(Ur högtalarna: "Evil" - Interpol)
Det ska erkännas, jag är en stofil när det kommer till nya tekniker. Jag är gärna kvar i det nostalgiska 80- och 90-talet med de halvsnabba datorerna och de småplottriga spelen. Jag vet hur en hårddisk fungerar, men är rädd för att ta reda på om de har ändrats rent tekniskt de senaste tio åren. Jag vill ha en hård CD-skiva i handen som man kan klämma på och säga "min!".
(Ur högtalarna: "747" - The Nerg)
Men idag blev det en jävla ändring på det; jag köpte nämligen min första MP3:a idag! Det var låten "Evil" av Interpol som jag för några dagar sedan helt apropå ingenting kom ihåg. Sagt och gjort, gick in på CDON för några minuter sedan, letade upp den, klickade på Köp och någon minut senare låg den på min hårddisk (som jag fortfarande inte är helt säker på hur den fungerar).
Tio spänn kostade det. Tio spänn! Jag har en Bruce Springsteen-skiva i mina ägor som jag lyssnat på en halv gång (jag skojar inte), och den gav jag åtminstone 79 kronor för. Rent ekonomiskt gjorde jag en vinst idag, sett till kvalité per krona.
(Ur högtalarna: "Out of time" - blur)
Äh, va fan, jag ändrar...
(Ur högtalarna: "Evil" - Interpol)
Jag menar, jag har ju ändå betalat tio spänn för den...
(Ur högtalarna: "Kungen är död" - Kent)
I övriga nyheter: jag har beställt en V-Amp 2. Gössit!
fredag 28 november 2008
lördag 22 november 2008
Nu djävlar
(Ur högtalarna: "Broken Boy Soldier" - The Raconteurs)
Då var det dags igen för en liten uppdatering av internets mest välbesökta sida, alla kategorier (porr inräknat). Och den här gången blir det blogg av hela skiten!
Det tog lite tid, kanske framför allt med dagboksinläggen som skulle klistras in här med rätt datum. 99 stycken blev det allt som allt, ända från år 2002, men nu finns det här arkiverat och klart. Allt detta klipp-och-klistra innebar självklart att man skumläste vartenda gammalt inlägg, och det ska jag säga dig, kära Pushing Cows-nörd, mycket dumt har det skrivits under åren. Men, men, kan man inte bjuda på sig själv så får man väl bjuda på whisky, och det är ju dyrare i längden, eller hur?
(Ur högtalarna: "Together" - The Raconteurs)
Det blir lite vajsing med låtarna nu bara, det finns ju inget system att lägga upp dom här. Visserligen kommer vi fylla ut vår Last.fm-sida med låtar, men det blir ju rätt så spritt. Det var då jag kom på den något briljanta idéen om att skapa årssamlingar i form av torrenter och lägga upp. Snabbt och smärtfritt, och alla låtar från ett visst år samlat behändigt.
(Ur högtalarna: "Walk you home tonight" - Badly Drawn Boy)
Efter lite trixande med torrentprogrammet så hade jag då en så kallad torrentfil, med alla låtar från 2007 som bandet gjort. Men sen då? Var lägger man denna torrent med fria låtar, som man vill att folk ska dela med sig av och lyssna på?
Ingenstans, visade det sig!
(Ur högtalarna: "Last kiss" - Pearl Jam)
Det råder nämligen ett jävla förvirring kring vad nedladdning är. Torrentfiler är lika med piratkopierat material, enligt den massmediala uppfattningen, vilket ju är helt befängt eftersom det bara är ännu ett protokoll för att överföra information. Och låtarna jag hade samlat är ju våra egna, med en dela-med-sig-licens, det är med andra ord inte olagligt att ladda hem dessa och dela ut.
(Ur högtalarna: "400 slag" - Kent)
Men själva ordet torrent sprider skräck runt om i världen. Jag skulle kunna lägga upp torrentfilen på vår webbserver, men efter att ha läst lite skräckhistorier valde jag att inte göra det. Det finns tydligen webbhotell som stänger av användare som lägger upp dylika små filer, oavsett om materialet det hänvisar till är skyddat eller ej, på grund av ovanstående ekvivalens mellan torrent och piratkopiering.
Vilket retar mig ganska mycket.
Torrentfilen är på 13 kilobyte. Det är inte så mycket. Det var inte ens en stor mängd data för tio år sedan, eller knappt tjugo. Denna 13 kilobyte stora fil säger åt de som laddar hem den och öppnar den i sitt BitTorrent-program att våra fria låtar finns för nedladdning. Låtarna i sig skulle inte ens ligga på vårt webbhotell - de finns här hemma hos mig! När någon öppnar torrentfilen börjar de nämligen ladda från mig (och eventuellt alla andra som har tagit hem dessa filer tidigare).
Fria låtar, med enda restriktionen att man inte får ändra i dom. Annars är det fritt att dela dom vidare och dansa och ragga och allt vad folk gör när dom hör en bra låt.
Men nej då, det är omöjligt.
Vilket är helt absurt.
Jag menar, har du varit på IKEA någon gång? Överallt finns det små pennhållare med de där små blyertspennorna. Dessa tar folk gladeligen eftersom de erbjuds, inte nödvändigtvis för att de behöver dom. Här erbjuder man folk gratis musik utan kräva något i gengäld, men ingen vill ta emot! Jag förstår det inte alls.
Jag kollade runt efter musiksidor som skulle kunna stödja denna form av fria musiknedladdning, men kammade i princip noll. Det finns dussintals av musiksidor där man får ladda upp sina låtar. Dessa hamnar på deras servrar och tar plats och bandbredd när någon vill ladda hem filen. Men ingen erbjuder band att enbart spara torrentfiler, och låta banden själva tillhandahålla bandbredden för sina album!
Vilket också är helt absurt!
Jag menar, tänk på den här idén: band som vill ge ut sina album gratis, fritt för nedladdning, erbjuds att lägga upp albumet i form av torrentfil. Detta skulle kanske på sin höjd ta 20-30 kilobyte på mitt serverutrymme. Albumfilerna är fortfarande kvar hos artisten, som själv får se till att vara uppkopplad om han vill att någon ska kunna ladda hem albumet.
Jag - i form av musiksida som erbjuder fria album - har en minimal utrymmes- och bandbreddsanvändning, eftersom torrentfilerna är så små och inga låtar behöver laddas hem från min server. Det är helt upp till banden och tillhandahålla den tjänsten!
Varför finns det inget sådant?
(Andningspaus.)
Jaja, jag fann ett ställe att lägga upp torrent(erna) på. Sök på "pushing cows" där ni brukar ladda hem. Kom bara ihåg - när ni laddar hem våra låtar och delar med er av dem så gör ni det helt lagligt!
Då var det dags igen för en liten uppdatering av internets mest välbesökta sida, alla kategorier (porr inräknat). Och den här gången blir det blogg av hela skiten!
Det tog lite tid, kanske framför allt med dagboksinläggen som skulle klistras in här med rätt datum. 99 stycken blev det allt som allt, ända från år 2002, men nu finns det här arkiverat och klart. Allt detta klipp-och-klistra innebar självklart att man skumläste vartenda gammalt inlägg, och det ska jag säga dig, kära Pushing Cows-nörd, mycket dumt har det skrivits under åren. Men, men, kan man inte bjuda på sig själv så får man väl bjuda på whisky, och det är ju dyrare i längden, eller hur?
(Ur högtalarna: "Together" - The Raconteurs)
Det blir lite vajsing med låtarna nu bara, det finns ju inget system att lägga upp dom här. Visserligen kommer vi fylla ut vår Last.fm-sida med låtar, men det blir ju rätt så spritt. Det var då jag kom på den något briljanta idéen om att skapa årssamlingar i form av torrenter och lägga upp. Snabbt och smärtfritt, och alla låtar från ett visst år samlat behändigt.
(Ur högtalarna: "Walk you home tonight" - Badly Drawn Boy)
Efter lite trixande med torrentprogrammet så hade jag då en så kallad torrentfil, med alla låtar från 2007 som bandet gjort. Men sen då? Var lägger man denna torrent med fria låtar, som man vill att folk ska dela med sig av och lyssna på?
Ingenstans, visade det sig!
(Ur högtalarna: "Last kiss" - Pearl Jam)
Det råder nämligen ett jävla förvirring kring vad nedladdning är. Torrentfiler är lika med piratkopierat material, enligt den massmediala uppfattningen, vilket ju är helt befängt eftersom det bara är ännu ett protokoll för att överföra information. Och låtarna jag hade samlat är ju våra egna, med en dela-med-sig-licens, det är med andra ord inte olagligt att ladda hem dessa och dela ut.
