Officiell sida för bandet Pushing Cows, som består av några gossar, en stor gul nalle, musik samt tramsigheter.


söndag 2 december 2007

(Ur högtalarna: "The End Chapter- III- The End Complete" - Coheed and Cambria)

Den senaste en och halv veckan har jag nästan uteslutande lyssnat på detta hårfagra band, Coheed and Cambria.

Något jag även frågat mig flertalet gånger under denna period är: varför? Det är knappast musik som jag lyssnar på i någon annan form, jag tycker texterna är fruktansvärt simpla och melodierna är så där inbakat poppiga (d.v.s., "vi-är-jättemörka-vi-lovar-för-vi-har-distade-gitarrer-och-långt-hår-fast-refrängen-går-i-G-Em-C-D").

Ändå lyssnar jag på det.

För de oinsatta så gör Coheed and Cambria låtar som utspelar sig i frontmannens egenpåhittade tecknade historia (i seriealbumsform, kallad The Amory Wars), som utspelar sig i någon galax långt, långt borta (ungefär).

Så låtarna berättar om händelseförloppet i historien, vilket - kan jag tänka mig - förklarar varför de oftast är så banala som de är.

(Ur högtalarna: "Blood red summer" - Coheed and Cambria)

Ändå lyssnar man, som sagt.

Jag tog även en titt på ett av seriealbumen som tidigare nämnts, och det var inte någon höjdare det heller.

Och ändå lyssnar man.

För att inte snacka om deras överambitiösa låttitlar på musikalbumen! Eller vad sägs om Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness?

(Scen: musikaffär, medelålders man bakom disk, missförstådd gothtjej vill handla).

Tjejen: "Cha, har ni Coheed and Cambria?"

Mannen: "Jadå, vilken skiva vill du ha?"

Tjejen: "Jo, jag vill ha: Good Apollo, I'm burning...."

(Tre timmar senare)

Tjejen: "...volume femtioelva: burning turning blabla bla..."

Ungefär så faktiskt!

(Ur högtalarna: "The Velorium Camper II: Backened Of Forever" - Coheed and Cambria)

Ovanstående låt, med fullständig information om artist och album, blir således:

Coheed and Cambria - In Keeping Secrets Of Silent Earth 3 - The Velorium Camper II: Backened Of Forever

Säg det snabbt tre gånger!

Då är Bob is furios bättre.

(Ur högtalarna: "Mild und Leise" - Paul Lansky)

Vill man skala bort banala låttexter kan man istället dra hem Mild und Leise från Paul Lanskys del av internet. Om man kan sin Radiohead, så känner man ganska snabbt igen vilken låt på Kid A som innehåller en sampling från den här Mild und Leise, mer exakt 43 sekunder in i de konstiga tonerna.


Nu ska jag dricka kaffe!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar