Snap to grid

Please find me, I am trapped inside this hole
The Momentarians blasted my life away.
Please hurry, I still have a living soul
Be my saviour and find me some day.

Its a dark dark pit and it reaks of sweat
I almost gone mad in this lonesome hollow
Just a small chink that saves my breath
All I can do is to give you this clue to follow.

When you hear my scream
Follow that direction
When you here my weep
You know you are closer
Don't give up, I beg you, don't give up

Hämta låten här.

Dagboksinlägg den tjugoförsta juni tvåtusensju. Det var längesen jag skrev och det får man väl ursäkta sig för, men det har väl inte varit helt utan anledning. Pushing cows låg ju och vilade i lite mer än ett år för att sen explodera i kreativitet, produktivitet och inte att glömma: allt öldrickande.


Det har förfarit sig så att varje gång jag och Jens har träffats sen jag kom hem från utlandet, har vi spelat in minst två låtar. Det innefattar allt ovan (kreativitet, produktivitet och öldrickande). Ölen har gjort sitt goda och skall därför inte glömmas bort i musikskaparprocessen.

För c:a två till tre år sen pratade medlemmarna av PC att vi skulle bestämma en musikstil, ett sound som vi skulle försöka hålla oss till. Det lät bra till en början men idag låter det inte alls bra. Ett sånt bestämmande har många konsekvenser. Den första mest allvarliga konsekvensen skulle vara att vi måsta byta riktning. Att ändra en naturlig riktning är inte bara svårt utan kan vara förödande. Det andra är att sluta skapa. När PC skapar så finns det regler och så länge vi vet vad de reglerna innebär så kommer vi att bryta mot dem. Om vi då ska sätta upp ett gäng regler som vi måste hålla oss till kommer det finnas en massa överblivet skapande som inte har någonstans att ta vägen. Summan av ovan två är att det blir mindre roligt. Och att det är roligt är det viktigaste. Man skulle kunna byta ut Roligt med närande, upplyftande, givande mm.


Denna sammankomst har varit ett bevis på att vi inte kan hålla oss inom ramar. Luften är tjock av ideer som bara väntas på att fångas och göras om till ljud eller oljud som sparas eller tas bort.


Jag, Andreas, kan absolut inte hålla mig inom en viss musikstil. Vår musik kan ändå kännas igen. Det finns så mycket annat som definerar musik än just genren.


Med detta sagt tar jag mitt ölglas och tittar på ideerna som flyter runt i rummet och avslutar med meningen: Trevlig Midsommarafton!

Icebreaker

The deepest sound
coming (from) down below
It's pounding

Adrift and ashore
An iron door
Memories a'drowning

The reasons are weak
The mechanics are meat
for it to feast upon

Marooned - who left this doom?
Marooned - who built this tomb?
Locked it up
and sealed the door
The pounding will go on
for ever more


Hämta låten här.

Cherry

On the phone
two hours gone
when we're done
we said so long

My little secret
(just gonna keep it)

Quoting someother
just for eachother
when we're a-lone
no one can bother

You sound so smart
I know you are
So when I ask
Your ans' not far

Colourful words
not for the herds
when we don't know
we always can learn


Hämta låten här.

(Ur högtalarna: "Karlshamn Tapes - Namedropping")

En helg har försvunnit i tecknen tre: 1) alkohol, 2) dataspel och 3) musikinspelning.

I lördags spelade vi in en ny hitlåt vid namn She is som Ante gått och filat på. Resultatet blev den diskodänga som ungdomarna av idag dansar och parar sig till.

(Ur högtalarna: "Craig Thomas will be your captain tonight - Pushing Cows")

Vi var dock lite tveksamma. Inte till låten, men väl till inspelningsgrejerna. Vid en standardinspelning av Pushing Cows-låtar använder vi oss alltid av Antes mixerbord, gitarr och högklassiga mikrofoner.

Den här gången använde vi oss av min halvtrasiga elgitarr - och den gamla trotjänaren till datormikrofon.

Men det fungerade bra ändå! Jag tror vi underskattar våra färdigheter i EQ-vetenskap.

(Ur högtalarna: "Same Place, Different Place - Teenage Fanclub")

På söndagen (igår för er som läser idag, i förrgår för er som läser imorgon, och den 21 maj för er som läser det någon annan dag) satt vi och lattjade (eller "jammar" som musiker tydligen kallar det), Ante på gitarr och jag på synten. Rätt som det var så sa Ante "Spela Cherry! Jag vill sjunga den". Sagt och gjort och rätt som det var och hejsan hoppsan, plötsligt var vi ifärd med att spela in denna gamla låt som varken Fan eller hans moster trodde vi skulle spela in igen.

(Ur högtalarna: "Denise - Ozma")

Men på Cherry ville vi ha akustisk gitarr, dock kvarstod problemet med mikrofonerna; vi hade ju bara den gamla datormicken. Men, men, vi la den inuti gitarren och satte igång inspelningen, och resultatet blev häpnadsväckande! Musiker världen över gapade så att hakan gick ur led! Vilket ljud! Vilken perfektion! Alldeles...alldeles...EQ!

Ja, och så använde vi den nya synten så klart, men det är en annan historia...

(Ur högtalarna: "Daughters" - John Mayer)

Jaha, då har vi då äntligen fått tummen ur ändhålet och spelat in två nya låtar (den tummen var väldigt långt inne, och hade antagligen fått ansöka om uppehållstillstånd nästa månad).

Ante var alltså på besök här hemma i drygt en och en halv vecka, vilket naturligtvis bidrog till att vi kunde spela in (instrumenten gjorde naturligtvis sitt också).