(Ur högtalarna: "400 slag" - Kent)
Men själva ordet torrent sprider skräck runt om i världen. Jag skulle kunna lägga upp torrentfilen på vår webbserver, men efter att ha läst lite skräckhistorier valde jag att inte göra det. Det finns tydligen webbhotell som stänger av användare som lägger upp dylika små filer, oavsett om materialet det hänvisar till är skyddat eller ej, på grund av ovanstående ekvivalens mellan torrent och piratkopiering.
Vilket retar mig ganska mycket.
Torrentfilen är på 13 kilobyte. Det är inte så mycket. Det var inte ens en stor mängd data för tio år sedan, eller knappt tjugo. Denna 13 kilobyte stora fil säger åt de som laddar hem den och öppnar den i sitt BitTorrent-program att våra fria låtar finns för nedladdning. Låtarna i sig skulle inte ens ligga på vårt webbhotell - de finns här hemma hos mig! När någon öppnar torrentfilen börjar de nämligen ladda från mig (och eventuellt alla andra som har tagit hem dessa filer tidigare).
Fria låtar, med enda restriktionen att man inte får ändra i dom. Annars är det fritt att dela dom vidare och dansa och ragga och allt vad folk gör när dom hör en bra låt.
Men nej då, det är omöjligt.
Vilket är helt absurt.
Jag menar, har du varit på IKEA någon gång? Överallt finns det små pennhållare med de där små blyertspennorna. Dessa tar folk gladeligen eftersom de erbjuds, inte nödvändigtvis för att de behöver dom. Här erbjuder man folk gratis musik utan kräva något i gengäld, men ingen vill ta emot! Jag förstår det inte alls.
Jag kollade runt efter musiksidor som skulle kunna stödja denna form av fria musiknedladdning, men kammade i princip noll. Det finns dussintals av musiksidor där man får ladda upp sina låtar. Dessa hamnar på deras servrar och tar plats och bandbredd när någon vill ladda hem filen. Men ingen erbjuder band att enbart spara torrentfiler, och låta banden själva tillhandahålla bandbredden för sina album!
Vilket också är helt absurt!
Jag menar, tänk på den här idén: band som vill ge ut sina album gratis, fritt för nedladdning, erbjuds att lägga upp albumet i form av torrentfil. Detta skulle kanske på sin höjd ta 20-30 kilobyte på mitt serverutrymme. Albumfilerna är fortfarande kvar hos artisten, som själv får se till att vara uppkopplad om han vill att någon ska kunna ladda hem albumet.
Jag - i form av musiksida som erbjuder fria album - har en minimal utrymmes- och bandbreddsanvändning, eftersom torrentfilerna är så små och inga låtar behöver laddas hem från min server. Det är helt upp till banden och tillhandahålla den tjänsten!
Varför finns det inget sådant?
(Andningspaus.)
Jaja, jag fann ett ställe att lägga upp torrent(erna) på. Sök på "pushing cows" där ni brukar ladda hem. Kom bara ihåg - när ni laddar hem våra låtar och delar med er av dem så gör ni det helt lagligt!
torsdag 20 november 2008
Låtar
Vad vore ett band utan låtar? Rent statistiskt inte så mycket, så därför gör vi dylika (vi spelar dock även in av andra anledningar, tror inget annat).
Alla låtar vi gör är gratis att ladda ner och lyssna på. Du får kopiera och dela med dig av musiken hur och när du vill, dock inte ändra den (och varför skulle man vilja det, så bra som den är!). För de människor som är licenskåta (vilket de flesta tycks vara nu för tiden) innebär det följande:
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported Licens.
Alla vi andra lyssnar bara vidare, och kanske nynnar lite också.
Ja du, eftersom det här numera är en blogg så har vi inte riktigt kommit på hur vi ska lösa den delen ännu. Man kan väl säga att de finns lite här och där. Vi har en sådan där nymodighet som heter RSS-flöde, med vilken man kan prenumerera på våra låtar. En annan källa till låtarna är att helt enkelt klicka på Låtar här uppe, eller söka upp en viss text till en låt, och förhoppningsvis så finns där en liten, liten länk längst nere i inlägget som heter "Hämta låten här".
Vi funderar vidare på om man skulle lägga upp alla låtar från ett visst år som en torrent. Smidiga årskollektioner!
Alla låtar vi gör är gratis att ladda ner och lyssna på. Du får kopiera och dela med dig av musiken hur och när du vill, dock inte ändra den (och varför skulle man vilja det, så bra som den är!). För de människor som är licenskåta (vilket de flesta tycks vara nu för tiden) innebär det följande:
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported Licens.
