Jag har en gåta i huvudet som jag inte kommer på svaret på. Fan med.
(Ur högtalarna: "Confused" - Pushing Cows, vilka annars?)
Det här med mitt kohäfte: det finns en låttext i den än så länge, och den texten är så fenomenalt dålig att det skulle krävas en fenomenalt bra melodi för att väga upp det hela.
Det kommer aldrig att hända.
Vänta, jag ska bara sätta på lite kaffe.
Jens försvann ut i hallen, rundade hörnet och kom ut i köket. Det låg en unken lukt i rummet. Hade någonting dött, eller? Han skakade på huvudet. Självklart inte. Var man pacifist så var man. Nu var i och för sig han inte pacifist, men det kvittade. Kaffekokaren tog emot vattnet likt horan välsignar kundens pengar, och började bubbla av glädje när strömmen knäpptes på. Jens försvann ut i vardagsrummet igen.
Så där ja. Var var vi? Just det, att Confused är för jävla bra egentligen. Som Ralle (Kling) sa: ...
Jaja, jag kom inte ihåg vad han sa, men det var något bra i alla fall. Som Smulan och hunden.
(Ur högtalarna: "Always" - Weezer)
Tjosan, Antes hälft är uppe på ICQ. Bäst jag trär på mig morgonrocken.
Den är faktiskt riktigt skön. Nästan så att man skulle skriva en text om den.
- Där sa du något!
- Tack, jag vet!
I och för sig skrev jag ju en text om min fina ring som jag fick i studentpresent (Supershallow), men den tappade jag ju bort så risken är väl att om jag skriver en text om min morgonrock, så tappar jag kanske bort den också.
Eller?
(Ur högtalarna: "Are you in?" - Incubus)
(Ur högtalarna: "Mercury" - Lowgold)
Vad har hänt med vårt textförfattande? Förr (när Pushing Cows var rykande nytt) kunde vi (jag och Ante) skriva helt mystiska texter (läs: flummiga) om absolut ingenting, medan vi nuförtiden - i mit tycke - mest skriver depressiva texter om olycklig kärlek.
Vissa av oss, i alla fall.
Exempel på gamla låtar med konstigt innehåll:
- Slomo
- When I meat her
- Reductio ad absurdum
- Wall floor ceiling
- Shovel me
- Come along
- La la la
- I hate this song
- Toiletfun
- James Joyce (eller egentligen: Where did James Joyce go?)
- Pay the studio (fast den är inte så gammal)
- Old word lost (till viss del)
- Square queen
Som tur är, så finns det ett diagram till detta också:
(Diagram bortkommet)
Alltså: med tankeverksamhet sjunker flumheten, och vice versa. Det är inte så svårt när man tänker efter.
(Ur högtalarna: "Natalie Portman" - Ozma)
Ja det är en tös som inte går av för hackor.
(Ur högtalarna: "Shooting stars" - Ozma, fast jag ska sätta på "Baseball" istället)
(Ur högtalarna: "Baseball" - Ozma)
Daniel kom hem idag. Ni vet, Daniel. Han som sjunger/gårmar/skriker/gastar i vårt lilla band som ingen har upptäckt ännu fastän vi har en miljon besökare på hemsidan. Får se - antar att vi spelar in något i stil med Serious Paradise eller Threell i byxan... Har faktiskt lite idéer .
Ovanligt.
Baseball är ju riktigt bra. Varför har jag inte lyssnat på den innan? Jag är så sen med allt. Kanske skriva en text om det också?
Kan man skriva texter om precis allting?
Får man göra det?
Och främst av allt: vill folk höra om det?
Då uppstår ett annat problem: ska man skriva texter för att folk ska lyssna på en, eller för att uppfylla ett självändamål?
Om man skriver så att bara man själv förstår alla referenser, är ju valet enkelt: då har man ju skrivit för att man vill fylla ett självändamål; man vill berätta om en sak, men ändå inte avslöja något. (Sådana texter kommer jag aldrig få skriva för Ante, fastän jag har försökt. Dock kommer han med en pastellkniv och mord i blick minuten efter att han har läst - utan att förstå - texten, och tvingar mig att berätta allt, precis allt!)
Men om man skriver en text om Estoniakatastrofen eller skånes mest kända byacykel - saker som många kan relatera till - vill man kanske bara få medtycke från andra.
Känns som om jag flummar lite väl mycket ikväll.
(Ur högtalarna: "Down" - Pushing Cows)
(Ur högtalarna: "Fall together" - Weezer, DC-demo)
Imorgon ska jag fira min 33-åriga bror. Hoppas han bjuder på kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar