(Ur högtalarna: "To your love" - Fiona Apple)
Det är synd om mig för jag är sjuk, mer eller mindre. Snörvel och halsont och illamående far fram i kroppen likt tre apokalyptiska riddare på väg hem från krogen en tisdagsnatt. Jag har till och med försökt att kurera mig med pepparkakor, men det blir man ju bara lös i magen av.
Men det var inte konsistens vi skulle prata om.
När jag efter min sedvanliga morgonpromenad (nej, faktiskt!) kom innanför dörren och steg in i värmen, kom jag att tänka på en låt som jag starkt förknippar med att vara sjuk: Mid Milk.
(Ur högtalarna: "The way things are" - Fiona Apple)
Mid Milk fyllde åtta år för drygt två månader sedan, men jag minns inspelningen än idag. Där sitter jag i min lägenhet i Osby, sjuk som jag vet inte vad, när det plingar på dörren. Jag tar mig upp på skrangliga ben och öppnar dörren med min likbleka hand.
Där ute står ett gäng grabbar sugna på att spela in i Dannes källare, för där fanns ett trumset (trummor var på den här tiden ett väldigt exotiskt instrument för oss).
Min stilla, hostfyllda bedja om att få kurera mig i hemmet skrockades bort, och flera flitiga händer klädde mig och rövade bort mig till den mörka och kalla källaren.
(Ur högtalarna: "Get gone" - Fiona Apple)
Där satt jag sen och skakade, och inte ens i takt till musiken. Jag har ett svagt minne av att jag skulle lägga trumkompet, men att vår kära kändisbasist Anders fick ta över när jag äntligen fick bege mig hemåt igen - ensam, kall och halvdöd.
Men, vad gör man inte för konsten?
Ladda hem Mid Milk här.
onsdag 24 november 2010
lördag 2 oktober 2010
Äntligen är anders ren
Häromdagen köpte jag en underbar bit av elektronik som heter diktafon. Det har gjort livet lite lättare, speciellt musiklivet. Nu är det bara att spela in utan något som helst krångel när man får en ide. Den får plats under sängen också.
Så denna låten som heter 8b spelade jag in live på denna diktafon och till allas häpnad har mikrofonen en förvånansvärd kvalitet. Inget brus och stort frekvensomfång.
Texten är förhäxande. Jag har sjungt andra delen av låten (refrängen?) hundratals gånger, i duschen, i köket, på gatan och i andershemmet.
Låten finner ni här
Andreas
torsdag 30 september 2010
Demoskiva
(Ur högtalarna: "Acheron/Unearthing the Orb" - The Sword)
I väntan på att Ante ska få tummen ur andershålet och göra överenskommet inlägg här, fann jag något som jag varken funnit eller aktivt letat efter de senaste åren: någon som recenserar demoskivor.
En gång för länge sedan var åtminstone två herrar i detta band stundtals sysselsatta med att bränna ut CD-R-skivor med texten "PUSHING COWS" på (åtminstone de gånger vi inte skrev ut framsidor på de där självhäftande pappren herr Olsson skaffade).
(Ur högtalarna: "Tres Brujas" - The Sword)
Av någon anledning satt vi alltid i ett kök och paketerade dessa sköra plastskäror, Kalmar som Osby. Naturligtvis var man tvungen att skriva ett säljande brev att skicka med, som visade på hur seriösa och framförallt bäst vi var.
Vad jag minns fick vi sällan svar.
(Ur högtalarna: "Arrows in the dark" - The Sword)
I min antika elektroniska inkorg finner jag dock några svar, däribland ett från en viss herr Elf från Somco Records. Den 21 augusti 2003 tackar han för vår demo men låter meddela att de inte har möjlighet att ge ut vår musik. Somco Records sida är inte uppdaterad sedan 2005, så vi vet nog alla vem som vann den striden!
Ja, vi vann alltså, och fick 200 erfarenhetspoäng.
(Ur högtalarna: "The Chronomancer, Pt.1: Hubris" - The Sword)
Lite mer sökande i inkorgen vittnar om ännu ett refuserat demoinskick, den här gången daterat 17 maj 2005. En herre vid namn Stefan Lindström från Misty Music tackar för insänd skiva med ett vänligen men bestämt nej.
(Ur högtalarna: "Lawless Lands" - The Sword)
Men, visst, att skicka in skivor för att recension är en annan femma, även om det rent praktiskt är lika olika som päron och päron. Vad jag minns har vi bara blivit recenserade en gång tidigare, i en obskyr ungdomsbilaga för några år sedan. Det var tre låtar, tror jag, men jag minns bara att Everywhere's Georgetown var en av dessa. Tjommen som recenserade gillade demot men tyckte effekten på elgitarren var något utsvävande (han använde någon liknelse jag varken minns nu eller höll med om då).
(Ur högtalarna: "Warp Riders" - The Sword)
Som jag skrev i början av inlägget så fann jag av en händelse en sida som recenserar demoskivor, och då började CD-R-brännartarmen skrika (den tycks för övrigt ligga väldigt nära kaffetarmen). Sagt och gjort, längst in i garderoben fann jag två obrända skivor, och fem minuter senare var följande född:
Nu ska den bara ner i ett brev och så - iväg!
I övriga nyheter: vår stackars maskot förlorade nosen nyligen. Sänd honom en tanke!
I väntan på att Ante ska få tummen ur andershålet och göra överenskommet inlägg här, fann jag något som jag varken funnit eller aktivt letat efter de senaste åren: någon som recenserar demoskivor.
En gång för länge sedan var åtminstone två herrar i detta band stundtals sysselsatta med att bränna ut CD-R-skivor med texten "PUSHING COWS" på (åtminstone de gånger vi inte skrev ut framsidor på de där självhäftande pappren herr Olsson skaffade).