Alla vi andra lyssnar bara vidare, och kanske nynnar lite också.
Men var är låtarna då?
Ja du, eftersom det här numera är en blogg så har vi inte riktigt kommit på hur vi ska lösa den delen ännu. Man kan väl säga att de finns lite här och där. Vi har en sådan där nymodighet som heter RSS-flöde, med vilken man kan prenumerera på våra låtar. En annan källa till låtarna är att helt enkelt klicka på Låtar här uppe, eller söka upp en viss text till en låt, och förhoppningsvis så finns där en liten, liten länk längst nere i inlägget som heter "Hämta låten här".
Vi funderar vidare på om man skulle lägga upp alla låtar från ett visst år som en torrent. Smidiga årskollektioner!
onsdag 19 november 2008
Bandet
Som de flesta vet vid det här laget, så uppstod pushing cows i tankarna hos två vid tidpunkten tämligen omusikaliska herrar.
Denna avsaknad av både takt och ton finns dessvärre sparad i form av små, dumma låtar, som numera mest används för att locka fram pinsamma flabbhysterier.
Det här var i slutet av sommaren 2001. Mycket dumt har skrivits under åren, men även en hel del bra saker (vissa saker som fortfarande väntar på att få spelas in).
Herrarna Jens och Ante grundade bandet tillsammans med en stor, gul nalle vid namn Gula Nallen. Under åren har vi trollbundit flertalet personer med vår musik, men numera räknar vi in Joel, Timon och Dr. Daniel Gaylord, som fasta medlemmar.
Man kan inte avsäga sig ett medlemskap i pushing cows. Surt värre, sa fisen!
Denna avsaknad av både takt och ton finns dessvärre sparad i form av små, dumma låtar, som numera mest används för att locka fram pinsamma flabbhysterier.
Det här var i slutet av sommaren 2001. Mycket dumt har skrivits under åren, men även en hel del bra saker (vissa saker som fortfarande väntar på att få spelas in).
Herrarna Jens och Ante grundade bandet tillsammans med en stor, gul nalle vid namn Gula Nallen. Under åren har vi trollbundit flertalet personer med vår musik, men numera räknar vi in Joel, Timon och Dr. Daniel Gaylord, som fasta medlemmar.
Man kan inte avsäga sig ett medlemskap i pushing cows. Surt värre, sa fisen!
måndag 10 november 2008
(Ur högtalarna: "The Willing Well II: From Fear Through The Eyes Of Madness" - Coheed and Cambria)
10:23
I väntan på kaffe efter tidig matteföreläsning sitter man då här och funderar. Böjligheten i mitt vänstra ringfinger blir bättre för var dag, men ändå vågar jag inte böja helt än. Det har gjort mig frustrerad i mitt gitarrspelande, tack vare att jag är högerhänt. Alla ackord har fått spelas som powerchords, vilket ur ett rent nostalgiskt perspektiv visserligen är roligt (tänk Pushing Cows första eller andra året), men i mer lugna stunder blir lite väl intensivt.
Det är väldigt frustrerande, att vilja men inte kunna. Vetskapen om att man egentligen kan, men att en temporär fysiologisk defekt hindrar en.
10:23
I väntan på kaffe efter tidig matteföreläsning sitter man då här och funderar. Böjligheten i mitt vänstra ringfinger blir bättre för var dag, men ändå vågar jag inte böja helt än. Det har gjort mig frustrerad i mitt gitarrspelande, tack vare att jag är högerhänt. Alla ackord har fått spelas som powerchords, vilket ur ett rent nostalgiskt perspektiv visserligen är roligt (tänk Pushing Cows första eller andra året), men i mer lugna stunder blir lite väl intensivt.
Det är väldigt frustrerande, att vilja men inte kunna. Vetskapen om att man egentligen kan, men att en temporär fysiologisk defekt hindrar en.
onsdag 23 juli 2008
(Ur högtalarna: klick.....klick......))