Craig Thomas will be your captain tonight är en rolig låt i sig. Ursprungligen inspelad under The Karlshamn Tapes (eller The Anna Ternheim-session?), försvann den som bekant. Var, hur eller varför vet nog ingen, men om inte studionissarna på Blekinge tekniska högskola har formaterat hårddisken i studiorummet, så finns det en liten, liten chans att en tidig Craig Thomas ligger och sussar där bland ettorna och nollorna...

(Ur högtalarna: "Wheel" - John Mayer)

Den andra låten, Savoir Faire, föddes på söndagen den 14:e, mitt i natten. Vi bestämde oss efter en veckas kämpande med herr Thomas för att spela in en låt till, men som vanligt blev det kiv om vilken.

Ante började plocka på något, som jag vänligen men bestämt sa nej till, eftersom det var alldeles för mycket singer/songwriter över det. Då började han plocka på något annat som lät bättre. Nu behövde vi bara ett styck text också; valet kom på Savoir Faire, som jag hade liggande här hemma (det är mycket som är liggande här hemma för tillfället, en katt på soffan t.ex.).

Texten och melodin fattade tyckte för varandra, och dagen därefter spelade vi in hela låtfan. Det du, jag-heter-Craig-Thomas-och-tar-en-hel-vecka-att-spela-in!

(Ur högtalarna: "Protect me from what I want" - Placebo)

I övrigt: många undrar nog vart Gula Nallens årskrönika över 2006 har tagit vägen. Jag konfronterade honom om det häromdagen, men då svarade han bara med: "Jasså du vill att jag ska skriva om ALLLLLLT det som pushing cows har gjort under 2006? Jasså, ja men viiiiiisst, jag ska skriva om ALLLLT ni har gjort under 2006, ALLLLLLLLA de där grejerna ni gjorde, för ni gjorde ju verkligen EN HEEEEEEEEEL DEEEEEEEL, jodå, visst, jag ska skriva om ALLLLLLLLLLT...."

Så höll han på en bra stund, varefter han brast ut i ett ganska hjärtlöst gapskratt.


(Ur högtalarna: "Short song of nonsense" - Pushing Cows)

Jag ska försöka berätta om musikprojektet Songsmith.


Som en del vet så had jag ett projekt i Sverige med David Palmgren som hette Fighting Fridges. Vi spelade in fem låtar och inte mer. När jag flyttade ner till holland tänkte jag vi skulle spela in mer låtar, men det var ju lättare tänkt än gjort. Vi träffade i alla fall en engelsk herre genom innebandyn som hette och heter Tom. Han spelade också musik och vad få lyssna på våra låtar. De smekte hans öra och så var vi igång med att skriva och spela in.


Tom har skrivit dansmusik. Umpf Umpf ni vet med en kille eller tjej som sjunger en rad om och om igen. Detta betyder att han gjord musik helt genom datorn utan några som helst icke virtuella instrument. Så när Songsmithprojektet startade, eller The Lamps som det hette på den tiden också hette det Snuspicks ett taga, använde vi oss av ett minimalt antal av icke virtuella instrument. Det enda instrument vi använde och använder oss av är gitarr och sång. Ibland spelas faktiskt basen också in på riktigt vis.


Så här går det till tills en låtide föds och den är färdiginspelad.


1. Någon skriver en låt. Om jag skriver den skriver jag en komplett låt med arrangemang, text och allt annat. Om Tom skriver en låt så kommer han på en vers eller refräng som låter bra i Reason och presenterar det för oss andra. När vi sen börjar spela in gör vi några delar färdiga i Reason. Slänger in det i Cubase och spelar sen in en gitarr i Audition för att sen importera i Cubase. Därefter lägger vi bara på och tar bort en massa saker. På så sätt byggs låtarna upp på liknande sätt som när man bygger med lego. Fördelen med det är att det är väldigt enkelt att få det att låta proffesionellt medan nackdelen är att det kan bli tråkigt om lyssnar på låten mycket och låten kan bli statisk.


Det som är det mest positiva med att jobba så här är att man hinner utveckla och lära som om andra saker än om man spelar in på traditionellt vis. Tex så lägger vi ner mycket tid på att hitta stämmor till sången. Hittar man rätt stämmor kan det lyfta låten flera steg. Man hinner också jobba med soundet av låten mer.


På senare tid har vi också börjat använda oss av ett program som heter melodyne. Ett fint program.


Lite historia då.


Det började med att det var jag David och Tom. Vi spelade och spelade in hemma hos Tom. Efter c;a 6 månader hade vi inte lyckats göra en enda låt färdig. Då kom en tjej in i Bandet. Hon hette...Öhhh. Skit samma. Hon hade jättrebra röst och hade kunnat, enligt min mening, kunna tillföra bandet en massa men det fanns ett problem. Hon kunde inte ge 100 %. inte ens 90%. Det går inget bra att ha en sån i bandet så hon fick sluta. Då slutade också David för han kände att det inte var háns musiksmak. Då var det jag och Tom kvar.


En dag följde en musikspelande kollega till mig med hem till Tom för att jamma lite. Efter den kvällen blev han medlem. Han heter Mattias. Efter att han kom in spelade vi in 4 färdiga låtar rätt så snabbt. David fick höra dessa och ville vara med i bandet igen. Sen bestämde vi oss för att spela ute och började då repa febrilt. Detta var slitsamt och många dåliga sidor kom fram. I vilket fall var det en väldigt bra spelning i en fullsatt pub.


Just nu håller vi på att spela in lite nya och lite gamla låtar.

Så är det med det..


/Andreas