gammalt över sig. Nu snackar vi skivbolag.

Låtarna vi skickar iväg är Azusa, Paradise (den nya såklart), samt Woodruff. Nu är det bara att hålla fingrar och tår för att det går!

(Ur högtalarna: "The business of getting down" - Ozma)

(Ur högtalarna: "Sacrifice" - Weezer)

Tappade min plånbok
på min tjugoårsdag
efter mycket ringande
hittade jag den idag

lördag 25 januari 2003

(Ur högtalarna: "Long time sunshine" - Weezer)

Ja sicken fest de slängde ihop till mig igår, eller snarare vi slängde ihop till oss. Fick både gin och margarita och en tavla och ont i huvudet. Fast roligt var det, fastän det dracks samma sorter som på den numera ökända kalmarfesten (gin och tonic, öl, tequila, ja, du vet resten).

(Ur högtalarna: "Rain of the golden gorilla" - Ozma)

Fan ta detta huvud.

(Ur högtalarna: "My favourite chords" - The Weakerthans)

Laddar upp Ursuite och Paradise nu. Paradise blev jävligt bra, och när man jämför originalet som vi spelade in precis i början av Pushing Cows-eran (alltså lite efter Danne tvingade sig in i bandet), så kan man väl bara säga vi har lärt oss ganska mycket.

(Ur högtalarna: "Death and destruction" - Weezer)

Mycket akustiskt och melankoliskt nu. Som mitt huvud då, med andra ord.

Tack Björk för att du stoppade en plastsvamp i örat på mig igår. Jag tror fan att det har blivit ett sår där nu.

(Ur högtalarna: "Jamie" - Weezer)

Orkar inte mer.

söndag 12 januari 2003

(Ur högtalarna: "Sucked out" - Superdrag)

Jag har en gåta i huvudet som jag inte kommer på svaret på. Fan med.

(Ur högtalarna: "Confused" - Pushing Cows, vilka annars?)

Det här med mitt kohäfte: det finns en låttext i den än så länge, och den texten är så fenomenalt dålig att det skulle krävas en fenomenalt bra melodi för att väga upp det hela.

Det kommer aldrig att hända.

Vänta, jag ska bara sätta på lite kaffe.

Jens försvann ut i hallen, rundade hörnet och kom ut i köket. Det låg en unken lukt i rummet. Hade någonting dött, eller? Han skakade på huvudet. Självklart inte. Var man pacifist så var man. Nu var i och för sig han inte pacifist, men det kvittade. Kaffekokaren tog emot vattnet likt horan välsignar kundens pengar, och började bubbla av glädje när strömmen knäpptes på. Jens försvann ut i vardagsrummet igen.

Så där ja. Var var vi? Just det, att Confused är för jävla bra egentligen. Som Ralle (Kling) sa: ...

Jaja, jag kom inte ihåg vad han sa, men det var något bra i alla fall. Som Smulan och hunden.

(Ur högtalarna: "Always" - Weezer)

Tjosan, Antes hälft är uppe på ICQ. Bäst jag trär på mig morgonrocken.
Den är faktiskt riktigt skön. Nästan så att man skulle skriva en text om den.

- Där sa du något!
- Tack, jag vet!

I och för sig skrev jag ju en text om min fina ring som jag fick i studentpresent (Supershallow), men den tappade jag ju bort så risken är väl att om jag skriver en text om min morgonrock, så tappar jag kanske bort den också.

Eller?

(Ur högtalarna: "Are you in?" - Incubus)

(Ur högtalarna: "Mercury" - Lowgold)

Vad har hänt med vårt textförfattande? Förr (när Pushing Cows var rykande nytt) kunde vi (jag och Ante) skriva helt mystiska texter (läs: flummiga) om absolut ingenting, medan vi nuförtiden - i mit tycke - mest skriver depressiva texter om olycklig kärlek.

Vissa av oss, i alla fall.

Exempel på gamla låtar med konstigt innehåll:

  • Slomo
  • When I meat her
  • Reductio ad absurdum
  • Wall floor ceiling
  • Shovel me
  • Come along
  • La la la
  • I hate this song
  • Toiletfun
  • James Joyce (eller egentligen: Where did James Joyce go?)
  • Pay the studio (fast den är inte så gammal)
  • Old word lost (till viss del)
  • Square queen
Vad tänkte vi på? Eller vad tänkte vi inte på? Tänker vi för mycket nuförtiden? Sätter vi oss ner med papperet framför oss, med pennan högt fattad, och tänker för mycket? "Nu måste det bli bra! Vad har jag inte skrivit om innan? Tänk, tänk..."

Som tur är, så finns det ett diagram till detta också:

(Diagram bortkommet)

Alltså: med tankeverksamhet sjunker flumheten, och vice versa. Det är inte så svårt när man tänker efter.

(Ur högtalarna: "Natalie Portman" - Ozma)

Ja det är en tös som inte går av för hackor.

(Ur högtalarna: "Shooting stars" - Ozma, fast jag ska sätta på "Baseball" istället)

(Ur högtalarna: "Baseball" - Ozma)

Daniel kom hem idag. Ni vet, Daniel. Han som sjunger/gårmar/skriker/gastar i vårt lilla band som ingen har upptäckt ännu fastän vi har en miljon besökare på hemsidan. Får se - antar att vi spelar in något i stil med Serious Paradise eller Threell i byxan... Har faktiskt lite idéer .

Ovanligt.

Baseball är ju riktigt bra. Varför har jag inte lyssnat på den innan? Jag är så sen med allt. Kanske skriva en text om det också?

Kan man skriva texter om precis allting?