(Ur bakgrunden: plinget i mellanspelet till "Nothe")
Sitter här i den blå soffan hemma hos Ante och väntar på att han ska spela in sina lager av gitarrpling på den nya låten "Nothe". Det blir den tredje låten vi spelat in sedan jag åkte ner här för lite mer än en vecka sedan. Det är skönt att veta att man fortfarande rent musikaliskt kan samarbeta och spela in precis som mången gånger förr. Jag var och lyssnade på en repning med Antes andra band här nere - Hallon - och det var en intressant upplevelse. Hallon är mer ett band som uppträder och gör låtar. Pushing Cows har aldrig varit ett uppträdande band eftersom vi aldrig egentligen strävat aktivt efter att få spelningar. För mig har det varit att testa idéer, spela in och sedan (oftast) njuta av resultatet. Det är nog ett väldigt fåtal Pushing Cows-låtar man kan spela live. Dock betyder ju inte detta automatiskt att Pushing Cows är dött som band, tvärtom. Det är bara ett litet band som med oregelbundna intervaller spelar in låtar som dom trivs med, och det är själva syftet. Jag är vid det här laget ganska trött på meningen "Då har ni väl lagt ner bandet nu?" efter man berättat var alla de mer eller mindre fasta bandmedlemmarna bor, som om det vore det enda humana att göra. Svensken vill ha en framgångssaga, den idioten. Han kan inte acceptera evighetsprojekt, paradoxalt nog, fastän verandan han påbörjade därhemma sommaren 1992 fortfarande inte är färdigbyggd.
(Ur bakgrunden: plinget i mellanspelet till "Nothe")
Sitter här i den blå soffan hemma hos Ante och väntar på att han ska spela in sina lager av gitarrpling på den nya låten "Nothe". Det blir den tredje låten vi spelat in sedan jag åkte ner här för lite mer än en vecka sedan. Det är skönt att veta att man fortfarande rent musikaliskt kan samarbeta och spela in precis som mången gånger förr. Jag var och lyssnade på en repning med Antes andra band här nere - Hallon - och det var en intressant upplevelse. Hallon är mer ett band som uppträder och gör låtar. Pushing Cows har aldrig varit ett uppträdande band eftersom vi aldrig egentligen strävat aktivt efter att få spelningar. För mig har det varit att testa idéer, spela in och sedan (oftast) njuta av resultatet. Det är nog ett väldigt fåtal Pushing Cows-låtar man kan spela live. Dock betyder ju inte detta automatiskt att Pushing Cows är dött som band, tvärtom. Det är bara ett litet band som med oregelbundna intervaller spelar in låtar som dom trivs med, och det är själva syftet. Jag är vid det här laget ganska trött på meningen "Då har ni väl lagt ner bandet nu?" efter man berättat var alla de mer eller mindre fasta bandmedlemmarna bor, som om det vore det enda humana att göra. Svensken vill ha en framgångssaga, den idioten. Han kan inte acceptera evighetsprojekt, paradoxalt nog, fastän verandan han påbörjade därhemma sommaren 1992 fortfarande inte är färdigbyggd.
måndag 21 juli 2008
Unknown on the ground
Unknown on the ground
Little boy's fingers
stroking his whiskers
and feeling his skin
Unknown on the ground
Should've been left alone
Little boy's fingers
brings poison home
Unkown with a custom glow
Slow is his breathing
Leaving trails so if all fails
at least someone will die
Hämta låten här.
tisdag 15 juli 2008
Capital B
In my fantasy I collect tomes
searching for a spell to bring you home
(It's not home when you're not at home)
This, my love, is a two-seated plane
Full rows, otherwise I'll go insane
(It's not home when you're not at home)
The dullness devours my body's interior
Separation is a power far too superior
(It's not home when you're not at home)
This flat, my capital B
Come alphabetise with me
Come set it straight
Come live with me
(It's not home when you're not at home)
searching for a spell to bring you home
(It's not home when you're not at home)
This, my love, is a two-seated plane
Full rows, otherwise I'll go insane
(It's not home when you're not at home)
The dullness devours my body's interior
Separation is a power far too superior
(It's not home when you're not at home)
This flat, my capital B
Come alphabetise with me
Come set it straight
Come live with me
(It's not home when you're not at home)
Hämta låten här.
fredag 25 april 2008
OZMA är ett sådant där band som jag har växt upp med, precis som Supergrass (som jag tidigare nämnt). När jag lyssnar på deras låtar är det oftast av nostalgiska skäl.
Förutom med en låt.
Denna vederstyggelse till låt heter Coffee Shop Girl. Bortsett från att melodin inte är så där värst mycket att hänga i julgranen, så är texten rent vedervärdig. Eller vad sägs om:
Ursäkta? Det är kanske dagens sanning att veganer alltid dricker sitt kaffe utan några tillsatser, men det är inget jag hört talas om. Ett annat exempel på lyriken i sången:
(Ur högtalarna: "Baseball" - OZMA)
Förutom med en låt.