(Ur högtalarna: "Tres Brujas" - The Sword)
Av någon anledning satt vi alltid i ett kök och paketerade dessa sköra plastskäror, Kalmar som Osby. Naturligtvis var man tvungen att skriva ett säljande brev att skicka med, som visade på hur seriösa och framförallt bäst vi var.
Vad jag minns fick vi sällan svar.
(Ur högtalarna: "Arrows in the dark" - The Sword)
I min antika elektroniska inkorg finner jag dock några svar, däribland ett från en viss herr Elf från Somco Records. Den 21 augusti 2003 tackar han för vår demo men låter meddela att de inte har möjlighet att ge ut vår musik. Somco Records sida är inte uppdaterad sedan 2005, så vi vet nog alla vem som vann den striden!
Ja, vi vann alltså, och fick 200 erfarenhetspoäng.
(Ur högtalarna: "The Chronomancer, Pt.1: Hubris" - The Sword)
Lite mer sökande i inkorgen vittnar om ännu ett refuserat demoinskick, den här gången daterat 17 maj 2005. En herre vid namn Stefan Lindström från Misty Music tackar för insänd skiva med ett vänligen men bestämt nej.
(Ur högtalarna: "Lawless Lands" - The Sword)
Men, visst, att skicka in skivor för att recension är en annan femma, även om det rent praktiskt är lika olika som päron och päron. Vad jag minns har vi bara blivit recenserade en gång tidigare, i en obskyr ungdomsbilaga för några år sedan. Det var tre låtar, tror jag, men jag minns bara att Everywhere's Georgetown var en av dessa. Tjommen som recenserade gillade demot men tyckte effekten på elgitarren var något utsvävande (han använde någon liknelse jag varken minns nu eller höll med om då).
(Ur högtalarna: "Warp Riders" - The Sword)
Som jag skrev i början av inlägget så fann jag av en händelse en sida som recenserar demoskivor, och då började CD-R-brännartarmen skrika (den tycks för övrigt ligga väldigt nära kaffetarmen). Sagt och gjort, längst in i garderoben fann jag två obrända skivor, och fem minuter senare var följande född:
Nu ska den bara ner i ett brev och så - iväg!
I övriga nyheter: vår stackars maskot förlorade nosen nyligen. Sänd honom en tanke!
måndag 31 maj 2010
Bilder från blå pärmen
Jag tittade av en händelse in i mina garderob idag och fann något jag inte bläddrat i på länge: vår blåa Pushing Cows-pärm. Den är sprängfylld med...ja, ärligt talat, ganska mycket skit egentligen.
Men det är bra skit!
Det är skit som utvecklat oss som låtskrivare (och, i vissa mindre smickrande stycken, som illustratörer), som visar hur vi gjorde (och varför vi inte bör göra om det).
Det är skit som, helt enkelt, är ganska roligt att bläddra igenom.
Låt oss börja med ett bit papper, ett slags diplom jag fick när jag en gång för snart 10 år sedan hävdade att jag bara använt ordet "love" en gång i alla mina texter (vilket naturligtvis inte stämde):
Det finns en ändlös mängd av textfragment, vars syfte eller bakgrund för mig idag är helt obegripligt (eller bortglömt):
Det finns inköpslistor:
Det finns sex år gamla låtar som spelades in så sent som förra året, fast med ny text:
Men det finns bara en text som är ansvarig för allting:
Men det är bra skit!
Det är skit som utvecklat oss som låtskrivare (och, i vissa mindre smickrande stycken, som illustratörer), som visar hur vi gjorde (och varför vi inte bör göra om det).
Det är skit som, helt enkelt, är ganska roligt att bläddra igenom.
Låt oss börja med ett bit papper, ett slags diplom jag fick när jag en gång för snart 10 år sedan hävdade att jag bara använt ordet "love" en gång i alla mina texter (vilket naturligtvis inte stämde):
Det finns en ändlös mängd av textfragment, vars syfte eller bakgrund för mig idag är helt obegripligt (eller bortglömt):
Det finns inköpslistor:
Det finns sex år gamla låtar som spelades in så sent som förra året, fast med ny text:
Men det finns bara en text som är ansvarig för allting:
tisdag 16 mars 2010
Årets band
Ja herrejesus, av en ren händelse klickade jag runt på internätet och råkade hamna på vår alldeles egen Last.fm-plats - som jag helt hade glömt bort!
Jag gick in på vår kontrollpanel (tänk Star Trek) och tog fram lite statistik. Ojojoj...kolla här bara, man får ju stora dåndimpen:
Två låtar spelade under en vecka...och på delad förstaplats dessutom! Ja jag vet inte vad jag ska säga... Om ni upplever att internet är segt någon dag, ja då är det kanske för att det är en massa Pushing Cows-fans som lyssnar på vår musik!
I övriga nyheter så valde vi kanske fel bandnamn, den där dagen för snart tio år sedan på väg hem från BRIO, på cykelvägen bredvid den blommiga ängen. I alla fall om man ska tro svenska Wikipedia:
Jag gick in på vår kontrollpanel (tänk Star Trek) och tog fram lite statistik. Ojojoj...kolla här bara, man får ju stora dåndimpen:
Två låtar spelade under en vecka...och på delad förstaplats dessutom! Ja jag vet inte vad jag ska säga... Om ni upplever att internet är segt någon dag, ja då är det kanske för att det är en massa Pushing Cows-fans som lyssnar på vår musik!
I övriga nyheter så valde vi kanske fel bandnamn, den där dagen för snart tio år sedan på väg hem från BRIO, på cykelvägen bredvid den blommiga ängen. I alla fall om man ska tro svenska Wikipedia:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)