Får man göra det?

Och främst av allt: vill folk höra om det?

Då uppstår ett annat problem: ska man skriva texter för att folk ska lyssna på en, eller för att uppfylla ett självändamål?

Om man skriver så att bara man själv förstår alla referenser, är ju valet enkelt: då har man ju skrivit för att man vill fylla ett självändamål; man vill berätta om en sak, men ändå inte avslöja något. (Sådana texter kommer jag aldrig få skriva för Ante, fastän jag har försökt. Dock kommer han med en pastellkniv och mord i blick minuten efter att han har läst - utan att förstå - texten, och tvingar mig att berätta allt, precis allt!)

Men om man skriver en text om Estoniakatastrofen eller skånes mest kända byacykel - saker som många kan relatera till - vill man kanske bara få medtycke från andra.

Känns som om jag flummar lite väl mycket ikväll.

(Ur högtalarna: "Down" - Pushing Cows)

(Ur högtalarna: "Fall together" - Weezer, DC-demo)

Imorgon ska jag fira min 33-åriga bror. Hoppas han bjuder på kaffe.

torsdag 9 januari 2003

(Ur högtalarna: "Battlescars" - Ozma)

Joel fyller tjugo idag! Så nu kan han handla...saker som vanligt, precis som oss andra.

Och jag fyller den 26:e (tjugosjätte, eller schätt o tue som man säger på låtsatsdanska).

(Ur högtalarna: "Snail" - neolåt)

Ja, nu är man hemma i en vecka. Det blev ingen lång visit i Karlskrona. Ska dock in igen nästa torsdag, så att, så att...

(Ur högtalarna: "Rivers" - Suger Ray)

(Ur högtalarna: "Broken Arrows" - Weezer)

(Ur högtalarna: "Live at Nippon Budokan" - Weezer)

(Ur högtalarna: "Thief you've taken all that was me" - Weezer)

Hade lite att göra. Tyckte t.ex. det var konstigt att Ursuite-texten inte fanns upplagd. Hmm. Konstigt.

(Ur högtalarna: "Yellow Camaro" - Weezer)

Var det inte Brian Bell som skrev den? Han sjunger väl den i alla fall.

(Ur högtalarna: "Say it ain't so" - Weezer)

Ante, jag hade fel: du har inte kommit ifatt mig. Gå bara in på projektsidan så har du att göra!

Nya inköpslistan:
  • Trummor
(Ur högtalarna: "Across the sea" - Weezer)

Borde det inte finnas en formel för blandband? Alltså, inte för vilket blandband som helst, utan för Det Perfekta Blandbandet.

Jag misstänker att blandbandet inte kan vara av allmän karaktär - dvs det inte kan tänkas passa i alla situationer - så därför blir första kriteriet:
  • Tänkt situation
Du kan med andra ord inte göra ett blandband som du kan använda både på förfesten, efterfesten och någons förlossning.

Nästa sak rimmar på daksfalksfjdrak, och är smak. Vi ska inte snåra in oss i psykologiska termer som t.ex. musikintresse, utan nöjer oss med den numera fastställda förfestdefinitionen på smak: något som går att lyssna på. Musiken ska alltså lätt kunna smälta in i bakgrunden, utan att någon blir alltför exalterad eller alltför deprimerad. Andra kriteriet blir därför:
  • Bakgrundsinsmältande låtar
Nu uppstår dock ett problem: om man vill ha låtar som ska få folk att dansa runt som vettvillingar, hur gör man då?

Jo, man höjer volymen.

Detta är dock inget man ägnar sig åt vid inspelningen utav Det Perfekta Blandbandet, så vi hoppar raskt vidare till nästa punkt.

Och här stannar vi, för nästa punkt är ordning. Vilken ordning ska man ha på låtarna, nu när man vet vilken typ av låtar man kan välja, måste man ju ha dem i någon slags ordning.

Lättast är att börja framifrån och arbeta sig bakåt. Dock finns det faktiskt en matematisk formel på detta, som ter sig så här i diagramform:


(Bortkommet diagram)

(Dock har formeln kommit bort bakom bokhyllan, så den får vi återkomma till.)

Som du ser bör låtordningen bero på låtens tempo. Att tidskalan har tre redan namngivna graderingar (förfest, fest och efterfest) är en ren tillfällighet. Det kunde lika gärna ha varit, eh, vigsel, fest och efterfest, om det nu hade varit ett bröllop. Det tycks alltid vara tre stadier för ett blandband, men det tar vi också någon annan gång.

Alltså, sista kriteriet:

  • Låtarnas ordning

Vi summerar:

  • Tänkt situation
  • Bakgrundsinsmältande låtar
  • Låtarnas ordning

Jag kommer att återkomma till detta, var så säker.

(Ur högtalarna: "Gigantic" - The Pixies)

onsdag 8 januari 2003

(Ur högtalarna: tysthet)

Årets första - förhoppningsvis inte sista - inlägg! Tamejfasiken så har sidan funnits snart ett år nu, och vi passerar snart 1000 besökare, varav säkert 85 procent utav dessa är enormt blyga och vågar inte höra av sig.

Ska upp kl. 07:30 (klockan är nu 00:34), och sedan bege mig till Karlskrona för SKARP TJÄNSTGÖRING MUAHAHAHA. Okej, jag är inte sinnessjuk, men vetefan om man inte kan bli det. Bara så där. Över en helg, eller två.

(Ur högtalarna: mer tysthet)

Down blev jävligt bra. Det är bara att inse fakta.

Kan ge mig fan på att jag glömmer något imorgon/idag/om några timmar.

Ska bli gott att sova.