Denna vederstyggelse till låt heter Coffee Shop Girl. Bortsett från att melodin inte är så där värst mycket att hänga i julgranen, så är texten rent vedervärdig. Eller vad sägs om:
Her name is Meg but her name tag says "Megan"
She takes her coffee black 'cause she's a vegan
Ursäkta? Det är kanske dagens sanning att veganer alltid dricker sitt kaffe utan några tillsatser, men det är inget jag hört talas om. Ett annat exempel på lyriken i sången:
If she knew that I thought she's a hottieJag menar, allvarligt, för helvete...
would she still give me that free biscotti?
(Ur högtalarna: "Baseball" - OZMA)
söndag 24 februari 2008
(Ur högtalarna: "Sofa (of My Lethargy)" - Supergrass)
Likt Moses brinnande buske meddelade internet mig för ett par minuter sedan att Supergrass ska släppa en ny skiva i slutet av mars. Deras nya video Bad Blood återfinnes på en länk fem ord tidigare.
(Ur högtalarna: "Never done nothing like that before" - Supergrass)
Supergrass är ett sådant där band som jag har ett speciellt förhållande till, eftersom jag började lyssna på dom i samband med att det här bandet skapades. Visserligen hade jag köpt deras självbetitlade album tidigare, men i ärlighetens namn var jag nästan rädd för vissa låtar.
(Ur högtalarna: "Caught by the fuzz" - Supergrass)
(Ur högtalarna: "Cheapskate" - Supergrass)
Det ska bli intressant att se hurdana låtar det blir. De senaste skivorna har varit lite väl psykedeliska på sina håll, men Bad Blood verkar ju vara en ren rockrökare, som vi i branschen säger.
(Ur högtalarna: "Richard III" - Supergrass)
I övrigt så var tanken med det här inlägget egentligen att skriva om egenheten vissa artister har gällande publikvrål på albumspår, men Supergrass är lite tuffare.
Likt Moses brinnande buske meddelade internet mig för ett par minuter sedan att Supergrass ska släppa en ny skiva i slutet av mars. Deras nya video Bad Blood återfinnes på en länk fem ord tidigare.
(Ur högtalarna: "Never done nothing like that before" - Supergrass)
Supergrass är ett sådant där band som jag har ett speciellt förhållande till, eftersom jag började lyssna på dom i samband med att det här bandet skapades. Visserligen hade jag köpt deras självbetitlade album tidigare, men i ärlighetens namn var jag nästan rädd för vissa låtar.
(Ur högtalarna: "Caught by the fuzz" - Supergrass)
(Ur högtalarna: "Cheapskate" - Supergrass)
Det ska bli intressant att se hurdana låtar det blir. De senaste skivorna har varit lite väl psykedeliska på sina håll, men Bad Blood verkar ju vara en ren rockrökare, som vi i branschen säger.
(Ur högtalarna: "Richard III" - Supergrass)
I övrigt så var tanken med det här inlägget egentligen att skriva om egenheten vissa artister har gällande publikvrål på albumspår, men Supergrass är lite tuffare.
lördag 5 januari 2008
Ett nytt år, en ny tår...säger dom som vet och har ögon att gråta med (och de som gråter gråter antagligen för att dom lyssnar på ett visst band jag inte tänker nämna vid namn men som rimmar på pushing cows).
Jaha, då var det dags för nyårskrönika för det överfula bandet pushing cows, vars hemsida du med största sannolikhet du kommit in på av misstag. Men men, är man en stor, gul nalle i behov av mat och logi så får man väl hora för mindre, antar jag. Låt oss börja i början av år 2007...
Januari
Av någon outgrundlig anledning så dröjer herrarna Jens och Andreas sig gärna kvar i det förgångna, vilket de än en gång statuerade med låten Perfect 12, dock i en akustisk version. En akustisk version är en inspelning av låten där man inte korrigerar några fel, vilket framgår ganska tydligt när man lyssnar på gossarnas inspelning. Det är väldigt djärvt gjort av dom, faktiskt!
Det spelades in fler akustiska versioner av gamla låtar (däribland Magnavox), men ett "tekniskt fel" gjorde så att ljudet klipper på dessa sessioner (läs meningen en gång till och lägg märke till att jag har satt citationstecken kring orden tekniskt fel).
Några dagar senare spelade de in Craig Thomas will be your captain tonight, ett medryckande stycke musik. Dom har till och med fått med ett gökur mot slutet!
Eller, ja, det låter som det i alla fall.
Och som vanligt kunde dom inte låta bli att lägga in tramsigheter på slutet, väldigt oväntat gjort grabbar.
I samma veva spelade dom in Savoir Faire, en låttitel dom valde med största sannolikhet för att göra det svårt för vanligt folk att stava till det. Kul! Verkligen! Ante skrev melodin och Jens spelade bas, något han gör då och då när tillräckligt lång tid har förflutit. Dock inte tillräckligt långt den här gången, Thuresson!
Den handlar om Gud, Jesus och något mer, eller vad det nu var, jag minns inte så noga. Jag var väl intryckt bakom soffan som vanligt.
Maj
Jaha, She is spelas in. Den börjar med något som låter som startsignalen till ett gammalt bilspel till Commodore 64, samt en hickning. Därefter är det bara att sätta igång med buggningen!
Jag minns inga direkta anekdoter från den inspelningen, bortsett från att det var jävligt stökigt i rummet.
Cherry spelade dom in på nytt, dom jäklarna, i någon slags lounge-version. Det är väl tänkt att man ska dricka martini i finkläder när man lyssnar på den. Önsketänkande från deras sida, bandet-som-spelat-in-i-kallingarna-flest-gånger!
Juni
Här hände det en typiskt grej som genierna i bandet pushing cows inte är helt främmande för: de skriver och arrangerar en hel låt i flera timmar - bara för att i nästa sekund spela in en annan! Tänk er det arbetssättet på ett modernt företag idag! Isthmus är låten som aldrig blev något, lite som den här...
Vad spelade dom in istället då, undrar då du som rent masochistiskt fortfarande läser detta? Jo, låten Snap to grid! En låt som - kan jag avslöja eftersom jag inte bryr mig - ingår i en större berättelse. Spännande! (Läs det sista ordet med en viss ironi.)
För ovanlighetens skull sjöng en viss doktor Daniel Gaylord på den här biten, och det blev bättre än förväntat (med mina låga standarder, det vill säga).
Nästa så kallade låt de spelade in blev Reanimator, en text som jag säkert gjort mig lustig över i andra sammanhang. Med discobas (som jag fått förklarade för mig låter så här: hög-låg-hög-låg-hög-låg-hög-låg-hög-låg-hög-låg) och självspelande synt som främsta kännetecken klättrade den högt på Svensktoppen under några veckor.
Nej, jag driver så klart med er.
Låten som skulle haft längre refräng i slutet, A thousand lakh, spelades även den in i denna månad. Spela låten baklänges och lyssna på ett utdrag ur Antes mytologiska bok, vet ja!
Ante spelade in två akustiska låtar vid namn Darling och Icebreaker, och för att vara en annars aningen cynisk nalle måste jag nog ändå erkänna att det här är jävligt bra låtar!
Nej, jag får ingen lalo för att skriva så.
Oktober
När oktober kom hade Ante flyttat tillbaka till Holland, och epidemin vi känner som pushing cows spreds på så vis över ett större området (vissa hävdar att man ska klassa musiken som tinnitus eftersom den gör ont att lyssna på, medan andra säger att det mer är som vinterkräksjukan eftersom dom mår illa av den).
Doktor Daniel Gaylord och Jens spelade då in - med minsta möjliga medel, som brukligt, för att ha något att skylla på - låten Molly. Eftersom jag inte har kunnat avgöra huruvida den var seriöst menat, så låter jag den tala för sig själv.
Så där ja, det var väl det hela. En massa luckor där inget är inspelat - inte ens en jullåt har dom spelat in! Fy farao, jag menar, hur svårt kan det vara att slänga ihop ett par ackord, eller vad det heter. Och lite bjällror. Och dist.
Nähä, nu är det dags för mitt bad. God fortsättning!
Vi hörs för jag lär väl få skriva ännu en krönika om ett år!
Nalleslaveri!
Jaha, då var det dags för nyårskrönika för det överfula bandet pushing cows, vars hemsida du med största sannolikhet du kommit in på av misstag. Men men, är man en stor, gul nalle i behov av mat och logi så får man väl hora för mindre, antar jag. Låt oss börja i början av år 2007...
Januari
Av någon outgrundlig anledning så dröjer herrarna Jens och Andreas sig gärna kvar i det förgångna, vilket de än en gång statuerade med låten Perfect 12, dock i en akustisk version. En akustisk version är en inspelning av låten där man inte korrigerar några fel, vilket framgår ganska tydligt när man lyssnar på gossarnas inspelning. Det är väldigt djärvt gjort av dom, faktiskt!
Det spelades in fler akustiska versioner av gamla låtar (däribland Magnavox), men ett "tekniskt fel" gjorde så att ljudet klipper på dessa sessioner (läs meningen en gång till och lägg märke till att jag har satt citationstecken kring orden tekniskt fel).
Några dagar senare spelade de in Craig Thomas will be your captain tonight, ett medryckande stycke musik. Dom har till och med fått med ett gökur mot slutet!
Eller, ja, det låter som det i alla fall.
Och som vanligt kunde dom inte låta bli att lägga in tramsigheter på slutet, väldigt oväntat gjort grabbar.
I samma veva spelade dom in Savoir Faire, en låttitel dom valde med största sannolikhet för att göra det svårt för vanligt folk att stava till det. Kul! Verkligen! Ante skrev melodin och Jens spelade bas, något han gör då och då när tillräckligt lång tid har förflutit. Dock inte tillräckligt långt den här gången, Thuresson!
Den handlar om Gud, Jesus och något mer, eller vad det nu var, jag minns inte så noga. Jag var väl intryckt bakom soffan som vanligt.
Maj
Jaha, She is spelas in. Den börjar med något som låter som startsignalen till ett gammalt bilspel till Commodore 64, samt en hickning. Därefter är det bara att sätta igång med buggningen!
Jag minns inga direkta anekdoter från den inspelningen, bortsett från att det var jävligt stökigt i rummet.
Cherry spelade dom in på nytt, dom jäklarna, i någon slags lounge-version. Det är väl tänkt att man ska dricka martini i finkläder när man lyssnar på den. Önsketänkande från deras sida, bandet-som-spelat-in-i-kallingarna-flest-gånger!
Juni
Här hände det en typiskt grej som genierna i bandet pushing cows inte är helt främmande för: de skriver och arrangerar en hel låt i flera timmar - bara för att i nästa sekund spela in en annan! Tänk er det arbetssättet på ett modernt företag idag! Isthmus är låten som aldrig blev något, lite som den här...
Vad spelade dom in istället då, undrar då du som rent masochistiskt fortfarande läser detta? Jo, låten Snap to grid! En låt som - kan jag avslöja eftersom jag inte bryr mig - ingår i en större berättelse. Spännande! (Läs det sista ordet med en viss ironi.)
För ovanlighetens skull sjöng en viss doktor Daniel Gaylord på den här biten, och det blev bättre än förväntat (med mina låga standarder, det vill säga).
Nästa så kallade låt de spelade in blev Reanimator, en text som jag säkert gjort mig lustig över i andra sammanhang. Med discobas (som jag fått förklarade för mig låter så här: hög-låg-hög-låg-hög-låg-hög-låg-hög-låg-hög-låg) och självspelande synt som främsta kännetecken klättrade den högt på Svensktoppen under några veckor.
Nej, jag driver så klart med er.
Låten som skulle haft längre refräng i slutet, A thousand lakh, spelades även den in i denna månad. Spela låten baklänges och lyssna på ett utdrag ur Antes mytologiska bok, vet ja!
Ante spelade in två akustiska låtar vid namn Darling och Icebreaker, och för att vara en annars aningen cynisk nalle måste jag nog ändå erkänna att det här är jävligt bra låtar!
Nej, jag får ingen lalo för att skriva så.
Oktober
När oktober kom hade Ante flyttat tillbaka till Holland, och epidemin vi känner som pushing cows spreds på så vis över ett större området (vissa hävdar att man ska klassa musiken som tinnitus eftersom den gör ont att lyssna på, medan andra säger att det mer är som vinterkräksjukan eftersom dom mår illa av den).
Doktor Daniel Gaylord och Jens spelade då in - med minsta möjliga medel, som brukligt, för att ha något att skylla på - låten Molly. Eftersom jag inte har kunnat avgöra huruvida den var seriöst menat, så låter jag den tala för sig själv.
Så där ja, det var väl det hela. En massa luckor där inget är inspelat - inte ens en jullåt har dom spelat in! Fy farao, jag menar, hur svårt kan det vara att slänga ihop ett par ackord, eller vad det heter. Och lite bjällror. Och dist.
Nähä, nu är det dags för mitt bad. God fortsättning!
Vi hörs för jag lär väl få skriva ännu en krönika om ett år!
Nalleslaveri!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)